Bloggarkiv

Guds närvaro | del 1: Inledning

Guds närvaroGuds närvaro. Vi använder ordet regelbundet. Ibland så vet vi nog inte själva vad vi menar! ;) Även om vi förstår vad vi menar så inser man snart att kristna kan tänka lite olika kring begreppet. Men det vanligaste tror jag är att man inte tänkt alls i frågan. Jag märker att många saknar en genomtänkt reflektion kring Guds närvaro. Själva uttrycket Guds närvaro finns inte i Bibeln, utan är ett slags samlingsnamn vi använder för att beskriva flera olika saker. En annan sak som försvårar samtalet är att det inte går att begränsa det till ett bibelstudium. Kyrkohistorien är full av erfarenheter och beskrivningar av Guds närvaro som är utombibliska. OBS! Inte obibliska. Det är skillnad på att någonting inte omnämns i Bibeln och att någonting motstrider Bibeln. För att en undervisning om Guds närvaro ska vara relevant så behöver vi våga gå bortom Bibelns sidor och lyssna in kyrkans erfarenhet. Vår teori måste överenstämma med verkligheten. Om det vi säger och undervisar inte kan beskriva och förklara det Gud gör så är troligen vår teologiska box för liten. Att misstro andras erfarenheter och klamra sig fast vid sin egen begränsade erfarenhet är tryggt men inget seriöst alternativ.

I denna bloggserie om Guds närvaro vill jag titta närmare på följande:

  • del 2: Vad är Guds närvaro?
  • del 3: Kan Gud vara mer eller mindre närvarande?
  • del 4: Hur upplever vi Guds närvaro?
  • del 5: Hur tar vi emot mer av Guds närvar0?
  • del 6: Gudstjänst med Guds närvaro i centrum
  • del 7: Allt vad vi behöver!

Serien utgår från min predikan på Kingdom Culture konferensen i november.
(Tyvärr så blev den inte inspelad pga tekniska problem!)

Jag hoppas att du vill tänka tillsammans med mig kring Guds närvaro! Även om jag kommer att argumentera för hur jag tror så är jag mycket intresserad över att höra hur du tänker. Jag tror att samtalet är viktigt och jag ändrar mig mer än gärna eller nyanserar om jag hör någonting som är mer övertygande än min tolkning.

Min bön för dig som läser är att du inte bara ska få större förståelse för Guds närvaro,
utan att Gud ska röra vid dig och omsluta dig allt mer med sin närhet!

Blessings!
/David

Respons på bloggaren Azaryahus kritik av mitt inlägg om Heidi Baker

Nyligen skrev jag ett inlägg där jag gav respons på den kritik som sprids på vissa bloggar mot Heidi Baker och Iris Ministries. Jag kritiserade främst följande punkter i kritiken:

  • Kritiken mot Heidis undervisning
  • Påståendet att Heidi poserar med afrikanska barn för att få pengar
  • Ifrågasättandet av uppväckanden från de döda utifrån att EN person man frågat inte hört något om det.
  • Tanken att det per automatik är omöjligt för Iris Ministries att ha startat ca 8000 församlingar på 17 år. Hur många av dessa församlingar som finns kvar idag är en annan sak. Jag påpekar i mitt inlägg att I.M. själva säger att det är svårt att veta. Det jag vänder mig emot är att man anklagar dem för att ljuga. Att ha fel är en sak. Att ljuga en annan.
  • Jag anser att källans berättelser om församlingsflytt, problem vid någon brunnsborrning m.m. leder till oproportinerliga slutsatser. Ingen har påstått att I.M. är perfekta. Att det sker krockar mellan hjälporganisationer och världlandets styrande är inte ovanligt.
  • Jag kritiserar också kritikernas sätt att bedöma frukten av Iris Ministries

Naturligtvis så delar inte alla min uppfattning om dessa saker! ;) En bloggare som bloggar under namnet Azaryahu har postat ett inlägg där han kritiserar mitt inlägg. Jag tänker att det alltid är bra för den som funderar över ett ämne att följa två personer med olika åsikt samtala med varandra. Det blir då enklare att bilda sig en egen uppfattning. Jag länkar därför längre ner till en fil som du kan öppna eller ladda ned som innehåller hela hans inlägg med mina kommentarer i lila text!

För dig som inte har intresse att läsa igenom 17 sidor så kan jag sammanfatta här med en kort reflektion i 3 punkter:

  1. Huvudproblemet i Azaryahus argumentation är att så mycket vilar på den anonyma källan i Mozambique. Jag förstår om källan vill vara anonym, men denna sorts källor är svåra att ha att göra med. Eftersom vi inte vet vilken teologi personen har, vilken bakgrund han har, vilka motiv han har och vilka grunder han har för sina iakttagelser så blir det omöjligt att bedöma sanningshalten och hur stora slutsatser som kan dras.
  2. Azaryahu och andra går långt utöver det källan säger. Iris Ministries har inte bara gjort misstag, – utan de ljuger, manipulerar statistik m.m. Att säga sig veta något om Heidi Bakers intention är en mycket allvarlig anklagelse. Särskilt när man inte har något bevis för det. Jag tycker att Azaryahu och andra konsekvent drar för stora slutsatser utifrån den anonyma källan.
  3. Grundproblemet som jag ser i Azaryahus respons är att mycket av ”falska-profeter-teologin” verkar finnas underliggande. Han ifrågasätter t.ex. Toronto, menar att bloggarna som kritiserar nutida karismatik generellt argumenterar mycket väl och skriver att Heidi Baker predikar obibliska läror. Han försvarar även guilty by association resonemang.

Även om jag och Azaryahu har olika åsikter om saker så ser jag inte honom som en fiende, utan som en familjemedlem – min bror i Guds familj. Jag skriver inte i ilska eller med vilja att angripa honom på något sätt, vilket jag tror märks i min respons på hans kommentar i dokumentet nedan.

Respons på Azaryahus kommentar (PDF)

Blessings!
/David

Falska profeter & urskiljning 1.4 – Ny uppdatering av mitt dokument!

Då var det äntligen dags för en uppdatering av mitt dokument igen! Precis som apple låter ideér från iOS hitta tillbaka till Mac OS X så känner jag att det är dags att låta lite av den karismatiska apologetik jag skrivit på bloggen hitta tillbaka till dokumentet! ;) Sedan det släpptes har jag blivit kontaktad av många som uppmuntrat och sagt att dokumentet varit viktigt för dem och människor i deras närhet. Stor förvirring råder på området och människor hämtar information på bloggar som skjuter nutida karismatik sönder och samman. Argumentationen är ofta så svag och tvivelaktig att jag ibland får teologisk åksjuka och svindel på samma gång. Jag skulle egentligen hellre fokusera all min tid på andra ämnen men jag vet att lögnerna skrämmer bort människor från sammanhang och personer som bär på precis vad de behöver – den helige Andes liv och kraft. Tragedin i att så många luras och går miste om så mycket Gud har för dem är en stor drivkraft för mig. Men framför allt drivs jag av en djupt rotad passion: att se människor erfara Andens underbara explosiva kraft och blomma ut i allt som Gud har i förvar åt dem! :)

I denna uppdatering har jag lagt till två stora delar till den delen i dokumentet som jag kallar ”Tematisk reflektion”, – där jag utifrån olika rubriker går djupare i olika teman kring falska profeter och urskiljning:

  1. 7 problem med teorin om det stora avfallet (s. 18-22)
  2. 10 sanningar som motbevisar kundaliniteorin (s. 22-26)

Låt mig ge dig en liten teaser på några andra rubriker i dokumentet:

  • Falsk undervisning och myten om den perfekta teologin
  • Satans antiväckelsestrategi
  • Falska mirakler
  • Skepticism vs urskiljning
  • Kristna falska profeter och gråzonen

I början av dokumentet kommenterar jag kort och sammanställer alla bibelord om falska profeter. I slutet av dokumentet har jag en del som heter ”Most wanted”, där jag går igenom och granskar nutida karismatiska ledare som anklagas för att vara falska profeter.

Om du har frågor om falska profeter & hur man urskiljer vad som är från Gud så rekommenderar jag dig att söka svar på dina frågor och läsa igenom dokumentet!

Klicka för att öppna i webbläsaren eller högerklicka för att ladda ned:
Falska profeter, falsk andlighet, urskiljning – en biblisk granskning (ver 1.4) pdf

Blessings!
/David

Jesu pastorsutbilning – Del 2

Nu är det drygt en månad sedan jag skrev mitt inlägg Jesu pastorsutbildning. Debatten som Stefan Swärd startade på sin blogg har fortsatt där, på andra bloggar, på olika tidningar och twitter. Naturligtvis är inte debatten ny, – samtal kring detta har pågått i olika sammanhang i perioder. Jag hör regelbundet från pastorer att de är tveksamma till stora delar av sin utbildning och skulle vilja se förändring. Tyvärr verkar det vara få som vågar bekänna färg. Efter att ha följt med i samtalet så förstår jag delvis varför, – den som ifrågasätter blir ifrågasatt och missförstådd av många. Det finns alltid en tendens att vilja försvara det som är. Eftersom många dessutom på olika sätt arbetar på teologiska högskolor så tas kritiken lätt personligt och man hamnar i försvarsställning. Jag vill i detta inlägg dela några av mina fortsatta reflektioner.

ÄR KRITIK MOT DET AKADEMISKA SYSTEMET ANTI-INTELLEKTUALISM?
Något som gjort mig frustrerad i debatten är att de som ifrågasätter det akademiska systemet som grund för pastorsutbildning anklagas för antiintellektualism. På sätt och viss är jag antiintellektualist. Det beror på vad man lägger i begreppet. Den osunda övertro vi ibland har på kunskap och mänsklig ansträngning jämfört med praktik, bön, mentorsskap m.m. är problematisk. Vi är så präglade av vår västerländska kultur att vi ibland inte själva ser hur obalanserade vi är.

Men jag vill ändå säga att jag inte är antiintellektuell.Jag älskar teologi och tror att vi ska älska Gud med våra sinnen liksom våra hjärtan. Det finns ingen motsättning mellan hjärna och hjärta. Intellektuella frågor kan hindra oss från djupare tillbedjan och efterföljelse. Sanningen sätter oss fria. Kunskap är redskap för uppbyggelse och förvandling. Vad vi tänker formar vilka vi är och vår Gudsbild vår relation till Honom.

Tyvärr så verkar många ha svårt att skilja teologistudier från den akademiska modellen. Jag har märkt flera gånger att personer hör ”vi behöver inte teologi” när Stefan eller jag skriver ”vi behöver inte det akademiska systemet”. Dessa två sitter defintivt inte ihop! Hur klarade sig i så fall församlingen innan upplysningen? Hur klarade Jesus av att träna sina lärjungar? Hur kommer det sig att väckelsehistorien lär oss att mer kunskap aldrig varit huvudnyckeln till väckelse? Jag uppskattar som sagt kunskap och är själv extremt kunskapstörstande, men det är generellt bön, Andens kraft och extrema kärleksgärningar som lett till väckelse.

Se på väckelsekontinenterna Sydamerika, Afrika och Asien. Dessa präglas av relativt lite teologisk utbildning men liknar församlingen i Apostlagärningarna mer än kyrkan i väst. Jag säger inte att teologisk utbildning på akademi motverkar väckelse, eller att de i väckelsekontinenterna inte behöver mer kunskap, – bara att vi har en övertro på teoretisk kunskap. Vi har aldrig haft mer tillgång till teologisk kunskap i västvärlden. Ändå verkar det inte göra grejen.

Du behöver inte hålla med mig om min kritik mot det akademiska systemet som grund för pastorsutbildning, men kalla inte mig eller andra för antiintellektuella! ;)

TUNNELSEENDE OCH BRIST PÅ ALTERNATIV
Jag tycker mig märka i diskussionen att många verkar ha svårt att se alternativ till nuvarande utbildningar. När jag beskriver mina 6 punkter och en lärjungaorienterad pastorsutbildning så tror jag somliga har svårt att se en bild av detta framför sig. Anledningen är att de inte har sett någon sådan skola, än mindre själva gått på någon. Det finns naturligtvis alltid dåliga exempel även på lärjungaskolor, och jag menar som sagt inte att vi ska ta t.ex. UMU:s lärjungaskolas koncept rätt av. Det finns mycket gott på våra officiella pastorsutbildningar (säger officiella eftersom många pastorer blivit minst lika mycket formade och tränade på annat håll) som vi behöver bevara och fortsätta med.

