Bloggarkiv
Ungdomsverksamhet i Guds kärlek & kraft | del 6: Skapa en vittnesbördskultur
”Alltså! Hur kan man inte tro på Gud? Jag fattar det inte!” ropade en av våra ungdomar under hemgruppen. Han hade växt upp i kyrkan men Gud var inte en verklighet i hans liv. När han började i gruppen tidigare under året så visste han inte om han trodde på Gud. Under varje samling sedan starten hade jag & Julia visat mirakler på youtube eller berättat om Andens kraft. Till slut kunde han inte förneka Guds existens längre. ”Neeej! Det vågar jag inte!” svarade en tjej när jag frågade om hon ville pröva att gå igenom förbönstunneln på Kingdom Culture. Hon var inte kristen utan hade kommit för att observera! En av våra ungdomar hade berättat för henne vad Gud gör på mötena: helanden, hur människor blir så överväldigade av Guds beröring att de faller m.m. Nyfikenheten blev till sist för stor och hon följde med till mötet. Månaden därpå vågade hon gå igenom tunneln och Gud förvandlade hennes liv.
Dessa två stories är typiska exempel på vittnesbördets centrala plats i en ungdomsverkssamhet i Guds kärlek & kraft. Berättelser har en inneboende kraft att förvandla den som lyssnar. De väcker nyfikenhet & längtan till liv. Tro & förväntan börjar växa. Vittnesbörd ger oss inspiration och exempel att följa. Berättelser visar oss vad som är möjligt och bjuder in oss att erfara samma sak. De visar oss även vem Gud är. Hans handlingar vittnar om hans ändliga godhet!
Några av dessa saker kan verka simpla och kanske till och med banala. Låt dig inte luras – ingenting kan vara längre bort från sanningen! Varje ungdomsledares största utmaning är väcka ungdomarnas längtan och fascination till liv. Om inte Gud blir det häftigaste som finns så är det svårt att motivera till lärjungaskap. De senaste åren har jag och min fru sett om och om igen hur uttråkade & ljumma frikyrkoungdomar blir Jesusälskande lärjungar som tycker Guds rike är det häftigaste som finns. Jag älskar att se ljuset som tänds i ögonen när någon inser att det finns mer. Att Gud är godare än vad de kunde drömma om. Såhär uttryckte sig en av ungdomarna för ett tag sedan: “When you realize that the exiting life from the fairy tales is nothing, compared to the life that you have, with God.” Hon hade insett att hennes vardagsrelation med Gud är häftigare än Harry Potter och alla fantasyfilmer kombinerade. Hennes resa började ett år tidigare med att en vän berättade om vad Gud hade gjort i hennes liv.
145:4, 7 “Ett släkte prisar för ett annat dina verk och förkunnar dina väldiga gärningar. Man ska utbreda ryktet om din stora godhet och jubla över din rättfärdighet”
“Vad vi har hört och känner till, vad våra fäder har berättat för oss, det vill vi inte dölja för deras barn. För ett kommande släkte vill vi förkunna Herrens lov, hans makt och de under han har gjort. Han upprättade ett vittnesbörd i Jakob, sin undervisning gav han i Israel. Han fastställde den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn. Så skulle det bli känt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och de skulle berätta det för sina barn. De skulle då hoppas på Gud och inte glömma hans verk utan följa hans bud.” (Ps 78:3-7)
“Folket tjänade Herren så länge Josua levde och så länge de äldste levde, de som var kvar efter Josua och som hade sett alla de stora gärningar som Herren hade gjort för Israel…men när också det släktet hade samlats till sina fäder [dött], växte ett annat släkte upp efter dem, ett som inte kände Herren eller de gärningar som han hade gjort för Israel. Och Israels barn gjorde det som var ont i Herrens ögon…” (Dom 2:7,10-11)
När Israels folk glömde vad Gud hade gjort för dem (vittnesbörden) så tappade de fokus och blev avgudadyrkare. Det är samma sak idag. När berättelserna om Guds fantastiska gärningar dör ut mitt ibland oss så förlorar vi vår identitet, vårt hopp och vår förväntan. Det leder till att färre saker sker vilket leder till ännu färre vittnesbörd osv. Det blir en negativ spiral som måste brytas. Med tiden så riskerar vi att bygga altaren kring vår egen förmåga eller intelligens istället för Gud. Det skulle inte märkas om Gud lämnade våra samlingar eftersom vi i praktiken redan har byggt en struktur som inte kräver hans ingripande för att fungera.
Ibland när jag träffar våra ungdomar så pratar de nästan i munnen på varandra när de berättar om vad Gud gjort i deras liv senaste tiden! 
Det händer ofta att Gud blir samtalsämnet, – i skolan, fritidsgården, på fikat efter mötet m.m. Vi har idag en kultur där ungdomarna ofta säger saker som: ”Gud är amazing!” ”Gud är sååå god!” ”Yay God!” ”Det är såå spännande att vara kristen!” Men så var det inte från början. Att skapa en kultur av vittnesbörd kräver medvetet arbete. Såhär har vi gjort:
KONSTEN ATT SKAPA EN ViTTNESBÖRDSKULTUR
1. HA NÅGOT ATT VITTNA OM!
Det är svårt att skapa en vittnesbördskultur om ingenting händer i ungdomsgruppen Ofta kommer vittnesbörden som en naturlig följd när Gud gör saker i ungdomarnas liv. Därför har jag detta inlägg som del 6 i bloggserien. När det jag skrivit om tidigare i serien blir en verklighet i din ungdomsverksamhet så blir vittnesbördskulturen mer naturlig. Men vittnandet har även en viktig roll i själva inledningsfasen i förnyelsen och kan ge gnistor som tänder elden.
Innan Anden började verka tydligt i vår ungdomsgrupp så berättade vi om vad som hände på andra platser och visade youtubeklipp. När Gud började göra liknande saker hos oss så blandade vi och vittnade om både när och fjärran. Det påbörjar en positiv cirkel: ju mer som händer, desto mer vittnesbörd. Ju mer vittnesbörd, desto mer händer. Till slut uppstår ett momentum där nya ungdomar på kort tid tar till sig kulturen och sedan bidrar till momentumet genom egna berättelser.
2. GÖR GUD TILL ETT NATURLiGT SAMTALSÄMNE!
Det börjar som vanligt med oss ledare! Dela ditt eget liv med Gud med ungdomarna och berätta om andras erfarenheter och saker som du har hört – INTE BARA från scenen eller när du undervisar, utan även i andra sammanhang. Vi kan forma en kultur där det är naturligt att prata om Gud på skolan,fritidsgården, på facebook, filmkvällar m.m.
3. BOMBARDERA VARJE NY HEMGRUPP/KRISTENDOMSSKOLA/ETC MED ViTTNESBÖRD!
Lyckas vi som ledare väcka längtan och motivation så kan vi leda ungdomarna framåt. Vittnesbörden justerar deras förväntan efter Bibeln och påskyndar deras andliga utveckling. Dela t.ex. en story eller visa ett klipp inför lovsången eller temat varje vecka och säg något kort om vad det säger oss om Gud.
4. HA ViTTNESBÖRD SOM EN DEL I UNGDOMSMÖTET!
Vi inleder alltid våra möten med info och vittnesbörd. Berättelserna väcker längtan, förväntan och föder glädje som tar tillbedjan till högre höjder!
