Andedop & Andeuppfyllelse

Jag tror att drivkraften i den kristnes liv är den helige Ande. Det är Anden som överbevisar om synd, gör oss mer lika Jesus, leder oss, hjälper oss att be, ger övernaturliga gåvor, ger mod för evangelisation, utrustar med kraft, ger Andens frukter, ger styrka att stå emot frestelser m.m. Anledningen att vi kristna i väst många gånger känner oss kraftlösa och tomma är för att vi växt upp i kyrkor som inte hjälpt oss att ta emot Andens liv och kraft. Men det håller på att förändras…!  =)

“Vid en måltid tillsammans med apostlarna befallde han dem: ‘Lämna inte Jerusalem utan att vänta på vad Fadern har utlovat, det som ni har hört av mig. För Johannes döpte med vatten, men ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande.” (Apg 1:4-5)

”Låt er ständigt uppfyllas av Anden…” (Ef 5:18)

Vad är andedop egentligen? Är det samma sak som att bli uppfylld av Anden? Jag vill börja med att kort presentera de 2 vanligaste synsätten:

1. Pingströrelsens syn. När man kommer till tro får man den helige Ande, men bara en liten dos som är nödvändig för räddningen. Andedopet är något som är skiljt från omvändelsen och bör sökas senare. Andedopet är startpunkten för att kunna fungera i Andens gåvor och för att leva i nära gemenskap med Gud och leva heligt. Några i denna grupp tror att tungotalet är tecknet på att man blivit döpt i Anden, medan andra på senare tid börjat tro att man kan erfara Andedopet utan att just då tala i tungor.
2. Den evangelikala synen. Andedopet sker vid omvändelsen, inte vid något senare tillfälle. Genom livet kan man sedan bli uppfylld flera gånger och ta emot olika gåvor, kraft för tjänst och en ökad närvaro av Anden. Tungotalet är inte tecknet på att man blivit Andedöpt.

Nå….nu ska jag säga hur det verkligen är! =) Jag ska ärligt säga att denna fråga är en av de teologiska frågor jag tycker är riktigt svåra. Under åren har jag pendlat fram och tillbaka mellan båda synsätten trots att jag läst många böcker i ämnet och även gjort egna bibelstudium. I resten av inlägget vill jag dela hur jag tänker och praktiserar idag.

I Bibeln görs det ingen skillnad på att döpas i Anden eller att uppfyllas av Anden. I Bibelordet jag citerade i början talar Jesus om pingstdagen när han säger att lärjungarna ska bli döpta i Anden. Men i Apostlagärningarna kap 2 står det att de uppfylldes av Anden! På andra ställen används orden ”tog emot den helige Ande” (Apg 8:17), ”föll den helige Ande över…” (Apg 10:44), ”den helige Andes gåva blev utgjuten…” (Apgs 10:45), ”kom den helige Ande över dem” (Apg 19:6). Alltså: Bibeln använder olika beskrivningar och bilder för att beskriva Andens verk!

Eftersom Bibeln använder olika ord och det finns en historia av prestationsångest och teologisk debatt kring begreppet Andedop så har jag liksom flera andra valt att inte använda det ordet. Att bli döpt i den helige Ande betyder utifrån grekiskan att bli nersänkt och helt omsluten av Anden eller att bli överväldigad av Anden. Jag talar hellre om att söka mer av Andens kraft för tjänst, eller att bli allt mer uppfylld och genomsyrad av Andens närvaro och liv. Jag använder alltså ord som mer praktiskt beskriver anledningen Anden kommer över oss.

Jag håller med den evangelikala synen om att alla som väljer att följa Jesus och ta emot honom i sitt hjärta får den helige Ande vid omvändelsen. Paulus säger att man inte kan tillhöra Jesus utan Anden (Rom 8:9). Samtidigt håller jag med pingströrelsen om att inte alla som ger sina liv till Jesus omedelbart blir överväldigade & genomsyrade av Andens liv och kraft. Om man hävdar att alla kristna, precis som lärjungarna på pingstdagen, mottagit övernaturlig kraft, frimodighet och vild passion och kärlek till Jesus, så verkar det inte som om man träffat särskilt många kristna..! =) Alla kristna har Anden deponerad i sitt inre, men alla ger Honom inte lika mycket utrymme.

Jag tror att den första erfarenheten av att bli genomdränkt av Andens kan vara speciell och särskilt stark, men inte att den alltid är det. Anden gör både starka punktinsatser och verkar gradvis genom processer i våra liv. OCH: Gud verkar på ett unikt sätt i just ditt liv – så sök inte efter ”mallen”!

FRÅGA: Är tungotalet tecknet på att man blivit översköljd av den helige Ande? Jag skulle svara nej på den frågan. Det är sant att många får tungotalets gåva i samband med starka möten med den helige Ande, men jag har också sett många få tungotalet som inte berörts eller förändrats särskilt mycket. Andra berörs starkt av Gud och bekläs med kraft långt innan de talar i tungor. Jag har dock märkt att många upplever Guds närvaro mer, älskar Jesus mer och börjar fungera i andra gåvor efter de har tagit emot tungotalets gåva, så jag brukar alltid hjälpa kristna att ta emot den gåvan så tidigt som möjligt. Jag anser att tecknet på att man fått den erfarenhet av Anden som lärjungarna i apostlagärningarna fick är ökad kärlek till Jesus, närmre gemenskap med Gud och kraft för tjänst.

Tanken är inte att vi ska låta Anden komma över oss en gång, och sedan leva på det resten av våra liv. Paulus uppmanar oss att ständigt låta oss uppfyllas av Anden. Vi är inga självförsörjande kraftkällor, och dessutom läcker vi! Vi behöver varje dag låta oss uppfyllas av Anden. Så sök mer av Andens kraft! Sök att bli mer och mer genomsyrad av den helige Ande!

Den synen jag beskrivit för dig är inte ”mitt eget lilla hopkok”, utan en syn som  John Wimber, Randy Clark och flera andra har. Ställ gärna frågor, argumentera emot eller kommentera!

Blessings!
/David