Jag märker att många av de som liksom jag drömmer om en annan form för pastorsutbildning har gått på olika slags lärjungaskolor. Kan det vara så att några är nöjda med nuvarande utbildningar för att de inte har sett någonting annat?

Låt mig berätta för dig om en lärjungaskola jag gick på i England för några år sedan. Tre dagar i veckan hade vi lektioner. Två dagar i veckan hade vi voluntärtjänst ute i samhället och betjänade människor. Skolan var även kopplad till en församlingsplantering där vi fick olika slags praktik och utmaningar. Varje lektionsdag började vi med flera timmars eget bibelstudium enligt olika Bibelstudiemetoder. Regelbundet fick alla dela med resten av klassen sina slutsatser. Även om vi inte bara hade typiska lärjungaorienterade ämnen så var alltid pulsen vad gör du med detta? Hur förändrar detta hur du lever ditt liv?

Skolan ville inte bara ge oss teoretisk kunskap som vi sedan själva fick ta ansvar för att omsätta i praktiken, utan den tog även ansvar för att hjälpa oss att praktisera redan i klassrummet om möjligt. Efter att vi haft undervisning om det profetiska så hade vi en eller två veckor (minns inte riktigt) med olika sorters profetiska övningar där vi med hjälp av erfarna profeter och människor med profetisk gåva fick praktisera i ett tryggt sammanhang. När vi hade haft undervisning om tungotalet så fick de som ville ta emot förbön och coachning för att ta emot gåvan. En lärjungaorienterad skola undervisar inte bara eleverna, utan utrustar dem också.

Mycket av den mer teoretiskt orienterade undervisningen var inriktad på frågor som människor i samhället & våra församlingar har, – inte på vad den akademiska eliten har för frågor eller liberalteologerna i Tyskland hade för frågor för flera hundra år sedan. Vi fick ofta presenterat för oss olika synsätt på en viss fråga och fick sedan bilda oss en egen uppfattning.

Jag har även läst på Mariennelunds Folkhögskola (Bibel växa & Bibel tjänst) och där gick vi grundligt igenom mängder av ämnen och vilka synsätt som finns på dem. Relevant, konkret och reflekterande. Min erfarenhet av högskolan är att det tenderar att bli mer diffust och inriktat på frågor som varken vanliga församlingsmedlemmar eller svenssons har. Litteraturen är svår och är skriven av akademiker, inte pastorer eller andra tjänstegåvor. Naturligtvis finns det mycket god litteratur även på högskolan och mycket som är bra och relevant, men jag och mina klasskamrater suckade ofta över kurslitteraturen på skolan. Jämfört med det jag läst tidigare på de tre skolor jag gått så var den tidigare litteraturen mycket bättre. Jag tror att de som rör sig mycket i den akademiska världen ibland har svårt att förstå detta, då de frågor som de möter, de böcker de läser m.m. är så genomsyrade av den akademiska bubblan. Privat vet jag att många lärare är aktiva i sina församlingar, ibland som pastorer, men inom den akademiska högskolan så finns det krav som verkar påverka val av ämnen och litteratur ibland.

KREATIV DIALOG FRAMÅT ELLER FÖRSVAR AV STATUS QUO?
Jag förstår att inte alla håller med Swärd om hur pastorsutbildningarna ska se ut. Men jag tycker det är lite tråkigt att så lite av den respons han fått varit konstruktiv eller blickat framåt. Främst har responsen försvarat status quo. Det är naturligtvis på sin plats om man inte håller med, men det faktum att bidragsberoendet till en sekulär stat är problematiskt tycker jag är ganska självklar. Jag tror de flesta håller med om att kyrka och stat bör vara åtskiljda även i träningen av våra andliga ledare. Önskar att samtalet skulle ta en ny vändning och fokusera på hur vi kan förbättra och förnya.

AVSLUTANDE TANKAR…
Jag läste en bok av Magnus Malm (kan tyvärr inte komma ihåg vilken) för flera år sedan där han gjorde en lista med frågor som pastorsutbildningar ställer, församlingen ställer och vilka frågor vanliga svenssons ställer. Han visade hur de frågor som ställs inom akademin inte är de frågor de andra två kategorierna ställer och menar att det behöver förändras. Detta öppnade mina ögon för problematiken med nuvarande utbildningar.

Jag tror inte vi kristna i Sverige någonsin kommer att kunna enas kring hur en optimal pastorsutbildning ska se ut. Mångfald är ofrånkomligt och kan också vara positivt. Dessa saker skulle jag dock vilja se i framtiden hos majoriteten av frikyrkosamfunden:

  • Att alternativa pastorsutbildningar utanför det akademiska systemet växer fram. Det är viktigt att vi inte utan reflektion kopierar världens examenssystem rakt av och sedan tror att vi format framtidens andliga ledare.
  • Att dessa alternativa pastorsutbildningar är lärjungarorienterade och bl.a. har mina 6 punkter (se mitt förra inlägg) som grund.
  • Att lärjungaskolor, folkhögskolor, teamträningsskolor och andra former av ledarträningsforum värderas lika högt som akademiska utbildningar. De är inte mindre genuina eller bibelförankrade, bara annorlunda. Jag tycker det är otäckt nära intellektualism och kulturellt snobberi när man ser ner på ickeakademiska alternativ. Åsikten att teoretiska akademistudier skulle vara ”finare” än andra skolor med betoning på praktisk teologi och praktik har mer att göra med grekiskt tänkande än det judiska.

Min bön är att vi ska få se en pastorsutbildning som liknar Jesu träning av sina efterföljare.

Blessings!
/David

Bill Johnson & Bethel Church | del 3: Nytt ”bevismaterial” angående synen på Jesu gudom

Inom juridiken kan det ibland under pågående utredning dyka upp nya bevis som behöver granskas av rätten. I Bills senaste bok så förtydligar han medvetet eller omedvetet sin syn på Jesu gudom. Dessa nya citat har redan fått minst en av hans kritiker att nyansera sig eller medge att sina tidigare domar kanske inte var så glasklara. Personligen så tycker jag att citaten från Bills bok ”Hosting the Presence” är spiken i kistan. Kritikernas argument saknar liv och kan nu offentligt dödförklaras. Jag visar redan i bloggseriens förra del att Bill tror att Jesus alltid har varit Gud – både innan, under och efter sitt liv på jorden. Nu vill jag kort visa dig det nya ”bevismaterialet”! ;)

Bill skriver om Jesu liv då han växer upp hemma hos Josef & Maria:

He would grow up in their home, be nurtured as their own, and raised for a pupose beyond their comprehension or control. This Jesus was totally God, yet totally man. (s. 26)

Här uttrycker Bill en klassisk syn på Jesu gudom, där Jesus är 100 % Gud, men samtidigt 100 % människa. Att Bill ofta pekar på Jesu mänsklighet och honom som som föredöme för oss betyder inte att han inte tror att Jesus samtidigt var Gud, vilket citat som detta bevisar.

Johnson skriver lite senare om när Josef & Maria tappar bort Jesus i templet:
This was a moment of great concern. They lost God (s. 27)

Det kan inte bli tydligare. Bill ansåg att Jesus var Gud på jorden.

Bill möter genom citaten också indirekt anklagelsen att han skulle tro att Jesus blev Gud när han tog emot Anden vid sitt dop. Kritikerna har ofta svårt att förstå Bills undervisning om Anden (eftersom deras egen teologi ofta är så svag på det området). Bara för att Bill poängterar att Jesu titel Messias (den smorde) blev en konkret verklighet när Jesus smordes av Anden, så innebär det inte att han instämmer i den gamla villoläran att Jesus var en vanlig människa som blev Gud i och med Andens nedsänkande. Det är för mig ett mysterium att detta argument kan användas mot Johnson.

Såhär skrev Bill på facebook under sommaren:

Jesus is God, eternally God, and never stopped being God. But He was also man, completely man. In His earthly life He lived from His humanity to illustrate dependence on the Father in a way that could be emulated. Jesus said, ”the Son of man can do nothing of Himself . . .” illustrating His dependence. His limitations were in His humanity, not His divinity. Understanding the difference can help us to successfully live the life He gave for us to live.

Lägg till alla citat jag visade i mitt förra inlägg och en kristallklar bild träder fram. Bill har en klassisk teologi kring Jesu gudom. Detaljerna kring Jesu mänskliga sida, t.ex. hur han utförde mirakler, är perifierära frågor där kristna haft delade meningar genom hela kyrkohistorien. Oavsett vilket synsätt man har så är det inte grund för att kalla någon villolärare eller falsk profet.

Jag hoppas du ser hur absurda anklagelserna mot Bill är. Kritikerna brukar behöva flera A4sidor med komplicerade resonemang, defintioner och lösryckta citat för att nå sina slutsatser. Jag får ärligt talat teologisk åksjuka när jag läser dessa. Har nog aldrig sett så dålig teologi och slarvig granskning få så stor spridning. Jag blir uppriktigt ledsen över att Bill Johnson och hans familj får utstå dessa lögner och smutskastning trots allt gott de gör för Guds rike.

Blessings!
/David

Ökenperioder & Jobs bok

Häromdagen postade jag ett inlägg om ökenperioder & prövningar. Jag har redan fått några intressanta kommentarer och bra frågor. En som återkommit är Guds handlande i Jobs bok. Ofta när jag undervisar om Guds godhet eller om lidandets problem och den andliga konfliktsynen så dyker Job upp som ett brev på posten! Anledningen är att Jobs bok ger oss en beskrivning av Guds handlande som inte bara är ovanligt, utan även direkt verkar motstrida uppenbarelsen av Gud i Nya testamentet. En sak som Johannes klargör i NT är att Satan inte ens har tillträde till Guds tron längre (Upp 12:7-12). Så oavsett hur man tolkar Jobs bok så gäller den inte längre som tolkningsram för Guds handlande. Satan behöver alltså defintivt inte längre få tummen upp från Gud för att utföra sin ondska (jag menar att han aldrig behövt det). 

Här kommer länken till mitt inlägg om Jobs bok. Det är ganska långt, men verkligen värt att läsa om du är intresserad av ämnet! Min inspirationskälla för min tolkning av Jobs bok är professor & pastor Gregory Boyd. 

JOBS BOK

Blessings!
/David

Leder Gud oss in i öknen? Om ökenperioder & prövningar

”Gud har lett mig in i en ökenperiod. Jag har varit deprimerad och känt att Gud varit långt borta de senaste fem åren.” Många talar om Gudagivna ökenperioder. Jag har till och med läst en bok där författaren delar in det kristna livet i olika faser där den torra öknen är en av de viktiga perioderna i det kristna livet. Själv menar jag att det råder stor förvirring kring detta. Leder verkligen Gud oss in i ökenperioder? Hur ser den öknen ut i så fall? Kan det finnas andra orsaker till ökenperioder? Frågorna är många och svaren likaså! ;) Eftersom Bibeln inte har någon tydlig undervisning i frågan så kan man med hjälp av olika Bibelord ge stöd för det mesta. Naturligtvis har inte jag den fulla bilden av Guds handlande i våra liv, men jag vill ändå dela mina tankar.

VAD ÄR EN ÖKENPERIOD?
Alla av er kanske inte känner till begreppet. Tanken är att Gud vid ett eller flera tillfällen under livet leder in varje kristen i en period av öken. Vad exakt detta innebär finns det olika åsikter om, men kärnan är ofta att Gud känns långt borta och att allt är torrt, tungt och tråkigt. Ibland kan det även innefatta lidande av olika slag. Denna period kan vara alltifrån några veckor till flera år. Några kommer aldrig ur den. Många tror att Guds tanke med dessa är att pröva oss och forma oss.