5. UPPMUNTRA UNGDOMARNA ATT SJÄLVA BERÄTTA!
Jag tror få saker uppmuntrar ungdomar så mycket som när jämnåriga berättar ”Godstories”! Det är inte alltid ungdomarna vågar dela, utan vill att vi ledare ska berätta, – vilket förstås är okej. Om någon i en hemgrupp berättar något för mig så uppmuntrar jag alltid personen att dela med hela gruppen om den vill.
6. FÖR STATISTIK & SKRiV OM VAD GUD GÖR!
Jag har en fil på datorn där jag skriver ned allt som Gud gör: Gudsmöten, helanden, profetiska tilltal, genombrott av olika slag m.m. Förutom att dela anonymiserat i olika mindre grupper så tar jag tid och delar lite guldkorn och statistik med hela ungdomsgruppen. Jag tror att det ger Gud ära när vi minns vad han har gjort och firar det tillsammans regelbundet. Dela aldrig enskilda personers upplevelser med hela ungdomsgruppen utan personens tillåtelse.
7. FÖR EN ANDLIG JOURNAL ÖVER VAD GUD GÖR I DITT EGET LIV!
Jag har en fil på datorn som jag kallar ”the Godfile – the history of God in my life”, där jag utifrån olika kategorier skriver ned allt som Gud har gjort i mitt liv sedan jag kom till tro. Ibland läser jag igenom allt och tackar Gud. Efteråt känner jag mig uppmuntrad och påmind om att Gud är fantastisk och vill göra samma saker idag, imorgon och resten av mitt liv. Mitt perspektiv förändras och jag möter livet med en förnyad inställning.
Vittnesbörd är som gnistor som sätter våra hjärtan i brand.
Vittnesbörd påminner oss om vem Gud är & ger oss mod att ta risker.
Vittnesbörd väcker nyfikenhet och längtan.
En vittnesbördskultur är en naturlig del av en ungdomsverksamhet i Guds kärlek & kraft.
Blessings!
/David
Mirakler i Sverige! (video)
Ni kanske såg mirakelfilmen från Danmark jag postade för en tid sedan? En nyfrälst kvinna gick för första gången ut på stan och bad för människor som blev helade! Personer från samma sammanhang var för en tid sedan i svenska Helsingborg. Här är filmen!
Blessings!
/David
Konsten att inte tröttna på mirakler!
Mirakler skapar alltid starka reaktioner hos människor. Ofta något av följande: Förvåning, intresse, glädje, skepticism eller tillbedjan. Det är svårt att tänka sig att man kan tröttna på Guds övernaturliga ingripanden. Men det kan man. Vi i Sverige är generellt inte vana vid regelbundna mirakler, men i sammanhang där de blivit normala kan man se sådana tendenser. I början jublade och applåderade man om någon blev helad från värk i knäet. Nu krävs det att cancertumörer faller av för att samma glädje ska infinna sig. Det man en gång tackade och prisade Gud för väcker inte längre tillbedjan och kärlek till Honom. I Brickebergskyrkans ungdomsverksamhet har vi märkt samma mönster både hos oss ledare och hos ungdomarna. Detta är ingenting nytt. Israels folk blev varje morgon övernaturligt försedda med manna från himlen. Gud var fullt synlig för dem dygnet runt i en molnstod på dagen och en pelare av eld på natten. Med tiden blev folket restaurangkritiker och började klaga på maten!
Naturligtvis ska mirakler vara så naturligt att första tidens entusiasm och nyhetens behag går över. Det som är normalt hetsar vi sällan upp oss över. Samtidigt är det onaturligt att inte glädja sig och tacka Gud för det han gör. Som tur är så finns det ett sätt att aldrig tröttna på mirakler!
If you don’t follow the signs to where it’s pointing, you will get bored with the signs. You will never get bored with the Person it’s pointing to.
– Bill Johnson
När vi hör vittnesbörd eller är med om mirakler så riktar vi vårt fokus och vår glädje på Honom som gjort något fantastiskt. Varje övernaturligt ingripande är en ”skylt” som pekar på Faderns godhet. Om vår längtan och strävan är att älska Gud så älskar vi vad han gör, inte främst för vad han gör, utan för att vi älskar vad den vi älskar gör! Jag blir jublande glad när Helmer gör någonting, inte främst för vad han gör, utan för att jag älskar min son. Innan vi lär känna Gud och i början av våra liv i Jesu fotspår är det naturligt att vi älskar miraklerna mer än Gud. Tanken är att det Gud gör ska göra oss förälskade i vem Gud är. Med tiden behöver ordningen bli tvärtom, – vi älskar Gud så vi älskar vad han gör, inte tvärtom.
Om vi söker mirakler eller det övernaturliga för deras egen skull, så kommer vi med tiden att bli uttråkade restaurangkritiker som tröttnat på mirakler. När källan för vårt liv och längtan inte är Gud själv så kommer vi aldrig bli tillfredsställda. Samtidigt uppmanar oss Paulus att ”ivrigt söka Andens gåvor”. Jag ber Gud regelbundet om mer kraft över mitt liv och fördjupning i Andens liv och gåvor. Så länge det sökandet överträffas av min kärleksrelation med Fadern är jag på säker mark.
Skratta, partaja och gläd dig för att människors liv förvandlas när mirakler sker!
Men framför allt – låt glädjen övergå i tillbedjan till Honom som är strålande och underbar.
Man tröttnar aldrig på att ge Gud äran för det fantastiska som Han gör! 
Blessings!
/David
Respons till kvinnans berättelse som dömer ut Bethel Church m.m.
På bloggen vaknasverige.se publicerades nyligen en översatt artikel från en kvinnas blogg där hon dömer ut Bethel Church, Bill Johnson, Jesus Cultures musik m.m. Jag gillar inte att analysera och argumentera mot en persons story, men känner att det är nödvändigt eftersom hon genom den dömer hundratusentals kristna världen över. Hon avslutar med att säga att dessa nutida karismatiskt kristna har en elakhet och kan bete sig som monster om de ifrågasätts. De har enligt henne även sålt sig själva till onda andar. Jag ogillar också att kritisera en specifik bloggs inlägg, men en blogg som specialiserar sig på att döma nutida karismatik och mängder av kristna måste tyvärr räkna med att dess inlägg granskas emellanåt.
Precis som när jag gav respons till kritiken mot Bill Johnson så har jag infogat mina kommentarer i hennes artikel. P.g.a. längden har jag även denna gång valt att länka till ett dokument som du kan öppna eller ladda ner. För er som inte är riktigt så intresserade så kommer 6 sammanfattande tankar här:
1. Det är tydligt när man läser dokumentet att kvinnan hade problem och en brustenhet redan innan hon började söka sig till mer karismatiska kretsar. Detta gjorde att hon sökte det karismatiska på ett osunt sätt och därför tror att alla andra också gör det. Om och om igen i berättelsen styrker hon sina slutsatser om andra utifrån sitt eget osunda sätt att handla.
2. Kvinnan verkar aldrig ha varit i Bethel Church utan har funnits i någon annan karismatisk krets. Det är möjligt att det sammanhanget var osunt, eller så var det inte det. Det finns osunda personer och församlingar inom alla rörelser. Det betyder inte att rörelsen eller samfundet är osunt.
3. Man ska vara försiktig med att bedöma sammanhang utifrån avhoppares berättelser. Det finns de som lämnat Missionskyrkan, Pingstkyrkan, Livets Ord, EFK m.m. och sedan spyr galla över hur hemskt allting var. Ofta förstår de som är kvar i dessa sammanhang inte vad personen pratar om och har en helt annan bild.
4. En enskild berättelse är ingen urskjiljningsgrund för andlighet. Frukten av ett sammanhang är det, men kvinnans negativa berättelse kan kontras av tusentals goda vittnesbörd om ökad evangelisationsiver, kärlek till Jesus, inre helande, befrielse från onda andar, mer av Andens frukter m.m.
5. Kvinnan dömer även ut Jesus Cultures lovsångsmusik som fel. Inget stöd ges för detta. Detta tyder på att hon saknar känsla för proportioner och kastar ut barnet med badvattnet. Hon avvisar även soaking, vilket är att sätta på musik och stilla sig inför Gud. Dessa saker inger inget förtroende för hennes bedömningsförmåga.
6. Hennes artikel är full av vad jag kallar ”varning-för-falska-profeter-teologin”. Det märks i hennes sätt att tala om falska profeter, sista tiden, falska jesusar m.m. Det verkar som om hon före eller efter sin vändpunkt i storyn kommit i kontakt med teologin vilket kan ha gjort att hon efterkonstruerat sina upplevelser utifrån andras tankar om Bethel Church, Bill Johnson etc. Det är tyvärr inte ovanligt att människor som lever i Andens liv och kraft efter påtryckningar från förespråkare av ”varning-för-falska-profeter-teologin” ansätts av falska tvivel och Satan stjäl det som Gud planterat. Teologin sår rädsla och misstro och utan sanningens ljus så sprider det sig som ett virus. Det finns delar av artikeln som verkar vara finredigerad för att skapa så stor effekt som möjligt och kritisera just Bethel Church & Bill Johnson, trots att det hon kritiserar till största delen rör saker som inte har någon koppling till dessa.
Öppna eller ladda ner hela kvinnans berättelse med min detaljerade respons HÄR!
Hoppas detta inlägg hjälper dig att se hur man kan bedöma denna typ av berättelser på ett bra sätt!
Blessings!
/David
Små uppdateringar på bloggen…
Nu har jag uppdaterat ”Om mig”-sidan lite grand. Den som är vill veta mer om min story kan nu enkelt klicka sig vidare till tidigare blogginlägg där jag berättar om mitt liv så här långt. Jag har även lagt till funktionen ”prenumerera” så att den som vill kan få info om nya inlägg via email.
Kommentera gärna om ni har förskag på förbättringar på bloggen eller har önskningar om teman & ämnen.
Hoppas ni får en fantastisk höst!
Blessings!
/David
Pernilla Wahlgren, Helandeskolan & tågmiraklet!
Igårkväll fick jag uppmuntrande sms från en person. På väg hem från Helandeskolan i Malmö hade han bett för en kvinna som blivit helad på tåget. Dessutom hade en kändis sett det hela! Senare fick jag ett sms från en vän om att Pernilla Wahlgren bloggat om ett helande på ett tåg. Aha! Berättelsen om Guds godhet och kraft sprids nu som en löpeld på facebook och jag misstänker att storyn kommer att spridas ytterligare. Just nu har 3120 personer ”gillat” inlägget på facbook och 200 har kommenterat det. Både troende och icke troende berörs och reflekterar utifrån storyn om en killes mod och Guds helande kraft.
Här kommer Pernillas inlägg:
UNDER KAN TYDLIGEN SKE…!?
Sitter just nu på tåget hem mot Sthlm, och något MYCKET märkligt hände just i sätena bredvid mig…!!
Det sitter en ung kille bredvid en äldre dam, och jag kan inte undgå att höra hur han sitter och berättar om sin starka Gudstro för henne. Han berättar med stor inlevelse om hur han verkligen känner att Gud bor i honom och hur mycket Gud älskar alla människor. Damen i sin tur berättar om sig och bl a om sin värk i axlarna, som gör att hon har så ont att hon inte ens kan föna håret.
Plötsligt så frågar killen om han får be en bön för tanten?!
Hon svarar ja – även om jag hör på hennes röst att hon är något tveksam…
Så lägger han sina händer på hennes axlar och börjar att be.
Han ber för att hon ska känna Guds kärlek och för att hennes värk i axlarna ska försvinna.
När han är klar , frågar han om hon känner någon skillnad?!
– NU , menar du? – undrar tanten, något förbryllad.
– Ja! – säger killen. Försök att lyft armarna upp i luften nu!
Så gör hon det. Och nu kommer det märkliga.
För damen lyfter förvånat sina armar högt över huvudet, och verkar inte riktigt själv förstå hur det har gått till…?!!
– Så här högt har jag inte kunnat lyfta mina armar på flera år!! – säger hon.
Jag ville ju inte sitta och stirra , men jag måste säga att jag blev väldigt fascinerad av hela scenariot som utspelades bredvid mig..!
Efter en stund så reste sig killen upp ur sätet och erbjöd ALLA i vagnen som kände sig sjuka eller hade ont nånstans, att han kunde be för dom – eftersom han kände att det ”stack i hans fingrar” , och det var tydligen ett tecken från Gud på att det fanns någon i vagnen som behövde hjälp…
Men tydligen var det ingen som var kroniskt sjuk i den här tågvagnen. Eller så var det helt enkelt så att ingen vågade eller ville…
Vi är ju lite rädda för allt ”kristet” i det här landet – eller hur…?!
Hade han erbjudit samma sak i en tågvagn i USA , så hade säkert många ställt sig på kö och hoppats på att ett under skulle ske!
Vi svenskar är alldeles för fega för att ens våga chansa, tror jag.
Hade JAG verkligen lidit av värk eller nån annan sjukdom , så hade jag lätt låtit honom få be för mig! Vad har man att förlora liksom?! Det var en fin bön han bad, och han talade inte i tungor eller var hysterisk, som man sett på TV nån gång när dom gör sån där handpåläggning och samtidigt skriker så folk faller i backen. DET hade jag inte velat testa!!
Men den här killen var lugnet själv, glad, positiv och hade en stark tro att han kunde bota människor ( vilket han också tydligen kunde?!) och ville bara sträcka ut en hand till oss i vagnen , om någon ville ta den.
Den lilla tanten vågade. Men ingen annan.
Så nu är frågan. Vad hade NI gjort….?!
Tror ni på att under faktiskt kan ske…?
Tidningen Dagen skriver även om detta.
Blessings!
/David
Efter Helandeskolan i Malmö…
Kom nyligen hem efter Helandeskolan i Malmö med Randy Clark, Bill Johnson & Will Hart! 4 dagar & 24 lektioner efterlämnar en viss trötthet (inte minst om man samtidigt är småbarnsförälder!) men inte är det trötthet som brinner inom mig just nu. Känner mig förnyad, utmanad, inspirerad, beslutsam och utrustad. Min kärlek till Gud är starkare och Anden highlightade flera saker som talade direkt till mitt hjärta. Underbart att under några dagar se hundratals helanden! Många lämnade skolan utan smärta, sjukdom och oro.
Här kommer 3 saker jag tror ingen som var där kommer att glömma:
- Kvällsmötet då Bill Johnson talade om att leva tillsammans med den helige Ande. Hela salen förlorade sig i tillbedjan när Bill accapella spontant ledde i lovsång. Innerlig tillbedjan, sång i Anden och jublande praise. Som Bill sa: ”our first and primary ministry is to the Lord” (in worship).
- När Will Hart berättade om hur han trots risk för sitt eget liv ledde hundratals Kongosoldater till tro innan de gick ut i strid. Nu vet jag hur sant mod ser ut. Will brukar även besöka diverse tempel i Asien och leda kultledare till tro. Som han ungefär sa: ”this has nothing to do with me, and everything to do with who you are.” (in Christ). Vi har allt vi behöver för att göra det omöjliga.