ORSAKER TILL ÖKENPERIODER
Jag tror att vi generellt är för snabba att tillskriva Gud våra ökenperioder. Eftersom vi tyvärr ibland fortfarande är präglade av ett kalvinistiskt tankesätt där Gud är himmelens Ceasar som detaljstyr allt som sker på jorden, så försöker vi finna Guds mening med allt som sker. Men allt som sker är inte Guds vilja. Gud vill att alla ska bli räddade (1 Tim 2:4), men alla blir inte räddade. Gud blir i GT frustrerad, arg och besviken över att hans planer för Israel ständigt fördröjs och misslyckas. Människans och änglarnas fria vilja är alltid en faktor som påverkar vad som sker och inte sker på vår planet. Du kan läsa mer om detta i min bloggserie om den andliga konfliktsynen.

Jag tror att följande är vanliga orsaker till ökenperioder:

  • Att svåra omständigheter möter oss (dödsfall, sjukdom, mobbing, ensamhet, ekonomiska problem, traumatiska upplevelser m.m.)
  • Att vi inte gör varje tanke till en lydig fånge till Kristus (2 Kor 10:4-5). När vi låter media och samhället forma våra tankar för mycket och vi inte läser våra Biblar så riskerar Bibelns sanningar att förlora sin kraft i våra sinnen. Sanningen gör oss fria och ger oss glädje och perspektiv. Mycket oro och disharmoni bottnar i fokus på fel saker och att vi tror på lögner.
  • Att vi inte förlåtit någon. Bitterhet förgiftar vår ande, kropp och själ och tynger ned oss.
  • Att vi inte lever efter Guds design. Synd blockerar våra böner och blir bördor på våra axlar (1 Pet 3:7)
  • Att vi inte ständigt låter oss uppfyllas av Anden (Ef 5:18). Den helige Andes frukt är glädje, kärlek & frid. Anden är den som gör Gud närvarande och verklig för oss. Många kristna lever i församlingar som inte ger den helige Ande utrymme. Att torka & tomhet sedan uppstår är inte konstigt eftersom det Anden är tänkt att göra i deras liv uteblir. Alla kristna har fått den helige Ande som gåva, men alla kristna har inte gett Honom lika mycket utrymme. Alla kristna låter sig inte ständigt uppfyllas och genomsyras av Anden.
  • Att vi inte i tacksägelse lägger fram våra böneämnen och problem inför Gud (Fil 4:6-7)
  • Att vi är under attack av satan (Ef 6)

Livet är så fullt av utmaningar och ondska att vi inte behöver tillskriva Gud våra ökenperioder! Jag märker regelbundet i samtal att människor upplever att Gud är långt borta när andra saker i livet är tuffa. Om vi mår dåligt på ett plan tenderar även vår Gudsrelation att påverkas. Människan är en helhet.

VILL GUD LEDA OSS IN I ÖKNEN?
Det finns vissa öknar som Gud aldrig skulle leda oss in i eller direkt orsaka:

  • sjukdom
  • oro
  • rädsla & ångest
  • att Gud känns frånvarande och ointressant
  • bundenhet och synd
  • tomhet
  • olyckor
  • hemska omständigheter

Gud är den som helar. Jesus är Fridsfursten. Guds perfekta kärlek kastar ut all fruktan. Gud frestar ingen. Jesus har besegrat syndens makt. Jesus har kommit för att ge oss liv och liv i överflöd. Gud är god och alltigenom ljus. Jesus är med oss alla dagar intill tidens slut. Om Gud leder oss in i öknen så ser det inte ut som ovan.

Ibland när Gud leder oss in i någonting nytt så kan vi behöver möta vissa problem, svårigheter och t.o.m. förföljelse. Dessa saker står vanligen vi själva, omgivningen eller satan för. När Gud ledde Israels folk ut i öknen så var inte öknen ett självändamål, – målet var löfteslandet som flödade av välsignelser. Tanken var att de skulle vistas i öknen en kort tid. Anledningen att ökenperioden blev lång var deras egen synd och brist på tro. Ibland (men inte alltid) så finns det hinder och utmaningar vi behöver överkomma för att nå löfteslandet. Men jag tror att Gud för det mesta inte orkestrerar dessa utan att de snarare finns längs vägen. Problemen Israel mötte i öknen kom inte ifrån Gud. Det är viktigt att se att Gud inte leder oss till öknen, utan genom öknen.

När Israel gick igenom öknen så var Gud med dem. Han lämnade dem inte ensamma eller gömde sig för att pröva deras tro. Han var med dem i en molnstod under dagen och en eldpelare om natten. Han försedde dem på övernaturlig väg med allt de behövde. Därför håller det inte att med Israels ökenvandring som stöd mena att Gud ibland medvetet leder oss in i ökenperioder och ”gömmer sig” för oss.

När Jesus gick in i öknen för att frestas av Anden så ser vi en viktig detalj i texten (Luk 4). Anden ledde Jesus ut i öknen. Jesus var inte ensam utan var efter Andens ankomst efter dopet fylld av Ande och liv. Det är också viktigt att vi ser att Jesu prövning inte nödvändigtvis är ett föredöme för Guds handlande i våra liv. Som ”den andre Adam” skulle Jesus göra det som Adam & Eva misslyckades med, – stå emot ormens lögner & frestelser. Anden ledde ut Jesus i öknen för att besegra satan. Man skulle kunna säga att denna händelse var en del av Jesu unika uppdrag på jorden. Naturligtvis är även vi kallade att stå emot satan och hans frestelser. Men det är inte samma sak som att Anden skulle leda oss till en plats där satan sedan bombarderar oss. Jesu ökenvandring har ingenting med det som vi ofta kallar ökenperioder: att Gud är avlägsen och att vi mår allmänt dåligt.

GUDS MÄSTARHAND

Mer än så, vi är stolta över våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet skapar uthållighet,uthålligheten fasthet och fastheten hopp. (Rom 5:3-4)

Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut. (Rom 8:28)

Även om Gud inte orsaker lidande eller majoriteten av det vi kallar ökenperioder så är han en mästare på att vända dessa till vår fördel. Många som tagit sig ur svåra perioder i livet gör misstaget att efteråt säga att Gud orsakade svårigheterna. Anledningen att de gör det (bortsett från kalvinistisk påverkan) är att Gud gjorde så mycket gott i deras liv att de i efterhand nästan inte skulle vilja önska bort den jobbiga perioden. Gud är så skicklig på att vända mörker till ljus att vi ibland tror att det var hans plan från början! :)

HUR PRÖVAR GUD OSS?
Det är svårt att undvika att kort beröra denna närbesläktade fråga. Ibland säger vi att Gud prövar oss med sjukdom, dödsfall och andra hemska saker som händer oss. Jag menar att på samma sätt som Gud aldrig skulle leda oss in i sådana öknar så skulle Gud aldrig kasta dessa saker på oss för att pröva oss – livet har redan mer än nog av elände som slängs i vår väg! Om Gud skulle kasta massa lidande på oss så borde kristna ha det värre än alla andra, som ju bara har världens lidande att tampas med. Som sagt skriver jag mer om detta i bloggserien om den andliga konfliktsynen.

Hur tror jag då att Gud prövar oss? Vi ser i liknelsen om talenterna att Gud alltid vill anförtro oss större saker. Men han vet att för mycket ansvar och välsignelser också kan bli vårt fall. Så för att testa vår viktbäringskapacitet så iakttar han hur vi förvaltar det vi redan har. Han ser hur vi hanterar relationer, press, förföljelse m.m. och prövar så om han kan anförtro oss mer. Ett extremt och unikt exempel på detta är när Gud ber Abraham offra Isak för att se om hans förtröstan på Gud att uppfylla löftet över hans liv var stor nog för att bli en trons fader för hela Israel. Men i vanliga fall så prövar Gud oss utan att vi vet om det. Man kan säga att Gud ständigt prövar våra liv, inte som en lättretlig domare, utan som en kärleksfull Fader som inte vill sätta oss på cykeln utan stödhjul för tidigt.

AVSLUTANDE TANKAR
Jag tror det behöver föras samtal om detta viktiga ämne. Hur vi ser på kopplingen mellan lidande och Gud är mycket viktigt eftersom många faktiskt tappar tron i så kallade gudagivna ökenperioder. Frågan är om det blir bättre om man får höra att det är Gud som står bakom allt det jobbiga och tomheten. Det är en erkänd sanning att man får vad man predikar. Predikar vi att ökenperioder är normativa och till och med positiva så kommer fler att hamna i ökenperioder. Vi tenderar nämligen att försöka uppfylla det vi hör och tar emot som sanning.

Livet är ingen dans på rosor i något kristallpalats med rosa rökmaskiner. Men Gud vill alltid det goda och Jesus vill ge oss liv och liv i överflöd. Anden vill genomsyra oss med sina frukter och sin kraft. Jesus har lovat att vara med oss alla dagar intill slutet.

Gud är inte orsaken till din öken, – han vill vattna den och fylla den med sin flod!
Gud är inte orsaken till din öken, – han har fantastiska planer och vill leda dig genom öknen in i löfteslandet!

Blessings!
/David

Är man ond & trolös om man begär ett tecken?

davidwellstam:

Hittade precis ett inlägg på Micael Grenholms blogg som ger denna antikarismatiska myt en god teologisk behandling! Håll till godo! ;)

Originally posted on Hela Pingsten:

Ihärdig bönIbland stöter jag på kristna som betecknar det som fult eller dåligt när andra ber, längtar och strävar efter tecken och under. Man säger att vi inte ska fokusera på sådana extraordinära upplevelser (och då undrar jag var mirakler kallas för extraordinära upplevelser i Bibeln?) utan man argumenterar för att även om Gud gör under idag så är det upp till Honom att bestämma när Han gör dem, vi ska inte lägga oss i.

Det är ju ganska svårt att Bibliskt argumentera för den här åskådningen eftersom Skriften är fylld av människor som ber, längtar och strävar efter tecken och under (Dom 6:36ff.; 1 Kung 18:20ff.; Ps 90:16) och vi uppmanas sträva efter Andens gåvor, där tecken och under förstås ingår (1 Kor 14:1,12). Men det är framför allt ett Bibelställe som brukar användas för att detta trots allt är något vi inte ska ägna oss åt, och det är…

Visa källa 684 fler ord

Jesu pastorsutbildning?

Jesus kom till jorden av EN anledning – för att ge varje människa möjligheten att få en överflödande kärleksrelation med Fadern. En anledning, många uppdrag. Han visade oss sanningen om Gud, hur vi återfår kontakten med honom och hur vi är designade att leva. Han kom för att utplåna djävulens verk (1 Joh 3:8) och syndafallets konsekvenser. Han botade sjuka, uppväckte döda och drev ut demoner. På korset dog han för mänsklighetens synd och genom uppståndelsen besegrade han syndens och dödens makt och fick namnet över alla andra namn och är nu mäktigast i universum. Han instruerade lärjungarna att efter uppståndelsen börja be i hans namn, som då bar kraft och auktoritet. Men han hade ytterligare ett uppdrag som vi ibland förbiser, – att starta den första församlingen! Även om församlingen föddes när Anden föll på Pingstdagen så startades församlingen när de första lärjungarna kastade sin nät för att bli människofiskare. Jesus förberedde under tre intensiva år församlingens ledare. Guds frälsningsplan hängde på att Jesus lyckades. I breven ser vi hur Paulus bildar församlingar och talar om församlingsledarskap. Även här får vi några glimtar av vad det innebar att vara en nytestamentlig ledare.

Om församlingen är världens hopp, så måste de som leder den vara några av jordens viktigaste personer. Det innebär att pastorsutbildningarna är de viktigaste utbildningarna i världen. I Sverige och i flera andra länder i väst så har vi format våra pastorsutbildningar efter akademiska högskoleutbildningar. Vi har samma relation till staten som andra utbildningar och samma krav. Precis som lärare, journalister och läkare så samlar våra pastorer poäng, får betyg och tar examen. Detta medför stora begränsningar och krav från statens håll. Många upplever att utbildningarna inte ger dem det de behöver inför sin pastorstjänst. Stefan Swärd skrev nyligen ett mycket bra blogginlägg om problemet med den akademiska kopplingen.

Frågan vi måste våga ställa oss är: skulle Jesus ha lagt upp en skola på det sätt som vi gör? Om svaret på den frågan är ”nej”, så behöver vi tänka om. Jag måste säga att det känns lite olustigt att blogga om detta. ”Hej jag heter David, är 28 år gammal och tycker vi borde ändra på pastorsutbildningarna totalt”. Låt ingen se ner på dig för att du är ung, intalar jag mig själv (och undrar samtidigt om 28 är ungt). ;) Detta är mina funderingar och jag påstår inte att jag sitter inne på hela sanningen. Jag vet att den ekonomiska biten innebär stora omställnigar och svårigheter om en utbildning släpper taget om det akademiska systemet.