- Videoklippet från Pannkakskyrkan! Uppmuntrande att se Jesus hela och beröra människor på Sveriges gator genom vanliga ungdomar. Jag hör från allt fler håll i Sverige om just detta: Guds existens och kärlek demonstreras genom mirakler!
Var också gott att se hur Bill motbevisade kritiken mot honom som publicerats på några bloggar inför helandeskolan. Den som påstår att Bill är elitisk i sitt tänkande har helt enkelt inte lyssnat särskilt mycket på hans undervisning. Fick även på nära håll bevittna hur han tog sig extra tid och betjänade en person i förbön under tiden en av de andra talarna undervisade. Både jag och min fru blev rörda över den kärlek och omsorg han visade personen.
Gud är på gott humör! Låt oss förmedla hans kärlek till Sverige!
Läs även om konferensen på Dagens hemsida & Micael Grenholms blogg Hela Pingsten.
Blessings!
/David
Min story – del 2 av 2
”Hjälp, håller jag på att förvandlas till en pastor?!!” Sanningen var att det var just det som började ske. Jag fick ta ansvar för vissa delar i hemgruppen, några samlingar i kristna skolgruppen, fick predika nån gång i kyrkan (grät av nervositet kvällen innan min första predikan!) osv. Sommaren efter att jag tagit studenten gifte jag & Julia oss och flyttade till Mariannelund och gick Bibelväxa och sen Bibeltjänst.
En dag satt jag i min säng och funderade över hur i hela friden församlingen inte ska dö ut i Sverige! Mindes diverse försök till evangelisation: bullutdelning, lapputdelning, offentliga draman, events, vänskapsevangelisation – you name it. Insåg att resultaten var snålt tilltagna. Där satt jag, en blivande församlingsledare, och kände att allt hopp är ute för kyrkan i Sverige. Då ”hörde” jag en röst inom mig som sa: ”Guds kraft måste komma tillbaka till församlingen.” Jag började läsa böcker om den helige Ande, Andens gåvor, väckelser etc. Då trodde jag att jag som bäst kunde få vara med och teoretiskt undervisa korrekt karismatisk teologi – jag trodde nämligen aldrig att Gud skulle kunna använda mig till att tjäna och utrusta andra i kraft.
År 2004 flyttade vi till England och gick Worldshapers Academy, en lärjungaskola med voluntärtjänst i samhället. Förutom riktigt bra teologi, egna bibelstudier och utmanande lärjungaskapsundervisning hade skolan en tydligt karismatisk profil. Vi fick bra undervisning och tillfälle att öva oss i t.ex. det profetiska och förbön för sjuka. En pastor besökte en av församlingens möten (Worldshapers utgick ifrån en pionjärförsamling), och bad för alla i tur och ordning. När han lade handen på mig kände jag intensiva varma strömmar inom mig. Under flera veckor efteråt återkom fenomet regelbundet när jag bad tillsammans med andra. Visste inte vad Gud gjorde men antog att det var bra!
Strax innan vi reste tillbaka till Sverige upplevde vi att Gud kallade oss att förnya hans församling, inte att söka oss åt det pionjära hållet. Wes Sutton, en underbar Vineyardpastor, bad för oss (första gången jag & Julia föll under Andens kraft) och profeterade om vår framtida tjänst enligt samma bana som vi redan tänkt. Han såg bl.a. oss tjäna i en församling som präglas av Guds närvaro och det Gud gör. Vi flyttade tillbaka till Arvika och Pingstkyrkan (där Julia växte upp) och startade en ungdomsverksamhet från grunden på vår fritid (vi jobbade/pluggade samtidigt). Efter ett år stannade vi ytterligare ett år och tjänade då som teamare i församlingen, eftersom vi gick Eskilstuna Teamträningsskola år 2 med ledarskapsinriktning. Många ungdomar och studenter utvecklades i sin tro men än så länge såg vi inte skymten av Andens kraft, bortsett från att flera fick tungotalet och började fungera lite i det profetiska.
Efter två år i Arvika flyttade vi till Örebro för att läsa på Örebro Missionsskola. Jag var desperat efter mer av Gud och började be & tillbe Gud på kvällarna. Vi kom i kontakt med en man som Gud använde i helande och det profetiska. Första gången han bad för mig profeterade han att Gud vill använda mig i det profetiska och helande. Jag hade börjat tvivla på att jag någonsin skulle se dessa saker så jag började gråta. Gud rörde vid mig på ett nytt sätt, – började darra och kände glädje bubbla upp inom mig. Det var startskottet på en ny tid.
Nu började människor jag bad för tydligt beröras av Guds Ande ibland. De blev helade, började skaka, sjönk ihop m.m. Ofta följdes de yttre reaktionerna av att Gud förnyade deras inre. Hungrig efter mer av Gud besökte jag en nyårskonferens. En man vars tjänst präglas av Andens kraft pekade ut mig under ett möte och klättade över stolarna mot mig (kändes bra, – brukar alltid vara personen precis bakom mig i vanliga fall!). Han sa att Anden gör något nytt i mitt liv och lade handen på mitt huvud och bad. Kände som elektriska strömmar gå igenom mitt huvud och blev yr. Någon minut senare började mitt huvud skaka lite och efter en stund darrade jag häftigt i hela kroppen. De resterande dagarna av konferensen spenderade jag skakandes på min stol. Minns att jag t.o.m. började klappra tänder! Även om Gud verkat starkare igenom mig sedan dess, så är det inte den viktigaste frukten av det Gud gjorde. Det viktigaste? Min medvetenhet om Guds närvaro och glädje över att be multiplicerades. Julia fick en liknande erfarenhet vid ett annat tillfälle.
Efter en tid fick Julia & jag anställning som ungdomspastorer i Brickebergskyrkan och minskade på studietakten (för att senare ta ett avbrott efter 1,5 års avslutade studier). Vi såg Gud göra samma saker i ungdomarnas liv som han gjort i våra. Flera kom i funktion i Andens gåvor, förnyades i sin relation med Gud, förmedlade Guds närvaro till andra genom förbön, bad för sjuka som blev helade m.m.
Ett sista möte med Gud som jag tycker är viktigt ägde rum hösten 2008. Vi åkte till England på en konferens där bl.a. Bill Johnson skulle tala. En kväll på vårt Bed & Breakfast låg jag i sängen och tänkte ”säga godnatt” till Jesus som jag brukar göra ibland. Då kände jag plötsligt en elektrisk kraft som en liten punkt i magen. Punkterna blev fler och fler och rörde sig över överkroppen. Dagen därpå sa en konferensdeltagare jag inte kände att Gud visat henne några saker hon ville dela med mig. Hon sa att hon såg som ”gyllene olja” i min mage som Gud gett mig för att bli till välsignelse för andra. När jag kom hem slog jag upp alla ställen i Bibeln om olja och gyllene olja och fann till min överaskning att gyllene olja tydligt symboliserar Guds kraft för tjänst, vad vissa brukar kalla för ”smörjelse”. Tyckte mig märka en ökning av helande när jag kom hem från konferensen. Jag känner fortfarande ibland Andens närvaro i magtrakten, särskilt när jag ber för andra.
Nu har vi snart jobbat 3 år i Brickebergskyrkan och stortrivs! Vi har nyligen (29 januari 2011) fått vår älskade lilla Helmer som tar allt större plats i våra hjärtan. Livet är intensivt men bra! Jag har medvetet valt att betona möten med Gud och de större vägskälen i mitt liv. Detta är naturligtvis inte hela bilden. Jag vill stryka under att vi inte bara fokuserar på saker som rör Andens liv och kraft! Vårt största fokus är intimitet med Gud i vardagen. Andra ämnen vi brinner för är lovsång, Faderns kärlek, teologi kring Guds rike och lösningen på det ondas problem, församlingen & ledarskap.
Hoppas du inte blev uttråkad! Min önskan är att du ska bli inspirerad att söka Gud och mer av Honom! Men kom ihåg vad jag skrev i början av del 1. Gud handlar på ett unikt sätt med oss alla, – du behöver inte uppleva vad jag upplevt för att kunna tjäna Gud.
Blessings!
/David
Min story – del 1 av 2
Jag har alltid älskat att höra om andras resa med Gud. Gudsmöten, tvivel, viktiga steg, rubbet! Genom åren har jag läst x upphöjt i x antal vittnesbördsböcker och biografier. Nu vill jag dela min story med er. Jag har funderat på att göra det tidigare, men har avstått av två anledningar: För det första finns det alltid en risk att andra tror att de behöver liknande erfarenheter/upplevelser som någon annan har haft för att kunna göra det som personen gör. Vi glömmer lätt att Gud har en unik väg för varje människa. En person kan behöva elvahundra Gudsmöten och uppenbarelser för att fungera i en viss tjänst medan andra behöver en enda för att fungera på ett liknande sätt!
För det andra har vi jantelagssvenskar ibland svårt när andra delar sina upplevelser. Pratar man om sig själv vill man synas eller hävda sig själv. Särskilt om man delar tydligt övernaturliga erfarenheter. Bibeln utmanar ”jante” och är full av livsberättelser! Glöm inte bort dessa saker när du läser, – din resa behöver inte likna min, och jag berättar för att inspirera och att ni ska lära känna mig lite bättre (inte för att jag vill framhäva mig själv etc ). Och ja…visst är det en liten David på bilden!
Mitt första minne av Gud kommer från en skolgård i Edane där jag växte upp (ett litet samhälle 1,5 mil utanför Arvika). Jag är ca 11 år gammal och tänker för mig själv ”Jag vet att Gud finns, och det vet ingen annan. Coolt, är som min lilla hemlighet”. Evangelisation var ett okänt område för mig! Jag växte upp i en kristen familj, och blev buren till kyrkan sen födseln. Ju äldre jag blev ju mindre följde jag med till kyrkan och ju mer kritisk blev jag. Mitt uppror nådde sin kulmen då jag som 14-åring en dag utmanade min far: ”Du & mamma lyssnar ju bara på kristen musik, har ni ingen RIKTIG musik hemma?” Pappa gick upp på vinden och hämtade grammofonspelaren (dåligt tecken) och kopplade in den i vardagsrummet. Han satte på en av hans Jerusalemplattor (kristen rock) och jag blev helsåld.
Älskade musiken. Gillade deras utmanande ton (annat än i kyrkan!). Bestämde mig för att ägna sommaren innan jag skulle börja konfirmera mig till att läsa Bibeln för första gången och se om jag ville tro på Gud. Satt nästan varje dag i soffan och lyssnade på Jerusalem och läste Bibeln. En dag fanns han bara där hos mig, Jesus alltså. Jag kände hur Han stod i rummet och hur strömmar av någonting rörde mitt inre. Började gråta och böjde knä på golvet och bekände mina synder ”old-school” där och då. Mamma stod i köket och såg orolig ut så jag kröp bakom teven och fortsatte be och gråta. För första gången var bön inte att be tomma ord ut i ingenstans. Jag visste att Gud hörde varje ord och var med mig.
Man kan säga att 8:an inte var mitt bästa år i livet. Började röka. Ville gärna ut och festa. Glömde bort det mesta av Gud. Minns att jag och en kompis rökte mellan undervisningspassen på konfirmationen. Hade en instabil tonårsperiod präglad av jobbiga relationer, överdrivet mycket dataspelande och tillfälliga (men viktiga) möten med Gud på konferenser. Jag bad ibland och lyssnade på lovsång hemma, men kände mig alltid tom igen dagen därpå. Jag blev allt mer less på att vara kristen.
Så var det tills jag träffade jag min fru Julia! Låter som en kliché, men så var det faktiskt. Jag var 18 år gammal och hade tröttnat på ett torrt kristet liv som aldrig lyfter. Bruce Lee var min stora förebild och jag hade tränat Aikido och tränade nu Tae Kwon Do. Vi träffades på en kristen hårdrockskonsert i Arvika. Vi grabbar i gänget hade sagt att vi skulle sminka oss som hårdrockare. Det var bara jag som gjorde det. Såg ut som en blandning av en amerikansk tonårsrebell och karaktären ”The Crow”.
Vi blev trots min tveksamma sminkning kära och hon lyckades få med mig i en hemgrupp. Första gången gruppen bad för mig kände jag samma Närvaro inom mig som jag kände i vardagsrummet som 14-åring. ”Just det…det är ju detta livet handlar om”. Julia var radikal och bibeltroende. Jag var ljummen och trodde på mitt eget förnuft. Vi samtalade i timmar om Gud och hon tog med mig till bra sammanhang som gjorde djupa avtryck. Det fanns ett ”litet” problem. Jag trodde inte på Bibeln. I alla fall inte det mesta i den. Ibland när vi pratade kunde jag göra mig lustig över särskilt Gamla Testamentet. Gud kände väl att det var dags att sätta ner foten…
2002 åkte vi till Frizon. Jag gillade inte Bibeln, men gillade lovsång. Första mötet tillbad vi över 50 minuter i sträck, – and I loved it! Under lovsången på ett annat möte hände det plötsligt. Jag kände Guds heliga närvaro sänka sig över mig och jag såg som en filmduk inom mig. Jag såg mig själv säga saker om Bibeln och skämdes och fick enorm ”oldschool” syndanöd. Grät och skälvde inombords och sjönk ihop på marken mellan bänkarna i Torp-ladan. Gud visade mig hur HAN såg på sitt ord. Sedan dess har jag aldrig tvivlat på att Bibeln är 100 % sanning.
En tid senare besökte en ungdomspastor Pingstkyrkan i Arvika. Under förbönsstunden kände jag hur hjärtat började slå hårt inom mig så jag gick fram. Pastorn frågade om jag hade tungotalets gåva, och jag svarade sanningsenligt nej (hade sökt gåvan tidigare men visste inte hur). När han bad för mig kände jag lite lite värme i mitt bröst men inga ord kom. Han förklarade att man ibland behöver samarbeta med Anden och tala ut i tro. Efter en stunds kamp fick jag några ord och inom några dagar kändes det ganska naturligt att be i Anden.
Efter den kvällen kände jag mig inte lika tom inombords längre. Det var även enklare att be och läsa Bibeln. Jag började få mycket tankar och undervisningsupplägg under dagarna och längtade efter att få dela dem med andra. ”Hjälp, håller jag på att förvandlas till en pastor?!!”
Slut på del 1 av 2!
Blessings!
/David
Happy New 2011 – evangelisation, bön & Andeutgjutelse!
Gott nytt år…eller? Jag kände mig faktiskt lite sorgsen när jag sa farväl till 2010 för några dagar sedan. 2010 var verkligen ett fantastiskt år för Guds rike! Det momentum av helanden som byggts upp under 2009 fortsatte att accelerera, – under 2010 dokumenterade vi 112 helanden av olika grad! Tack Jesus! En annan sak med 2010 som gör att det pirrar i magen på mig är att vi äntligen började gå ut på Örebros gator. Jesus helade 34 personer och lät många uppleva Hans närvaro under förra året – mitt i Örebro!