Jag vill också betona att jag har stor respekt för de lärare som arbetar med att utbilda pastorer. Det finns mycket gott på skolorna. Men jag vill ändå våga tänka högt och sätta ord på något som jag vet att många med mig känner: Det är någonting med sättet vi utbildar pastorer som inte känns bra. Det måste finnas mer. Under min tid på ÖTH så upptäckte jag att flera av de som jag samtalade med var kritiska till några grundläggande saker i sin utbildning. Deras kritik handlade ofta om några av de 6 fokusområden jag visar på nedan.

Här kommer 6 saker som jag drömmer om att se som fokusområden för en pastorsutbildning:

1. LÄRJUNGAORIENTERAD
När jag började på Örebro Missionsskola så välkomnade oss rektor Pekka Mellergård med ett hälsningstal inför studierna. Han betonade att ÖTH inte är en lärjungaskola och att de inte tränar lärjungar. Han var alltså medveten om att detta inte är ett fokus för en akademisk utbildning. Jag blev chockad men samtidigt var det positivt att se att han såg begränsningen i den nuvarande utbildningen.

Jesus tränade dock lärjungar. Hans sätt att förbereda framtidens ledare var lärjungaorienterat. Han undervisade lärjungarna, absolut, men han gjorde så mycket mer. Han engagerade sig i deras karaktärs utveckling, utrustade dem med kraft & auktoritet, följde med dem på mission trips och bad tillsammans med dem. Jesu fokus var att de inte bara skulle lära sig vad han visste, utan också leva såsom han levde. Det är skillnad på att vara elev/student och att vara lärjunge. Är det möjligt för en pastorsutbildning att vara lärjungaorienterad? Jag tror det. Faktum är att lärjungaskolor över hela världen är ett bevis för att det är möjligt. De har Jesu modell som förebild och förvandlade liv och god frukt vittnar om deras framgångskoncept.

En nyckel till att vara lärjungaorienterad är att undervisningen är relevant för efterföljelse. Naturligtvis kan man gå riktigt djupt teologiskt, men majoriteten av det man läser ska ha som syfte att forma oss eller hjälpa oss att forma vår omgivning. Lärjungaorienterad undervisning drivs av frågor och är förankrad i verkligheten. Praktiska övningar och bön är en naturlig del av lärjungaorienterad undervisning. Har läraren undervisat om den profetiska gåvan, så delas klassen sedan upp i smågrupper och praktiserar det som de lärt sig. Praktiska moment värderas lika högt som teorin, vilket de inte gör i det akademiska systemet.

2. DE FEM TJÄNSTEGÅVORNA UNDERVISAR
Jesus fungerade både som apostel, profet, evangelist, herde och lärare. Lärjungarna fick del av den nåd som vilar över alla tjänstegåvorna. Efesierbrevet 4 säger att Jesus gett församlingen dessa fem ledartyper för att utrusta de heliga att utföra sin tjänst. De flesta som undervisar på pastorsutbildningar idag är lärare. Även om det ibland finns några av de andra tjänstegåvorna i kollegiet så är inte kursplanerna anpassade för att de ska kunna ge sitt unika perspektiv. Jag anser att det är ett stort problem att endast lärare utbildar nästa generations ledare. Det kan inte bli annat än obalanserat och smalt, precis som det skulle bli om endast evangelister utformade utbildningen.

3. GUDSRELATIONEN I FOKUS
Jesus sa att han bara gjorde det han såg sin Fader göra. Hans behov av Fadern var stort. Jesus ägnade mycket tid i bön och lärde lärjungarna att göra likadant. Gud skapade människan för att ge kärlek till henne, och ta emot hennes kärlek. Skapelsens mål är kärlek och relation.

Nästa generations ledare behöver först och främst vara absorberade av det första budet: att älska Gud av hela sitt hjärta, hela sin själ, hela sitt förstånd och av hela sin kraft. Detta behöver också vara pulsen i utbildningen. I praktiken innebär detta schemalagt tid för tillbedjan & bön. I en pastorsutbildning i Belgien där en vän till mig nyligen tagit examen så börjar varje morgon med en timmes obligatorisk lovsång och bön. Att tänka att eleverna kan göra detta i sin församling eller hemma är inte att ta ansvar. Skolan behöver vara en miljö som modellerar livet i Jesu efterföljd. Om all tid prioriteras till lektioner så talar det sig tydliga språk om vad man anser vara viktigast. Det behöver också finnas mycket undervisning som varvas med praktik där eleverna tränas till bedjare och tillbedjare. Vi har inte råd att lämna det viktigaste åt slumpen.

4. INRE FÖRVANDLING
När Paulus beskriver en god församlingsledare så poängterar han att han behöver ha en god karaktär (1 Tim 3). En av de viktigaste faktorerna till om en pastor klarar sin arbetsuppgift väl och skapar harmoni i församlingen är om han har harmoni i sitt inre. Präglas han av högmod, kort stubin, att vilja vara alla till lags så hjälper inte all kunskap i hela världen – dessa saker kommer att ställa till problem. Jag tror därför att det behöver finnas kurser i inre helande som går igenom grundläggande saker i helklass, som man sedan får bearbeta tillsammans med en själavårdare. Ledarens inre tror jag behöver få mer utrymme i utbildningarna.

5. ANDENS KRAFT
Jesus chockerar lärjungarna och säger:

”Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er.” Sedan andades han på dem och sade: ”Ta emot helig ande. (Joh 20:21-22)

Jesus sänder oss till världen på samma sätt som Fadern sände Jesus. Det är ingen slump att Jesus sedan andas på dem så de får ta emot den helige Ande. Anden var nämligen nyckeln till Jesu tjänst. Innan Anden kom över Jesus vid dopet så varken predikade eller utförde han mirakler. Jesus sände ut de 12 & de 70 att bota sjuka, driva ut demoner och uppväcka döda tidigt i deras utbildning. Alla ledare i Jesu ledargrupp kunde göra dessa saker. Det var basic. I Apostlagärningarna ser vi hur den första kyrkan fortsätter Jesu gärningar, genom den helige Andes kraft. Faktum är att alla större genombrott i Apg är kopplade till Andens kraft och mirakler.

Ändå så finns det ibland inte en enda kurs om dessa saker på våra pastorsutbildningar. Det räcker inte med kurser i alla Andens gåvor och om att tjäna i Andens kraft. Jag tror att utbildningarna behöver ha gott om tillfälle att utrustas med Andens kraft och uppfyllas av Honom. Andens kraft och smörjelse förmedlas ofta genom handpåläggning. Handpåläggning är en av de 6 grunderna i kristen tro enligt Paulus (Heb 6:1-2). Denna typ av utrustning för tjänst borde vara en naturlig del på skolorna. Vi kan inte lämna dessa bitar helt åt församlingarna, eftersom många församlingar i Sverige inte lever i detta. Alltså behöver den nya trenden börja på skolorna så att de nya ledarna sedan kan införa Andens kraft och tjänst i församlingarna. Det behöver också finnas tid för praktik och övning i Andens gåvor på lektionstid i samband med undervisning i ämnet. En pastorsutbildning har som ansvar att hjälpa alla blivande ledare att ta emot den hjälp och utrustning som Anden vill ge. Jag tror att utbildningarna behöver vara en passionerad, brinnande, och levande miljö som vibrerar av Ande och liv.

6. LIVSVIKTIG KUNSKAP
Kunskap är makt! :) God teologi hjälper oss till ett liv i större sanning, kärlek & glädje och effektivare tjänst. Framtidens ledare behöver god kunskap i GT & NT. De behöver kunna resonera teologiskt kring olika synsätt och sedan kunna tillämpa dem i vardagen. Lika viktigt är det att lära sig att kommunicera sin kunskap till andra. Jag tror att de frågor som svenssons har och den typiska församlingsmedlemmen har bör få större utrymme. En annan viktig sak är förstås kyrkohistorien.

Jag nämnde en pastorsutbildning i Belgien tidigare i inlägget. Min vän berättade också att de under utbildningens gång hade arbetat igenom alla Bibelns böcker – både bakgrund och innehåll. Låter väldigt bra i mina öron!

En annan fråga som utmanar det akademiska systemet är följande: ”hur akademiskt intelligent måste man vara för att klara en pastorsutbildning?” Måste man bli akademiker innan man blir pastor? Teologiska utbildningar har ofta liksom andra utbildningar avancerade uppgifter och ganska svårläst kursmaterial. Tänk om den akademiska nivån gör att några som känner sig kallade av Gud tvekar? Eller tröttnar under utbildningens gång och börjar tvivla på sin kallelse, – eftersom de har svårt för denna slags studier? Jag såg detta i några klasskamraters liv under mina studier.

AVSLUTANDE TANKAR
Är det möjligt att forma en sådan utbildning?

Naturligtvis. Den pastorsutbildning jag vill se finns över hela världen. Inte alltid som en fyraårig pastorsutbildning, men som lärjungaskolor. De har betoning på praktisk teologi och relevanta frågeställningar, har en stark miljö av tillbedjan och bön, gör mycket praktik och låter även profeter, apostlar & evangelister undervisa. Jag har själv gått på en sådan skola och den förvandlade mitt liv och gav mig redskap för livet. Komplettera detta med ännu grundligare studier av Bibeln och det som är bra med nuvarande pastorsutbildningar så har vi mitt drömkoncept. En pastorsutbildning som liknar det jag drömmer om är Kensington Temples utbildning i London. Jag menar att lärjungaskolor liknar Jesu sätt att träna ledare mycket mer än teologiska högskolor. Jag har sett extremt mycket god frukt i dem som åker på lärjungaskolor. Tyvärr så har jag och andra sett flera personer som tappat i sin efterföljd i och med pastorsstudier. Jag väljer att inte gå in djupare på exempel och peka på anledningar till det i detta forumet.

I slutändan handlar det förstås också mycket om stil och ”flavour”. Vilken kultur och atmosfär vill man ha på en skola? Vilken puls? Där är vi alla olika och därför skulle pastorsutbildningar med mina 6 punkter som grund ändå kunna se väldigt olika ut. När jag skriver att jag vill se en kultur av tillbedjan så ser jag en sak framför mig, du kanske ser en helt annan.

De 6 punkterna försöker beskriva min drömutbildning.
Om den är möjlig att förverkliga inom det akademiska systemet så vore det fantastiskt.
Om det inte går så anser jag att vi behöver börja om från början.

Hur ser din drömutbildning ut? :)

Blessings!
/David

Ungdomsverksamhet i Guds kärlek & kraft | del 9: Teologiska grundpelare

Jag tror inte att Gud är lika intresserad av teologi som vi är! ;) Faktum är att han genom historien har använt människor från vitt skilda traditioner och teologiska bakgrunder. 100 % renlärighet är inte det som gör att Anden faller, – andlig hunger & bön är snarare himlens valutor. Gud är mer intresserad av våra hjärtan än våra åsikter. Det innebär inte att teologi är oviktigt, tvärtom! Hur vi tänker formar våra liv och kan öppna eller stänga oss för Gud. Dålig teologi kan verkligen förstöra för Guds rike. Tror vi ledare t.ex. inte att mirakler är en normal del av det kristna livet, så kommer vi inte att prioritera att träna ungdomarna i detta. Det vi tror avgör vad vi gör.

Därför vill jag nu så kortfattat som möjligt presentera 5 teologiska grundpelare för en ungdomsverksamhet i Guds kärlek och kraft. Det finns givetvis flera, men det är dessa som jag har sett varit grundläggande för oss. Jag väljer att inte nämna de som är uppenbara, – t.ex. den helige Ande och Andens gåvor.

1. GUD ÄR GOD!
”Gud är så god”, ”han älskar oss verkligen”, ”Gud är min pappa och jag behöver inte vara rädd för Honom”, ”Han är så underbar” är exempel på saker som jag ofta hör våra ungdomar säga. När ungdomarna förstår att Gud älskar dem och alltid är godare än vad vi tror så händer någonting inom dem. De vågar med stor frimodighet komma inför hans tron, lämna sina liv i hans händer, tillbe honom och ha gemenskap med honom. När de får en uppenbarelse av Guds godhet så föds en passionerad kärlek till honom.