En tredje sak som var fantastiskt med 2010 var att se hur passionen för Gud gick ner i åldrarna! Vid årets början var det främst gymnasieungdomar som hade starka Gudsmöten och som av hela hjärtat sökte Gud. Men under årets gång har Gud verkligen utgjutit sin Ande över ungdomar i åk 7, 8 & 9. Jag älskar att se nästa grupp revivalists ta sin plats i Guds rike! Framtiden ser ljus ut…
Guds rikes natur är alltid acceleration, utbredning och fördjupning. Jesus säger att Guds rike är som ett litet frö som växer till och blir till ett stort träd. Han säger även att riket är som en jäst som allt mer genomsyrar hela degen (Matt 13:31-33). Därför nästan vibrerar jag av förväntan inför 2011 – it’s gonna be insanely good!
När jag tänker på 2011 hör jag tre ord i mitt inre: evangelisation, bön & Andeutgjutelse:
Jag & Albin Lundkvist (teamare & ansvarig för gatuevangelisationen) har utarbetat en plan för att träna upp fler som kan förmedla Guds rike på stan. Om det går som vi tänkt kommer Örebro bli skakat under sommaren! Vår dröm är att så många ungdomar och ledare från vår församling och andra ska börja gå ut att människor under sommaren VARJE DAG ska bli helade och erfara Faderns kärlek! Vi går naturligtvis ut redan i januari, men vi hoppas att så många ska ha blivit tränade inför sommaren att det blir en evangelisationsexplosion då!
Under hösten 2010 har vi upplevt att Gud talat till oss om att be för vår församling och för väckelse i staden. Vi tror att bön är en av nycklarna för att Gud ska kunna göra det han vill under 2011. Förutom att vi ber var och en för sig hemma, så kommer vi då och då att kalla samman till bön.
Under 2010 talade Gud tre gånger till oss om att han vill resa upp en oljeplattform bland de unga i Örebro, som sedan ska sprida sig till de andra generationerna. Väckelsehistorien lär oss att Andeutgjutelse är startskottet för väckelse. Vi i Brickebergskyrkan känner oss kallade att vara ett av benen som bär upp den ekumeniska väckelse-plattformen. Jag ber och längtar efter att få se mer av Guds närvaro och härlighet sänka sig över oss under 2011! Kom helige Ande!
Detta är lite tankar som jag har inför det nya året, – jag ser fram emot att få höra dina! Kommentera gärna och dela dina drömmar inför 2011!
Blessings!
//David
Spräng kyrkväggarna i luften!
Wow! Satt nyligen och läste vad en av Pannkakskyrkans stöttepelare skrivit på sin blogg. Tyckte det var så bra att jag måste kopiera in det här! Hittade hans blogg genom att en annan bloggare citerat inlägget på sin blogg: http://underochtecken.blogspot.com
Här kommer Samuels inlägg: (det är ganska långt, men ruskigt bra!)
Ofta tror jag vi är lite för duktiga på att krångla till saker i kyrkan. För något år sedan träffade jag en mycket vis kille ute på en kväll med Pannkakskyrkan. Vi hade samtalat en stund då jag berättade om några helanden jag sett. Då plötsligt avbryter han mig och säger något i stil med:
”vänta vänta lite.. du menar alltså att ni kristna kan lägga händerna på sjuka och så blir de friska? Jag studerar nationalekonomi och vet hur mycket pengar som går till sjukvård varje år, alltså varför står du här? Du borde ju gå upp till Akademiska och be för sjuka!?”
Jag svarar att jag tänkt tanken, men att det inte är så enkelt.. han avbryter mig och fortsätter ”men alltså, ni borde spränga kyrkväggarna och gå ut och be för sjuka, fattar ni hur mycket lidande som finns?” Jag försöker förklara att vi i kyrkan tror på helande men att vi på ett sätt kanske inte gör det. Vi har många teorier varför folk inte blir helade och det finns många diskussioner kring det hit och dit i kyrkan. Innan jag hunnit förklara klart avbryter han mig igen ”men alltså ni borde ju dra till Afrika, vet du hur många aidssjuka det finns där??”
Jag gillar killens enkla logik:
- Det finns lidande i världen
- Gud har gett oss löften om att bota sjuka när vi ber
1+2 = Självklart, vi går ut och ber för sjuka!
Det är inte svårare än så. För mig har denna enkla logik varit otroligt befriande. Vår Pappa i himlen har sagt att Han vill hela människor när vi ber för dem. Vår uppgift är att lägga händerna på de sjuka och be en enkel bön. Sedan är inte vårt ansvar att se till att de blir friska (som om vi kunde det!?), det får vi lämna till Gud. Tänk om vi skulle fatta vad revolutionerande evangeliet är och vad Gud har lagt i våra händer!?
Alltsedan starten av Pannkakskyrkan för några år sedan har vi varit ganska frimodiga att be för personer vi träffar. Men det var under Sverigetouren förra året som det tog riktigt fart med att be för sjuka. Allt började då två killar från vårt team fick be för en kille som var skelögd efter en fotbollsmatch. Han blir helad direkt efter en kort bön! Killen hade aldrig tidigare kunnat läsa (bara typ barnböcker med stor text) och nu kunde han plötsligt läsa ur en streetbibel!! Hans mamma ringde mitt i allt och han berättade ivrigt ”det är två killar här som har bett nån Jesus grej för mig och jag kan se rakt”. Morsan trodde inte på honom, men det gjorde han och hans kompis som bestämde sig för att ta emot Jesus!! Händelsen skapade en otroligt massa frimodighet i teamet och ledde till många många böner för sjuka, vilket också ledde till många bönesvar!
Det blev lite av ett startskott till många andra helanden, stora som små; omformade knäskålar, skavsår, ryggproblem, förkylningar, huvudvärk, ytterligare en skelögd, träningsverk, halsont m.m. Vid ett tillfälle räknade vi att sammanlagt 40 personer blivit helade direkt på bön!! Sedan tappade vi räkningen helt, men jag tror inte att vi överdriver om vi uppskattar att ca 100 ungdomar fick se Gud gripa in direkt på bön!! Skavsårs-helande kan man ju tycka inte är det största världsproblemet som Gud borde gripa in i… Men det blev så tydligt under resan att centrum för alla helanden var Guds kärlek och Hans längtan att få möta Hans älskade barn! Och då spelar det inte så stor roll om det är ett skavsår som blir helat eller om det är en knäskål som omformas, för båda leder till ett möte med Gud!! Utifrån alla dessa helanden fick vi så klart många samtal om Gud och vi såg också flera som tog emot Jesus som ett resultat av det helande de sett och de samtal de ledde till!!
Varför ser vi inte så många helanden i Sverige? Är det för att vi saknar ”superkristna”, eller för att Sverige är ett ”tufft land”?? Nej, nej, nej… Svaret på den frågan kanske är så enkel som att det beror på att vi inte ber för sjuka! Jag tror det. Det var när vi på allvar började be för sjuka som vi också såg Gud hela. Sverigetouren denna sommaren var inget undantag. Jag har ingen aning om hur många, men jag vet att det ofta hände flera gånger varje dag vi var ute. Det skulle inte förvåna mig om det var uppåt ett 100-tal ungdomar även denna sommaren som fick se Gud verka på detta sättet!