Vi undervisar därför om Gud som vår kärleksfulle Fader. Vi säger ofta saker som ”Gud är god”, ”Gud är på gott humör”, ”Gud är galet förälskad i dig” m.m. vilket ungdomarna snart tar efter och det blir en del av kulturen. Vi talar även regelbundet om lösningen på det ondas problem, så att inte ungdomarna skyller allt världens lidande på Gud. Vill du veta mer om det så rekommenderar jag min bloggserie ”Den andliga konfliktsynen”. Klicka HÄR för att komma till första delen i serien.

2. ALLT HANDLAR OM RELATIONEN!
Ibland tror nog somliga att vi fokuserar på Andens gåvor och det övernaturliga. Det gör vi inte! :) Vi är däremot extremt fokuserade på en annan sak: Relationen! Vi har en relationsorienterad teologi där Gud skapar människan för att ösa sin kärlek över henne och ta emot hennes kärlek tillbaka. Han skapade världen för att se den kärlek som Fadern, Sonen & den helige Ande delar ska uppfylla hela jorden. Genom att vi älskar varandra såsom Gud älskat oss så skapas ett oavbrutet flöde av kärlek över hela planeten! Bibeln handlar om hur Gud försöker återfå relationen till oss och till slut öppnar vägen för oss genom Jesus Kristus. När ungdomarna förstår detta så påverkar det kulturen i en mycket god riktning.

Vi lägger därför mycket krut på att hjälpa ungdomarna att få en relation med Gud i vardagen som håller. Som jag skrev tidigare i inlägget om Gudsorienterade samlingar så försöker vi utforma allt vi gör kring just Relationen.

3. JESUS SOM VÅR FÖREBILD!
Jesus sa att vi kommer att göra samma gärningar som han gjorde och ännu större (Joh 14:10-14). Har du tänkt på att Jesus inte ens multiplicerade ett geléhallon eller upptäckte en kamel från de döda innan Anden kom över honom efter dopet? ;)

”Gud smorde Jesus från Nasaret med den helige Andes kraft, han som gick runt och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld”. (Apg 10:38)

Lukas gör det här tydligt för oss att Anden var källan till Jesu tjänst. Läs gärna de första fyra kapitlen i hans evangelium, – där highlightar han också sambandet mellan Anden och Jesu tjänst. I kapitel 24 talar Jesus om för lärjungarna att de ska stanna i staden tills de får kraft från höjden. Jesus visste att lärjungarna inte skulle kunna likna honom i hans tjänst innan de fått del av samma Ande som han verkat genom.

Naturligtvis var Jesus Gud även under sin tid på jorden. Men han valde att avstå från att använda sig av sin gudomlighet. Varför? Svaret på den frågan är extremt viktig. Jesus avstod från detta för att kunna vara ett realistiskt föredöme för oss. Om Jesus gjorde allt genom Andens liv och kraft så innebär det att vi kan göra det Jesus gjorde. Jesus blir den mest normala kristne i hela Bibeln! :D

Vi undervisar ungdomarna med Jesus som utgångspunkt. Vi är kallade att följa och bli lika honom på alla plan, förutom hans gudomlighet.

4. GUDS RIKE ÄR HÄR!
Jesus kom inte ensam till jorden. Han med sig sin värld!

The Kingdom of God is the sphere in which God is king.
– Gregory Boyd

Himmelriket är den osynliga sfär där Gud regerar. Det kan finnas i människor, bland en grupp människor och över mer eller mindre stora platser. Guds rike är som en jäst som ska genomsyra hela degen (jorden). Det är som ett frö som växer till ett gigantiskt träd. När Jesus talar om att utbreda Guds rike så kopplas det alltid samman till att leda människor till tro, bota sjuka, kasta ut demoner och uppväcka döda. Vi är inte kallade att passivt försöka hålla ställningarna mot satans rike. Vi är kallade att genomsyra jorden med Guds kärlek, sanning, kraft och liv. Bönen ”låt din vilja ske, på jorden såsom i himlen” (Matt 6:10) blir en tjänande och utgivande livsstil för den som har en Gudsrikesmentalitet. Vi är himmelens ambassadörer som förmedlar Guds vilja till jorden.

5. VÅR SANNA IDENTITET!
Vi är Guds avbilder. Vi är mer lika Gud än vad vi tror! ;) Gud har skapat varje individ helt fantastisk, – med unik personlighet och unika gåvor. När vi räddades och började följa Jesus återfick vi vår sanna identitet. Vi är inte längre syndare, – vi är helgon som kan synda! Bibeln säger att vi är konungar och präster, Guds barn, skuldfria, Jesu vänner, himmelska medborgare, ett med Gud, jordens förvaltare, har tillgång till all andlig välsignelse i himlen m.m. Vår Fader är Rikets kung och vi är därför prinsar och prinsessor i Guds rike!

När vi ser oss själva och andra genom Guds ögon så förvandlar det hur vi är och hur vi behandlar andra. Vi formar medvetet en kultur av uppmuntran och heder där vi “firar” vilka människor är. Vi fokuserar inte på människors brister utan letar efter guldet inom dem! Detta är ingen motsättning till att hjälpa dem till frihet från synd och mörker.

Som vi vet är kampen om vår identitet stenhård. Media bombarderar oss med lögner. Även inom kyrkan förekommer tankesätt (t.ex. “jag-är-en-syndig-mask-teologi”) som bryter ner oss. Därför har vi samtal och undervisning om identitet i våra olika samlingar, vilket också leder till olika typer av förbönssamtal.

Blessings!
/David

Känslor, Gudsmöten och relationsorienterad teologi

Känslor är alltid ett laddat område att ge sig in på. Känslor gör livet värt att leva samtidigt som att vi vet att känslor kan leda oss åt fel håll. Vi lever i ett allt mer postmodernt samhälle där upplevelser och känslor blivit livets mening och kompass. Samtidigt präglas vi fortfarande av det moderna samhällets överdrivna skepticism mot “svärmeri” och känslouttryck. Mer än resten av samhället har kyrkan tenderat att hålla fast vid en skepticism mot upplevelser, – även när det kommer till sådana där Gud är källan. Svenskar är dessutom kända för att vara obekväma kring alla former av känsloyttringar.

Det är inte ovanligt att karismatiska församlingar kritiseras för att bygga sin verksamhet och tro på subjektiva upplevelser och känslor, istället för på Bibelns fasta grund. Inte minst när det kommer till arbetet med barn & unga kan kritiska röster höjas: “känslor och upplevelser är inget som man kan bygga en stadig tro på, de unga behöver bibelstudier och en teoretisk övertygelse.” Jag förstår oron men anser att den saknar grund. Som tur är behöver man nämligen inte välja mellan Bibeln och Gudsmöten. :) Låt oss ta en närmare titt på ämnet! Allt är hämtat från mitt dokument Falska profeter, falsk andlighet & urskiljning.

KÄNSLOSVALL vs GUDSMÖTEN
I samtal om känslor och kristen tro har jag lagt märke till att man ibland använder samma ord (känslor, upplevelser) men menar olika saker. Eftersom det finns två slags spår när det kommer till dessa saker kan det bli förvirrande. En person kan negativt beskriva en av innebörderna, för att sedan använda det som en anledning till att avskriva den andra innebörden som oviktig eller skadlig.

Det första innebörden är mänsklig upphetsning, entusiasm, passion, hormoner och adrenalin! Det är ingen hemlighet att ungdomar har mer av dessa saker än vuxna! Om jag som ungdomspastor satsar på häftigt ljus, rökmaskiner, dubbeltrampad lovsång och hetsig undervisning, så kommer ungdomarna att uppleva saker. De kan känna att det är häftigt, mäktigt och adrenalinpumpande eftersom deras sinnen stimuleras intensivt. Jag är inte emot dessa saker, men det är viktigt att inse att en sådan möteskultur ger kickar och känslor utifrån mänskliga medel som inte nödvändigtvis har något med Gud att göra. Eftersom alla ungdomar blir vuxna en dag (dagens sanning!) så kommer dessa upplevelser inte att hålla in i vuxenlivet. Sanningen är att de inte heller håller upp en ung persons tro. Vad de i bästa fall gör är att dra till sig unga så att de får höra evangeliet och sedan får genuina Gudsmöten.

Det andra spåret är andliga erfarenheter och Gudsmöten. Vi måste skilja mellan hypad entusiasm och kraftmöten med Gud. Det är skillnad på rökmaskiner och dubbeltrampad lovsång och människor som får starka möten med den levande Guden! Det ena späder på något som inte håller, det andra förvandlar på djupet och leder in i djupare lärjungaskap och relation med Gud.

I början av apostlagärningarnas nionde kapitel läser vi om hur Paulus på ett ögonblick förvandlas från förföljare till efterföljare. Gudsmötet på vägen till Damaskus förvandlade hela hans liv. Lärjungarnas erfarenhet av den helige Ande i apostlagärningarnas andra kapitel födde kyrkan. Nästan varje större genombrott för evangeliet i apostlagärningarna är kopplat till Gudsmöten, helanden, profetior och övernaturliga ingripande. Det var inte läsningen av lagen som gjorde Jesaja till en av Gamla Testamentets stora profeter, utan hans dramatiska möte med Gud (Jes 6).

Jag har om och om igen sett ungdomar beröras starkt av Gud. Reaktioner såsom fallande, skakningar, skratt, gråt, m.m. är vanliga “bieffekter” av detta. Den skeptiske iakttagaren kan avskriva det som ytligt känslosvall och ungdomlig överhettning. Eftersom jag känner ungdomarna och ser frukten i deras liv så har jag inte den möjligheten! En tjej började under en samling skaka en del i samband med förbön. Dagen därpå berättade hon att Bibeln senare på kvällen innan för första gången blivit levande för henne! Jag ser regelbundet Gudsmöten som leder till större kärlek till Gud & människor, inre helande, ökad längtan efter att evangelisera och större Kristuslikhet.

Vi tenderar att vara skeptiska mot Gudsmöten eftersom vi är programmerade av vår kultur att inte lita på “svärmeri och känslor” utan teoretiska dogmer. Men faktum är att Bibeln lär oss att det kristna livet är ett liv där relationen till Gud är grunden. Andens verk o vind är drivkraften i den kristnes liv. (Rom 8:14; Joh 14:16, Rom 8:5-6,13; 2 Kor 3:18; Gal 5:22; Apg 4:29-31; Matt 10:8 m.m.)

Vi har en obiblisk övertro på teoretisk kunskap! Som västerländsk kristen missar man lätt Paulus ord: “Och mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraft. Vi ville inte att er tro skulle vila på människors visdom utan på Guds kraft.” (1 Kor 2:4-5). Paulus visste att endast en erfarenhet av Guds nåd, kärlek och kraft leder till varaktig förändring. Därför uppmuntrar han också efesierna att “lära känna Kristi kärlek som är väldigare än all kunskap” (Ef 3:19, min kursivering).

Visst är du sugen på att ta död på en myt? (säg ja) Tänkte väl det! Myt: “Upplevelseorienterade Gudsmöten är inte så viktiga och leder inte till lärjungaskap och evangelisation.” Utöver ovanstående bibelord och vittnesbörd, låt oss nu kasta ett öga på kyrkohistorien. Faktum är att alla större väckelser har varit präglade av upplevelseorienterade Gudsmöten. The Great Awakening, Metodistväckelsen och Pingstväckelsen är bra exempel på detta. På 100 år har pingströrelsen lett fler människor till tro än alla andra rörelser och samfund tillsammans gjort under 2000 år. Inte minst i Sydamerika och Afrika har evangelisation genom Gudsmöten och helanden lett till massomvändelser och grundande av nya församlingar. Att Gudsmöten inte leder till lärjungaskap och evangelisation är en västerländsk myt byggd på rationalism, skepticism och brist på egen erfarenhet.

När vi säger att detta med upplevelser (i bemärkelsen Gudsmöten, inte rökmaskiner och dubbelpedaler) inte är viktigt så dömer vi inte ledare, sammanhang eller ungdomar – utan Gud själv. Vad menar jag med det? Som ledare kan jag inte få någon annan att bli översköljd av Guds kärlek och kraft. Jag kan heller inte få någon att falla, skaka, skratta eller gråta. Jag är ju inte Gud! Vem är det som gör att människor upplever alla dessa saker då? Gud förstås! Vem är då vi att säga att det Gud gör är onödigt? Oups! :-) Vi kanske ska passa oss för att sätta oss till domare över Gud.

Jag tycker det är oroväckande när man menar att det som människan gör är viktigt (bibelstudier, predikningar, samlingar, verksamheter, kärleksgärningar m.m.) och det som uppenbarligen bara Gud kan göra (Gudsmöten, helande, profetior, änglabesök m.m.) är oviktigt eller ytligt. Jag menar förstås inte att Gud inte aktivt är med när vi t.ex. predikar, – bara att det är saker som vi potentiellt kan genomföra i egen kraft och intelligens.

RELATIONEN, BIBELN & TRO
Vi ska inte enbart bygga vår tro på upplevelser (inte ens Gudsmöten), men vi kan och bör bygga den på relationen med Honom. Ibland gör vi korrekt teoretisk kunskap om Gud till målet med det kristna livet. Man kan nästan få känslan att Guds dröm när han skapade människan var att vi skulle sitta och läsa om honom i Bibeln! Inget kunde vara längre bort från sanningen.

Bibeln är Guds kärleksbrev som inbjuder oss till gemenskap med Honom. Allt som står i Bibeln är en inbjudan till ett liv där vi praktiserar och erfar det som står. Vi går inte ut genom nödutgångsskylten, utan genom dörren som skylten pekar på. Samma sak gäller Bibeln. Vi har en relation med författaren, inte med boken, även om boken hjälper oss i relationen. Jag försöker inte sänka din syn på Bibeln, utan höja din syn på relationen. Bibeln är en Guds gåva till oss som inte bara inbjuder oss till ett liv efter Guds design, utan Anden använder boken till att förnya och förvandla oss. Jag älskar Bibeln och är beroende av den! Men som sagt: Bibeln är till för relationen, inte tvärtom.

Jag har en teoretisk föreställning om att min fru existerar. Det underlättar att tro att hon existerar för att vi ska kunna ha en relation med varandra! Men vi bygger inte vår relation på kunskap och fakta, utan på gemenskap, närhet och kärlek. Det handlar förstås inte bara om känslor, utan även om att älska varandra genom handlingar och överlåtelse till vårt löfte till varandra.

Men faktum kvarstår: en tro som saknar glöd och intimitet kommer att vissna och dö ut. Jag tror att den främsta anledningen till att så många studenter lämnar sin tro är just bristen på intimitet med Gud. Jag möter ofta unga kristna som tror på det mesta i Bibeln, men som är frustrerade över att Gud känns långt borta och är nära att ge upp. Enligt min erfarenhet är de som bevarar sin tro de som haft tydliga Gudsmöten och sedan översatt det till en nära gemenskap med Gud i vardagen. Därför är ledarnas största ansvar att:

  1. leda människor fram tilll Gud så att han kan möta dem.
  2. hjälpa dem att få en självständig och vardagsnära relation till Gud som inte är beroende av ungdomsmöten, läger, tajt ungdomsgrupp etc (även om dessa saker är bra och viktiga).

Lyckas vi inte med nummer 1, lyckas vi sällan med nr 2. Och lyckas vi inte med nummer 2 så riskerar deras tro att rasera när de flyttar, – om de byggt den på läger, bra gemenskap i ungdomsgänget m.m.

RELATIONENS ABC
Du kanske undrar vad jag menar när jag säger “relation”? Det handlar om lovsång och tillbedjan. Det handlar om att vila i Guds närhet. Det handlar om att läsa Bibeln. Det handlar om att inbjuda Jesus i allt vi gör och vara medveten om hans närvaro. Det handlar om att läsa böcker som bygger upp. Det handlar om att ha “oas-tid” varje dag där vi är ensamma med Gud. Det handlar om att söka och samtala om Gud tillsammans med andra troende.

SAMMANFATTNING
Låt oss söka intimitet med Gud, inte upplevelserna i sig. Låt oss leda människor in i livsförvandlande Gudsmöten och vardagsgemenskap med Honom. Låt oss inte blanda ihop mänsklig entusism och effektskapande med genuina andliga upplevelser. Låt oss inte bli obalanserade och glömma bort vikten av överlåtelse, Bibelkunskap och en tro som överlever tider av andlig torka.

Blessings!
/David

Bill Johnson & Bethel Church | del 2: Förnekar Bill Jesu gudom?

Människor som är obekväma med eller inte förstår det som sker i bl.a. Bethel Church i Californien är ivriga att hitta anledningar till att avvisa det som sker. Detta har inte varit enkelt, eftersom Bill Johnson levt i integritet och hög moralisk standard i hela sitt liv. Alla hans barn är i heltidstjänst i Guds rike och han är ett föredöme när det kommer till generositet och hanterande av pengar. Bill skriver till 100 % under på trosbekännelsen och predikar evangeliet om Jesus Kristus. De teologiska synsätt som ibland ifrågasätts (t.ex. synen på sista tiden & helande) är perifiera frågor som vi kan ha lite olika åsikter om. Ingen har 100 % korrekt teologi. Inte ens du & jag! ;)

Bibeln ger oss rätt att kalla någon en falsk profet om man förnekar grunderna i evangeliet (se mitt dokument Falska profeter, falsk andlighet & urskiljning). Den enda kritik mot Bill som skulle ge någon rätten att kalla honom falsk profet har att göra med synen på Jesu gudomlighet under hans tid på jorden. Ingen förnekar att Bill tror att Jesus är Gud idag. Det uttrycker Bill tydligt och det står på hans församlings hemsida. Frågan är om det ligger något i det som sprids på internet: ”Bill förnekar att Jesus var Gud under sin tid på jorden”. 

Ingen rök utan eld brukar man säga. När så många sprider en sak så måste det finnas grund för anklagelserna, eller? Tydligen inte. Jag har läst både svenska och engelska artiklar & dokument, debatterat med flera personer i frågan och en sak är klar: det finns INGEN SOM HELST grund för detta. För det första så har hittills ingen kunnat visa att Bill sagt eller skrivit att Jesus inte var Gud på jorden. Det finns alltså inga citat från honom där detta sägs. Inga alls. Följande är det bästa kritikerna lyckats vaska fram:

He performed miracles, wonders, and signs, as a man in right relationship with God…not as God. If He performed miracles because he was God, then they would be unattainable for us. (s. 29)

Bill diskuterar i sammanhanget inte kristologi eller reflekterar över Jesu gudomlighet. Han skriver om mirakler och hurvida Jesus utförde dem utifrån sin gudomlighet eller utifrån sin mänsklighet. Jesus var ju både människa och Gud. Notera att Bill indirekt skriver att Jesus var Gud på jorden, – han gjorde tecken och under som människa, inte som Gud. Det påståendet är bara relevant om Jesus var Gud och kunde ha utfört dem genom sin gudomlighet. Det Bill skriver bara några rader över på samma sida omöjliggör kritikernas påstående:

While He is 100 % God, He choose to live with the same limitations that man would face once He was redeemed. (s. 29)

Bill skriver här klart och tydligt att Jesus var 100 % Gud, men valde att begränsa sig genom att inte använda sin gudomlighet för att göra under och tecken. Bill ifrågasätter aldrig Jesu gudomliga identitet, endast hur han använder sig av den. I denna fråga har kristna inte varit överens genom historien. Vissa tänker att Jesus gjorde mirakler utifrån sin gudomlighet, medan andra menar att en del av begränsingen som Paulus skriver om i Fil 2:7 är att Jesus avstod från det och utförde alla kraftgärningar i Andens kraft. Vad man än tror i denna fråga är man inte en falsk profet eller villolärare.

Personligen tror jag Jesus gjorde mirakler i Andens kraft. Hur skulle annars apostlarna kunna utföra exakt samma mirakler som Jesus gjorde i Apostlagärningarn? Hur kan de senaste 2000 åren vara kantade av samma mirakler som Jesus gjorde? Lukas skriver om Jesus:

…hur Gud smorde Jesus från Nasaret med den helige Andes kraft, han som gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld.
Apg 10:38

Lukas tror att källan till Jesu mirakler var smörjelsen från den helige Ande.

Bill skriver på sin blogg 21 mars 2011:

Jesus was (and is) God. Eternally God. That never changed. But he chose to live with self imposed restriction while living on earth in the flesh – as a man. In doing so He defeated sin, temptation, the powers of darkness as a man. We inherit His victory – it was for us. He never sinned!

Johnson klargör här att han tror att Jesus gudomliga identitet inte förändrades när han blev människa. Han var fortfarande Gud. Men han valde att att begränsa sitt användande av den för vår skull – för att vi skulle ha ett realistisk föredöme. Jag har diskuterat med kritiker som läst detta citat och ändå hävdar att Bill förnekar Jesu gudom. Deras argumentation är luddig, rörig och kräver ofta flera sidor av text (fyllda av fantasifulla tolkningar av andra citat från Bill) för att få fram sin poäng.

Några av Bills kritiker har faktiskt ändrat sig, bl.a. utifrån citatet ovan. Några apologeter som ägnar mycket av sin tid åt att kritisera all nutida karismatik skrev följande:

McCarty and I have discussed these recent clarifications and have agreed that in the light of this information we think it necessary and appropriate to revise our conclusion. We now consider that Johnson is best understood as espousing not ontological kenosis (which is heresy) but functional kenosis (which is not heresy).http://beyondgrace.blogspot.com/2011/04/bill-johnson-and-divinity-of-christ.html

Jag tror personligen att problemet är att den karismatiska kristendom som Bill & Bethel Church står för är så annorlunda och vitt skild från somliga kritikers kristna tradition att de helt enkelt inte förstår vad Bill skriver. Ofta när jag debatterar i frågan upptäcker jag att personen missförstår nästan allt i Johnsons böcker. Finns man i olika traditioner med olika värdeladdningar och tolkningar av ord så går det ibland inte att kommunicera. Särskilt inte i skrift. Jag har inga problem med att kritikerna har en annan åsikt i frågan om mirakler. Men jag blir ärligt talat upprörd när man inte har något konkret att stödja sina allvarliga anklagelser med. Jag blir sorgsen när tydliga citat från Bill där han skriver att Jesus var Gud på jorden inte hjälper. Man verkar redan ha bestämt sig.

Låt mig ge ett exempel på hur kritikerna inte förstår Bills undervisning. Han skriver i When heaven invades earth att Kristus inte är Jesu efternamn, utan beskriver en verklighet. Bill påpekar att Kristus betyder ”den smorde”. När Jesus påbörjar sin tjänst läser han från GT:

”Herrens Ande är över mig. Han har smort mig till att…” (Luk 4:4).

Jag nämnde ovan hur Lukas skriver att Gud smorde Jesus med Andens kraft och att Jesus botade människor i djävulens våld. Andens smörjelse var nyckeln till Jesu tjänst. Innan Andens nedsänkande över Jesus efter dopet multiplicerade inte Jesus ens ett geléhallon eller uppväckte en ekorre från de döda ;) Bill pekar på att själva titeln Kristus indikerar att Jesus gjorde mirakler genom Andens kraft, inte genom sin gudomlighet. Han menar att det var först i och med Andens smörjelse efter dopet som den fulla betydelsen av ”Kristus” realiserades i Jesu liv. Han menar INTE att Jesus blev Gud eller återfick sin gudomlighet då. Han menar heller inte att Jesus inte var den utvalde Messias redan innan. Bara att det var då titeln fick ett konkret uttryck.

Bill går vidare och funderar lite lekfullt vidare utifrån ordet ”kristna”, vilket ungefär betyder ”de smorda”. Precis som Jesus kan vi ta emot Andens kraft och göra det Jesus gjorde. Det betyder inte att vi är gudomliga eller att vi är jämställda med Jesus, bara att vi liksom honom med Andens hjälp kan utbreda Guds rike. Endast Jesus är Messias, den utvalde smorde Kungen som Israel väntade på.