Någon frågade mig efter förra årets Sverigetour om vi kunde se något samband mellan alla som blev friska? ”Hade ni bett på något speciellt sätt?” Jag scannade igenom mitt huvud men kom fram till att det enda vi gjort var att be en kort bön med handpåläggning. Det var inte mer komplicerat än så. Ofta var vi lika förvånade som de vi bad för att det faktiskt blev bra! Så det var inte alltid så trosstarka böner vi bad, haha… men grejen var ju att vi gjorde det, och att Gud gjorde sin grej! Så var frimodig och be för arbetskollegor, vänner, klasskompisar You name it, Gud är med dig! 1+2 = GO!
Slut på Samuels inlägg! Kolla in det på: http://www.dagen.se/blogg/samuellundstrom/2010/08/ni-borde-spranga-kyrkvaggarna-och-ga-ut-och-be-for-sjuka
Jag gillar pannkakskyrkan skarpt!
Tror Jesus också gör det… =)
Blessings!
//David
Gud verkar gilla sommaren!
Zzzzzz…! Nu är det dags för min blogg att vakna upp efter en sommar av vaniljpinnar, myggbett och sandal-inköp. Hade en så stark encounter med en myggsvärm häromdagen att jag myntade begreppet ”BPS” = Bites Per Second.
I vilket fall som helst så verkar det som om Gud älskar sommaren. Sen i juni har 12 vanliga svenssons blivit helade på Örebros gator! Jag och en av våra unga ledare träffade på några ungdomar utanför Krämaren, – vi fick dela ett profetiskt ord till en av dem och sen be för honom, eftersom han ville uppleva Guds närvaro. Underbart att se Gud röra vid honom! Två av våra andra ledare fick samma dag be för en person som blev 50 % helad i ryggen och en annan person som blev 100 % helad i ryggen. Gud lät dessutom den som blev helt helad se ett starkt ljussken! Hörde härom dagen att en av våra ungdomar bett för en person på bussen som blivit helad från huvudvärk! En av våra ledare samtalade nyligen med en främmande man på tåget och fick be Guds närvaro och kärlek över mannen som fick uppleva Guds frid. Tidigare i sommar satt Sandra, en av våra ledare på en busshållsplats och Gud visade henne att tjejen bredvid hade ont i knäet. Hon tog mod till sig och frågade tjejen om det stämde, vilket det gjorde. Efter bön blev knäet helat och Sandra fick berätta om Jesus!
Höstterminen började med Chili-lägret i slutet av juli. Ca 90 ungdomar valde vårt seminariespår ”Andens gåvor”: drygt 30 personer fick tungotalets gåva, nån såg änglar, flera blev helade, en kom till tro och många blev utrustade med kraft och fick uppleva Guds kärlek för första gången. Yay God! Underbart att se ungdomarnas miner när de för första gången ber för någon som blir helad! Flera av oss Brickebergare var även med som förebedjare på Frizon och fick se hans godhet in action på helandeplatsen. I slutet av augusti hade vi en kick-off för ungdomsverksamheten med årets första Kingdom Culture. Guds närvaro var stark, många fick möta Guds kärlek för första gången och flera blev helade!
Varför berättar jag allt detta? Jag vill att Gud ska få maximal credit för det fantastiska han gör. Jag vill att du ska bli så bländad av Hans kärlek att du blir mer förälskad i Honom. Jag vill att du ska se att det är supernaturligt för varje kristen att se mirakler regelbundet. Jag hör vittnesbörd från hela Sverige om människor som blir helade och upptäcker Andens kraft och liv på ett nytt sätt. All ära till Jesus!
Guds levande vatten flödar genom Sverige. Varför inte hoppa i? =)
Blessings!
/David
Mirakler på Örebros gator
”Konstigt, när ni bad för mig blev det så varmt i fingret…” Jesus har uppenbarligen ingenting emot att hela människor på Örebros gator! När jag vaknade på morgonen för knappt en vecka sedan kände jag mig så där avslappnat fri som man kan göra direkt på morgonen. Känslan försvann direkt när jag insåg: idag är dagen då David ska dö. Ni förstår, jag har nämligen bestämt mig för att dö i sommar. Jag vill dö bort från min bekvämlighet och människofruktan. ”God wants to kill you!” brukar Heidi Baker lite skämtsamt säga. Den här morgonen skrattade jag dock inte, utan kände att min inre fegis protesterade vilt: ”Jag vill inte ta kontakt med främmande människor och prata om Jesus! Kan vi inte sitta hemma och äta glass och läsa böcker om andra som tar risker istället?” Undrar om det finns någon mindre trolig kandidat för gatuevangelisation än jag? =)
15:30 träffade jag Albin Lunkvist på Våghustorget. The point of no return! Vår plan var att erbjuda människor helande eller att uppleva Guds närvaro, – för att öppna upp för samtal om Jesus och leda dem till Honom. Våra första ”offer” var ett par killar i gymnasieåldern vid Stortorget som vi satt och samtalade med ett tag. Sen försökte vi prata med en rumänsk kvinna som satt och tiggde, – vi förstod varandra inte men vi kände ändå att vi fick gestalta Guds kärlek genom att lyssna på henne och ge pengar.
Sen gick vi in i Krämaren och började prata med ett gäng ungdomar, som verkade intresserade men ingen vågade låta oss be för dem! Efter att vi gått därifrån tog vi kontakt med några ungdomar som hängde utanför ICA Supermarket. Vi fick be för en av dem som hade ena fingret i bandage. Han kände värme gå igenom fingret (hot is good!) men tyckte det var svårt att testa om det blivit bra. Vi borde ha följt upp det mer men var bara så glada över att Gud rört vid någon! Sen pratade vi med 4 lite äldre killar som inte var så intresserade.
Några dagar innan detta gick Albin och Frida Lindberg
ut i samma syfte. De fick be
för någons knä, som inte blev helat. Att någon inte blir helad är inte så pinsamt som många tror, – de som (ännu) inte tror uppskattar att man bryr sig och har ingenting att förlora. Det är snarare vi kristna som har svårt att hantera uteblivna mirakler. Senare fick de be för en jordgubbsförsäljares rygg som blev 100 % helad! Man kan säga att mannen och hans två vänner blev mer intresserade att prata om Jesus efteråt… =) Igår eftermiddag gick Albin och Joel Rönning ut för att göra stadens gator osäkra! Jesus helade en tjejs magproblem och en kille som drev lite med dem blev mindre skämtsam när hans knä blev bättre efter förbön!
Jesus sa inte: ”Bygg byggnader och inbjud människor till era möten” utan ”Gå ut i hela världen och gör människor till mina lärjungar.” (Matt 28:19) Jesus är svaret på alla problem! Jesus är svaret på alla frågor! Du har ”Jesus inside” och är världens ljus (Matt 5:14). På Örebros gator går människor som inte vet varifrån de kommer eller var de är på väg. De är Guds barn som behöver din hjälp för att hitta hem till Fadern. Gud har utrustat dig med allt vad du behöver. Frågan är: Är du villig att gå?
Kan jag så kan du…tro mig!
Blessings!
/David
ps. nu tar min blogg semester till någon gång i augusti! ds.
School of Healing and Impartation
Nu är jag tillbaka i Sverige!!! Är patetiskt glad över att slippa följande engelska irritationsmoment: att inte tillåtas köpa godis på en biograf bara för att jag inte ska se någon film (deras vision är nog att gå i konkurs), bristen på vettigt lösgodis och den engelska maten. Ojdå…inser att alla 3 irritationsmoment har med föda att göra – vad säger det om mitt fokus egentligen?!