Detta menar många kritiker betyder att Bill förnekar att Jesus var Gud. Ingen har hittills lyckats förklara för mig varför. För dem betyder Kristus att Jesus är den utvalde Messias som folket väntade på. De tror att Bill försöker peka bort från detta och ersätta Jesu gudom med att vi alla blir som Jesus i och med Andens smörjelse. Detta skriver eller säger aldrig Bill. Han tillägger endast ytterligare en dimension till till Kristusbegreppet, utan att gå emot det kritikerna tror på. 

Jag har stött på skeptiker som anklagar Bill för att han inte skriver mer om korset och Jesu gudomlighet i sina böcker. De menar att han har ett osunt fokus och borde fokusera mer på dessa saker. Detta sätt att resonera är mycket konstigt. Låt oss säga att någon skrivit en bok om fotboll. En journalist kritiserar författaren i sin krönika och menar att han borde skrivit mer om hockey och handboll. Detta vore förstås galenskap. Ändå är det exakt detta som sägs mot Bill Johnson. Boken ”When heaven invades earth” handlar om mirakler och ett liv i Andens kraft. Föga förvånande är den inte en kristologisk avhandling. ;)

Alla behöver inte brinna lika mycket för reformation av Andens liv och kraft som Bill Johnson gör.
Men alla borde undvika att desperat gripa efter halmstrån och utan grund demonisera kristna ledare.
Jag önskar att mer av samtalet handlade om de verkliga frågorna: varför är den västerländska kyrkan så kraftlös i jämförelse med församlingen i Apostlagärningarna? Kan det vara så att vi saknar något? Hur välkomnar vi den helige Ande att verka mitt ibland oss?

Som du ser finns det ingen grund i anklagelserna mot Bill.
Han förnekar inte Jesu gudomliga identitet under sin tid på jorden.

Blessings!
/David

Änglar & demoner (mp3)

Det är är idiotiskt att fokusera på änglar. Lika idiotiskt är det att ignorera dem! Bibelns författare gör ingetdera. I Bibeln finner vi över 300 referenser till änglar. Skulle vi ta bort alla bibelböcker som nämner änglar så skulle vi inte ha många böcker kvar, – vare sig i Nya eller Gamla testamentet. Abraham får besök av tre änglar. Elias tjänare får sina ögon öppnade för andevärlden och ser en änglaarmé. Daniel får besök av ängeln Gabriel som berättar att det finns andefurstar över olika länder. Samme ängel besöker Maria och förbereder henne på att föda Jesus. En ängel visar sig för Petrus och talade till honom om Kornelius. Filippus får instruktioner av en ängel att gå till en viss plats. När Petrus släpps ut ur fängelset av en ängel och knackar på hos lärjungarna  så tror de först att det är hans ängel som kommit* (?!). Uppenbarelseboken nämner änglar 72 gånger. 

Genom hela Bibeln och allt som sker så finns änglar med i centrum, men är aldrig centrum. För de bibliska författarna är änglar en naturlig del av Guds skapelse och är inte rädda för att skriva om dem. Det är dock vi. Undrar hur många gånger jag hört någon säga: ”det är farligt att prata om änglar, för då förlorar vi fokus på Jesus”. Uppenbarligen hade Bibelns författare bättre simultankapacitet! ;) Det låter jättefint att vi ska fokusera på Jesus, men det blir fel. Jesu härlighet är så mycket större än änglarnas att han inte blir hotad av änglarna. Kontakt med änglar i Bibeln leder snarare till tillbedjan, god frukt och större fokus på Gud.

Varför då denna rädsla för änglar? Svaret finns i vår västerländska kultur. Ateismen och den naturalistiska världsbilden har påverkat oss enormt. Vi kan tänka oss en Gud högt uppe någonstans och att vi är här på jorden, men har svårt för den andliga verkligheten där emellan. Vi är obekväma med det övernaturliga. Vi har vant oss vid att det förekommer i Bibeln, men sker samma saker idag blir vi ibland oroliga och skeptiska. Vi är mer barn av vår tid än vi vill erkänna. Detta är något vi behöver omvända oss ifrån. Vi behöver gå mot strömmen och fylla våra kunskapsluckor. Vi kan inte applådera när Petrus får änglabesök och i nästa andetag kritisera nutida kristna för att de ibland ser änglar. Faktum är att änglarna inte tog semester efter första århundradet, utan är minst lika aktiva ibland oss idag. :)

Precis som Bibelns författare så ska vi undervisa om änglar och berätta om våra erfarenheter av dem. Det är kyrkans brist på undervisning och praktik av det övernaturliga som gjort att intresset för New Age och magi exploderat den senaste tiden. Kristendomen är världens mest övernaturliga religion och har det som de nyandliga sökarna längtar efter. Frågan är om vi vet om det själva?

I onsdags undervisade jag om änglar & demoner på vår Kristendomsskola.
Några av frågorna som jag behandlade var:

  • Vad är änglar & vad gör de?
  • Vad är demoner & vad gör de?
  • Vad tror kristna om spöken & spökhus?

Lyssna online eller ladda ner undervisningen HÄR.
Du hittar den förstås även under 
”Mp3-undervisning”.

Jag vet att ämnet är nytt och obekant för många.
Tveka inte att kontakta mig om det är något du undrar över!

Blessings!
/David

*ps. funderar du över varför lärjungarna trodde det var Petrus ängel som knackade på? Många trodde (och tror även idag) att alla människor har minst en ängel som alltid följer dem. Man trodde också att de ibland kunde anta liknande utseende som personen de följde. Att lärjungarnas spontana reaktion är ”det måste vara hans ängel” säger mycket om hur vanliga änglabesök var i den första kyrkan. ds.

Varför måste Jesus dö?

Varför måste Jesus dö? Kunde han inte bara ha blivit brutalt misshandlad? Hur kan hans död för 2000 år sedan göra att andra blir räddade undan dom till evigt liv? Vi säger att vi är frälsta (räddade). Vad är det egentligen vi är räddade ifrån? Många gånger tror jag att vi tror oss veta svaret på dessa frågor fast vi i själva verket inte gör det. Jag hör ofta kristna säga att vi inte kan förstå korset. Det är ett mysterium som vi får acceptera i tro. Jag håller inte med. Allt för ofta placerar vi saker vi kategorin ”mysterium” som Bibeln faktiskt förklarar. Dålig teologi och brist på kunskap gör att vi ibland menar att det inte finns svar på frågor det finns svar på. Jag skulle vilja påstå att Jesu död på korset är logiskt. Det är logiskt att hans död blir min räddning. Naturligtvis är det övernaturligt och delar av det går bortom det vi kan förstå. Men det viktigaste finns helt klart inom räckhåll för oss.

På Kristendomsskolan i onsdags så undervisade jag om just detta, – ”Varför måste Jesus dö?”.
Lyssna online eller ladda ner mp3-filen under ”Mp3-undervisning” på bloggen.

Innehåll:
1. Jesus dog för att rädda oss från synden
– Vad är synd?
– Synd i stor skala
– Du & synden
– Den allvarligaste synden
– Syndens konsekvenser
– Varför det är logiskt att vi räddas av Jesu död

2. Jesus dog för att rädda oss från Satans makt
– Den andliga verkligheten
– Jesus räddar oss från mörkrets makt a´la CS Lewis
  Länk till filmen som visades: Edmunds salvation

3. Avslutning
– Jesus måste inte dö…

Tänk på att min målgrupp är klass 8 på högstadiet! Det finns saker jag inte hinner gå in djupare på och saker som skulle bli för teologiskt insnöat för dem. Har du frågor så kommentera gärna! :)

Blessings!
/David

Kris Vallotton bemöter kritik mot Bethel Church

Kris Vallotton är en av ledarna för Bethel Church i Redding California. Han är profet och är ansvarig för församlingens ”Bethel School of Supernatural Ministry”. I början av oktober lade han upp en respons på en del av den kritik som riktats mot församlingen på sin hemsida:kvministries. Det är inget uttömmande svar på all kritik utan är mer en reflektion från hans sida. Jag tycker att hans svar är ödmjukt och ger perspektiv. Naturligtvis inkluderar jag det här på bloggen. Enjoy & begrunda! Tack till en av min bloggs läsare för att att du tipsade mig om artikeln! :) 

Bethel Church: God, The Bad, and The Ugly

There have been many things written about Bethel Church and the movement that we have had the privilege of being a part of for more than three decades. Most of what has been said about us is positive. But a small, yet influential coalition of people has shared negative reports about us. These reports often include words such as “controversial,” “unbalanced,” or even the word “cult” to describe us. To be frank, I can understand why certain religious leaders or unbelievers might view us through these perspectives. We certainly have made our share of mistakes, both as a leadership team and those who follow us. And we have such a high value for freedom and risk that it has created a kind-of research and development culture where people are encouraged to take risks. I think this stems from the fact that we view ourselves much more as pioneers than settlers. Therefore, we celebrate creativity, revelation, invention and innovation above comfort, safety and security.

This R&D culture has attracted some of the most wonderful and extraordinary individuals on the planet. Of course, we have also managed to draw some very broken and/or strange people. It’s important to remember that there are some really weird and broken people mentioned in the Bible who God used powerfully. Unique guys like John the Baptist, Ezekiel and Hosea come to mind as well as messed up people like Rahab and Samson. Bethel has chosen to be a family, and as such we do our best to love people wherever they’re at in life, regardless of their character, doctrine, political views or philosophical persuasions. Much like our natural families (whom we don’t get to choose), God often assigns people to be part of our spiritual family who, like Jacob, walk with a limp, so-to-speak, yet they still deserve to be loved. We work hard to try to understand these people although we sometimes don’t agree with their perspectives.

These factors have combined to form one of the most extraordinary experiences in our history, and yet it’s also inspired many challenges. I have traced the majority of these challenges back to a few common themes. One of these themes is misunderstanding that are rooted in the way various people who hear our teachings apply them. Like any movement, be it spiritual, political or whatever, people often take what you say and practice it in a way you never dreamt of. Sometimes the things people do in the name of something we taught is hilarious, while other times it is downright stupid. I cringe when these misguided people quote us as the catalyst for their crazy exploits.

Another major problem in our movement happens when people innocently take what we say out of context. This has happened to me, personally, on more occasions than I care to count. Many times someone will quote me on Facebook or post a YouTube video that is a three-minute clip of an hour-long message I shared. It’s pretty hard to tell people you didn’t say that, but as with any conversation, the context often dictates the definition.

On the other hand, there are always malicious people who work hard to deceive the masses by intentionally ignoring the context of our teaching to make some distorted point. I really don’t understand how these people live with themselves when they intentionally twist something we teach to deface our character, or undermine our ministry. Some people are so convinced that we are a cult that they are willing to sacrifice their own integrity “to keep people from going astray.” For example, we have had people write negative reviews about our books that they have never read, blog about the source of our income or how we spend our money that has NO semblance of truth in it. Disagreeing with someone is one thing, but lying to make your point is downright wrong.

We really think it’s important to give people the freedom to disagree with what we teach or practice without feeling like they are being disloyal or dishonoring. We have strong feelings about certain subjects that are even contrary to what some of our good friends believe. But we don’t want to be right at the expense of being together. If Jesus only had relationships with people who were doctrinally perfect…well, I would be the only one He would be hanging out with. ☺

There are a few subjects that come up over and over with people who are opposed to us or that misunderstand our position on certain issues. I thought I would try to clarify some of these issues for the people who truly care about our perspectives. I am not writing an exhaustive theological dissertation on each point to try and convince our detractors that we are right. I am simply trying to make it clear, in simple terms, what we believe and why.

Signs, Wonders and Miracles
Signs, wonders and miracles seem to be a constant point of turmoil with people who oppose us. Some write about me, Bill Johnson or Bethel Church as if we were the originators of the idea that Christians should have a supernatural lifestyle. This is comical to me. People will often write something like, “Bill Johnson says,” and then go on to quote the Bible word for word. For example, it was Jesus who said, “He who has believed and has been baptized shall be saved…these signs will accompany those who have believed in My name: they will cast out demons, they will speak with new tongues; they will pick up serpents, and if they drink any deadly poison, it will not hurt them; they will lay hands on the sick, and they will recover,” (Mark 16:16-18). We have no interest in picking up snakes or drinking poison…we don’t think that was Christ’s point. He was simply articulating that Believers have power over the demonic realm and over all the harmful elements that exist on this planet. When Christians supernaturally overcome sickness, disease or demons, it’s a sign that a superior Kingdom has been superimposed over an inferior world. Jesus went on to say, “Truly, truly, I say to you, he who believes in Me, the works that I do, he will do also; and greater works than these he will do; because I go to the Father,” (John 14:10-12). The exhortation, command and commission to do miracles, heal the sick and cast out demons is all throughout the New Testament. A supernatural lifestyle is articulated, demonstrated and replicated by Jesus and the apostles, as well as everyday Believers from the book of Matthew to the book of Revelation. Not only that, but miracles, in one form or another, have been a part of nearly every revival in Church history.