Jag & Julia har alltså varit på School of healing and impartation i Sheffield. 24 lektioner utspridda på 4 dagar = bra men riktigt intensivt! Global Awakening anordnar ca 12 sådana här ”skolor” varje år på olika platser i världen. De som undervisade var Randy Clark, Leif Hetland, James Maloney & Tom Jones. Väldigt bra upplägg med bra ämnen och praktiska inslag som förbön, lovsång, övningar i kunskapens ord.
Randy Clark
Även om skolan av olika anledningar inte riktigt motsvarade mina sjukligt höga förväntningar så är jag glad att jag åkte. Inspirerande bara att se & höra dessa talare på nära håll – Leif Hetland har t.ex. lett ca 900 000 muslimer till tro genom evangelisation i Andens kraft! Randy Clark är en av mina största förebilder och James Maloneys kvällsmöte var…hm…be mig snällt att få se DVDn från det mötet – säger bara det! =) Upplever att Gud förnyade mina tankar på flera områden, särskilt kring gatuevangelisation och Gud som vår fantastiska Pappa. Trogen mina egna tips för ett liv i Andens kraft tog jag förstås varje tillfälle som gavs för impartation! Fick bete mig som en riktig ”stalker” en gång men vad gör man inte? =)
Smakprov från en session: Randy ger ett kunskapens ord om smärta i ett bröstben. 5 personer ställer sig upp, uppmanas att göra något ologiskt i tro och alla 5 blir helade! Han delar ett kunskapens ord om att någon har ont ovanför knäet på insidan. 4 personer ställer sig upp och blir också helade utan att någon bad för dem! Ytterligare ett kunskapens ord om insida smalben. En asiatisk tjej i närheten av oss ger sig till känna. Randy ber henne gå ut i mittgången och sen visa var det gör ont. När hon kommit fram och ska känna efter så har Jesus redan helat henne! Ca 35 stycken blev sammanlagt helade den sessionen. Sista kvällen blev 3 personer med metall i kroppen delvis eller helt helade! Någras synfel blev även helade den kvällen. Ett av kvällsmötena blev dessutom 2 personer räddade!!!
En höjdpunkt för mig var när jag och en kille från London tillsammans bad för en kvinna med återkommande huvudvärk som kände hur den började lyftas av henne! Sen bad vi för en tjej med smärta i högra delen av pannan som blev 100 % helad! Yay God!
Flera inlägg framöver kommer förstås att vara präglade av reflektioner utifrån helandeskolan!
Blessings!
/David
(ps! Jesusculture har släppt en ny EP med 3 sånger. Ladda ner den bästa av dem gratis på mypassionep.com ds!)
KC 28:e maj : : : När Guds kärlek faller
Idag är det fem dagar sedan vårens sista kingdomculture ägde rum i Brickebergs-kyrkan… och jag kan inte sluta tänka på det! Gud hade uppenbarligen bokat in den kvällen i sin kalender och var där, – inte för att titta på utan för att förvandla våra liv. Jag har som ungdomspastor aldrig tidigare märkt av en sån vibrerande förväntan hos så många som inför i fredags.
Guds närvaro i rummet var stark. En person som gick in i kyrksalen från kapprummet överaskades av hur påtagligt tydlig Guds närvaro var där. En annan berättade att han blev berörd redan ute i kapprummet! Tillbedjan nådde verkligen nya höjder: frihet, glädje, ärlighet! Flera hoppade och dansade, andra böjde knä eller bara vilade i Guds kärlek. Personligen älskade jag det nystartade lovsångsteamets influenser och reportoar från hillsong united & jesus culture! =)
Riktigt spännande & sund undervisning om änglar & gåvan att skilja mellan andar av Richard Ellbrant. Under förbönsstunden helade Jesus ett par personer! Efter att mötet hållit drygt 2 timmar fick de som ville vara med och forma den längsta förbönstunneln vi gjort hittills. Faderns kärlek och kraft sköljde över många, – både efterföljare och de som ännu inte tror! Efter mötet gick ca 15 personer ut i Örebro för att välsigna staden i bön och leda människor till Gud. Det ledde till några bra samtal och att någon blev berörd av Guds glädje!
Tidigare i vår upplevde jag att Gud talade till mig om vad han vill göra. Han visade mig en oljeplattform mitt ute i havet. Båtar i olika storlekar kom dit och tankade på av oljan och åkte sen vidare till andra platser och gav vidare oljan. En annan av våra ledare som inte kände till min bild fick också en inre bild av en oljeplattform vid en samling hemma hos oss. Senare under våren besökte Daniel Wiklund en av våra ungdomshemgrupper och gissa vad han upplevde att Gud vill upprätta? En oljeplattform förstås!!!
Gud vill upprätta forum i staden där Hans olja får flöda fritt. Väckelse börjar alltid med förnyelse! Min & Julias vision för kingdomculture är att det ska vara ett sådant forum. En plats där Gud får möjlighet att omsluta, förvandla och utrusta en ung enad generation som vill leva i Guds kärlek och kraft. I första hand riktar sig kingdomculture till Brickebergskyrkans ungdomar & studenter. Men vårt hjärta är även att unga från andra församlingar ibland hälsar på, blir välsignade och sedan bär med sig det de fått hem till sina egna sammanhang!
”Aslan is on the move…”
Blessings!
/David
Glimtar av Guds godhet
Jag är glad över att Gud inte bara existerar, utan också är så oerhört god! Gud är alltid godare och mer kärleksfull än vad vi tror! Bibeln talar mycket om hur viktigt det är att vi talar om vad Gud gör och inte glömmer vad han gjort. Varje gång Israel glömde hans underverk så började de vandra bort från Gud.
“Vad vi har hört och känner till, vad våra fäder har berättat för oss, det vill vi inte dölja för deras barn. För ett kommande släkte vill vi förkunna Herrens lov, hans makt och de under han har gjort. Han upprättade ett vittnesbörd i Jakob, sin undervisning gav han i Israel. Han fastställde den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn. Så skulle det bli känt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och de skulle berätta det för sina barn. De skulle då hoppas på Gud och inte glömma hans verk utan följa hans bud.” (Ps 78:3-7)
De senaste åren har vi blivit fullkomligt överväldigade över allt Gud har gjort! Gång på gång har han överaskat oss med sin godhet och kraft. Han har helat tinnitus, magkatarr, smärta i fötterna, yrsel, värk i nacke, dålig syn, halsbränna, skolios, problem med fötterna och fibromylargi. Han har dragit rätt sneda höfter, gjort så att för korta ben har växt ut, helat en höft som växt fel och flyttat en kota som låg snett i ryggen. Vi ledare i ungdomsverksamheten har antecknat alla helanden som Gud gjort genom oss och våra ungdomar. Vi räknade då både de som skett i vår församling och när vi varit förebedjare på läger och konferenser. Resultat: de senaste två läsåren har ca 100 helanden ägt rum – I SVERIGE!!! Man hör liknande rapporter från andra delar av landet! Visst verkar det som om ”Aslan is on the move!” =)
Då och då sätter jag mig ner med bärbara datorn (mac förstås) i knät och går igenom hela listan och tackar Gud för allt han gjort. Det dröjer inte lång stund förrän jag på nytt fylls av förväntan och tro på att Han kommer fortsätta att överaska oss! Det omöjliga ser helt plötsligt logiskt ut. Som Bill Johnson brukar säga: ”You know that your mind is renewed when the impossible looks logical”.
Jag älskar att höra om vad Gud gör! Det tror jag du också gör, därför kommer jag då och då att dela stories om vad Gud gör i Brickebergskyrkan på bloggen.
Låt oss skapa en kultur av tacksamhet där vi delar vad Gud gör!
Det är aldrig fel att skryta över Gud!
Blessings!
/David