Yet some Christians choose to live with less than Jesus paid for, and that is their prerogative. It’s common for Believers to shrink back when some reporter asks with a sarcastic grin, “Do you believe you can do miracles or drink poison and not be harmed, or pick up poisonous snakes?” I personally hate snakes, but my response is that I believe everything that Jesus said about me! Let’s face it folks, the world has some doctrines that take a lot more faith to swallow than we do. They believe in creation with no Creator, in fetuses that aren’t people, and they are convinced that life with a purpose originated from a cosmic accident. It takes more faith to make God disappear than it does to live for Him.

Raising the Dead
Another subject that has drawn a lot of attention recently is dead raising. I need to be honest; I have personally never raised anyone from the dead although I have tried twice. But here again Jesus said, “And as you go, preach, saying, “The kingdom of heaven is at hand. Heal the sick, raise the dead, cleanse the lepers, cast out demons….,” (Matthew 10:7-8). Contextually, Jesus is only speaking to twelve disciples, but the truth is that a large portion of what Jesus taught was only given to twelve guys. And almost all of Paul’s epistles were written to specific groups of people, yet we still understand that most of what he penned applies to us today. Furthermore, Jesus commanded His guys to make disciples of all nations by, “teaching them to observe all I commanded you…”(Matthew 28:19-20)

Some of the students from the Supernatural School of Ministry read this verse and decided to go down to the morgue and “practice” raising the dead! Crazy? Maybe, but I admire their faith and their guts. It wasn’t Bill or me who gave them the idea, they were actually inspired by reading the Bible. Evidently, they thought they should believe what Jesus said. They definitely have more faith and courage than I do. So far they haven’t raised anyone at the mortuary from the dead, but it hasn’t deterred them a bit. I have heard of some students from another school that started a DRT team. You guessed it, the letters stand for Dead Raising Team! I really don’t know if they have had any success yet. I do know of several Christians who have raised the dead. Radical? Yeah! But hopefully if you’re born again, you believe that you will be raised from the dead someday so you can go to heaven.

Gold Dust and Feathers
I don’t think we have taken more ridicule for anything than gold dust and feathers. It all began one day while someone was preaching, and these tiny white feathers started falling from the ceiling in the sanctuary. It wasn’t raining feathers or anything like that (people tell tales), but they were very obviously there and easily seen. At first no one said anything. We all thought there were birds in the AC ducts or something. Then other leaders began to report the same phenomena happening in their churches. Our maintenance staff investigated the bird theory. No birds, feathers, or nests were discovered anywhere in the ductwork or the ceiling. It also started to happen in people’s homes. It always happens when we are talking about the things of God. The phenomena tends to come and go. No one at Bethel has ever preached on feathers (that I know of), but at times it is nearly impossible not to mention them when we are teaching because several of them are falling right in front of the pulpit all at once. I have witnessed this myself a couple hundred times in several different buildings. I have had several skeptics ask me “if I believe in feathers.” LOL! I want to say “no!” because I understand that I sound like a kook, but I have seen them with my own eyes.

Then there is the infamous gold dust; again the phenomenon comes and goes. The first time I ever witnessed this myself was at a MorningStar conference more than fifteen years ago. The speaker released the “glory of God” in the room, and suddenly gold dust appeared on everyone’s face and hands. You didn’t have to try hard to see it; tiny flakes of something resembling gold glitter were everywhere. (There were several hundred people in the room that night, so it’s possible that some people didn’t have gold dust on them as I didn’t examine every individual.) Since that time, I have personally witnessed this hundreds of times. For some reason, the dust usually only appears on people’s hands and faces. Sometimes it will just appear on a few people, and other times it will show up on hundreds of people all at once.

Why does God do these things, you ask? I really don’t know. I have often been among different groups of leaders who are speculating about the purpose of these signs. I have heard many ideas that sound good and make me feel better about the things I have experienced. But the truth is, I really don’t know why these things happen. Therefore, I do think feathers and gold dust qualify as “wonders.”

Falling Down and Laughing
Another manifestation that is more prominent, but equally hard to explain, is people falling down or laughing hysterically for no obvious reason. We call the “falling down” experience “being slain in the Spirit.” This happens often when we lay our hands on people to pray for them (although it happens in other situations also). Sometimes people just seem to fall over backwards as if they just passed out. Some are conscious, while others act as if they are asleep or in some sort of trance. They most often fall backwards (I have no idea why). It has been happening for so long that we now station “catchers” behind people when we pray for them so they don’t get hurt when they hit the floor. When the people who have been “slain in the Spirit” get up off the floor, they frequently share testimonies of experiencing God in some incredible way. I personally have never had this experience myself, but I have watched thousands of people fall down when I am praying for them. Could they be faking? No question, some are. But if you have ever witnessed this phenomenon personally, you would see for yourself that many of these people fall in such a way that if someone didn’t catch them, they would bounce off the floor. In many cases it would be impossible to fake this kind of fall. Could it be the devil? If it is the devil, he is doing a wonderful job of helping people get closer to God. In almost every case where people have been “slain in the Spirit” they report being more convinced than ever of God’s love for them. This may all sound strange, but it’s no stranger then many things that people experienced in the Bible.

One of the manifestations that has been most offensive to people is something we call “holy laughter.” This condition occurs when, for no obvious reason, people just begin to laugh hysterically as if they are drunk. Some laugh so hard that they literally fall on the ground. These people report being overcome by intense joy that can’t be expressed with words. I have watched thousands of people all at once overcome by this manifestation. It’s fun to witness someone who is really serious encounter this experience. Again, I have never experienced this condition myself, but I have carried my wife out of several meetings when she was so “spiritually drunk” that she couldn’t walk. Weird you say? Yeah, I agree, it looks that way to me too. I love what Angela Monet said, “those who danced look quite insane to those who didn’t hear the music.” I think this quote applies here. Again, it’s very hard to attribute this to satan when the fruit of this manifestation is always positive in the people having the experience. I must admit that some who watch people having this type of encounter are offended.

Doctors and Medicine
There is a rumor that continues to resurface that Bethel Church doesn’t believe in doctors or medicine. Jesus said,”…It is not those who are well who need a physician, but those who are sick. I don’t know of a single person on our staff that wouldn’t go to a doctor if they didn’t get well after prayer. We have a medical doctor named Dr. Andre VanMol who has been on Bethel’s church board for many years, along with a physician’s assistant named Julie Winters, who also serves on our board.

I think the rumor may have started because of the way we warn people about what they might experience from their doctors after they have received a miracle in their bodies. Many doctors simply won’t believe in miracles. Therefore, when someone gets instantly healed of a medically verifiable disease and then goes back to their doctor for verification, sometimes the physician refuses to acknowledge their healing, even though all the tests come back negative and their symptoms are completely gone. (Frankly, I think some doctors are simply afraid of being sued for a misdiagnosis, or thought of as being crazy by their peers). Because faith plays a huge factor in miracles (Jesus often said, “…your faith has made you well,”), it is imperative that the people who are recipients of divine healing don’t start doubting that they are well and then end up sick again. Therefore, we tell people that they should consult their physician to verify their healing, but they should be aware that this dynamic is fairly common among the medical community.

Broken People
Nothing troubles me more than what is often reported about our view of the grace of God and what is perceived as a lack of conviction for holy living or great character. Actually, we have such a passion to see people live holy lives that I wrote a book entitled Moral Revolution. We also started a ministry by the same name to help seed this morality into the very fabric of the nations.

Bill and Beni Johnson have been our spiritual leaders for more than 33 years. They are some of the most honest, integrous, kind and holy people I have ever met in my life. Their INTENSE passion for the presence and purity of God caused Kathy and me to give up four businesses (that we spent 20 years building) to follow them to Redding.

We believe, however, that the core message of the gospel is that Jesus loves sinners. Not only does Jesus have intense passion for them, He has the power to transform anyone no matter how deeply they have fallen or how often they have failed. This has been the central theme of our ministry and message for more than three decades. Jesus demonstrated this best when He chose Judas to be the treasurer of His ministry although He knew he was a thief. Why would He do that, you ask? Because Jesus believed in people BEFORE they deserved it, which caused eleven men to become world changers, and one man to hang himself. (Of course, even one of His world changers fell away for a season and denied knowing Him. But Jesus took Him back and made him one of the pillars of the church, and a foundation stone of the heavenly temple).

I am a living testimony of God’s amazing grace being extended through the Johnsons. Although I wasn’t living in sin when I met them, I was a very broken young man. Bill chose to believe in me when I didn’t deserve it. He spoke strength into my weakness, extended kindness to me although I was often harsh, and empowered me to lead with him, while many very public flaws remained in me. In short, his faith in me transformed my life.

Our families grew up together in a little country church nestled in the northern California mountains, about an hour from society. This wilderness experience became a laboratory where these core values took root, and were lived out in our daily lives. Over the years, this culture of mercy and grace attracted many broken and virtue-less people. Like David’s mighty men, many of them were transformed and became great believers. Others that we had trusted crashed and burned badly, leaving a path of destruction in their wake. Yet we chose not to let the people who failed dictate our core convictions. But each time someone fell, we would try and learn how to do a better job of restoring, empowering and leading people. As the years passed, our leadership skills improved quite dramatically, yet some still chose to destroy their lives and the lives of the people around them with sin.

We naturally brought this culture of mercy and grace with us to Bethel Church. The only difference is that God has given us a much larger platform, and consequently our core convictions are being displayed to the world. This empowering culture has commissioned thousands of believers to bring the Kingdom of God to the four corners of the planet. A relatively few people, however, have taken advantage of our faith in them and abused our freedom. They’ve suffered shipwreck and hurt many people.

We have had a lot of leaders come to us for help, some of whom are very well known. We have dealt with most of these leaders secretly and have had great success watching God restore many of them. A few of the leaders that have reached out for help have had very public failures. Believing in these people in the midst of their crisis can look irresponsible or naive. This is especially true when we choose to confront them privately but empower them publically. Unfortunately, the Internet is filled with the stories of these few people who we love and are working with. The conclusion that people (who have no history with us) draw about us is interesting, troubling and hurtful at times. They often ignore our personal lives, our healthy marriages and our own effort to live with integrity, honesty and authenticity. Instead, every word, action or attitude that has ever been displayed by the people we are helping is attributed to our core convictions.

Have we done everything right in the restoration of people? NO! We have learned over the years that there are great principles that help to restore people, but there are no magic formulas that work every time. We do our best to love people and to discern whether or not their repentance is authentic. The problem is that some Judas’s look like Peters, and then again, some Peters resemble Judas’s. We do have a tendency to err on the side of Peters until they sell us out for thirty pieces of silver. Of course, by that time people are convinced that we are easy on liars and thieves.

What is our sin? Extending mercy to people who don’t deserve it? Trusting people who are still messed up? Maybe! Or is it that we give people hope who deserve to be punished? Probably! Are we too easy on sinners, don’t emphasize sacrifice enough, and refuse to acknowledge bad news as acts of God? Some think so. Or could it be that we are simple-minded and childish in our zeal to see God demonstrate His love and His fascinating wonders among us? Guilty as charged!

May God give us wisdom as we navigate the exciting days that lie ahead.

Much Grace,

Kris Vallotton

Charisma Magazine om Bethel Church

Tyvärr dominerar negativa åsikter om Bill Johnson det digitala samtalsrummet. Vi som tror på en biblisk karismatik och uppskattar ledare såsom Bill Johnson och församlingar såsom Bethel Church har inte gjort ett tillräckligt bra jobb. Det är svårt att hitta bra försvar för nutida karismatik på nätet. Bara för att skeptikerna är ivrigare att uttrycka sina åsikter online, så innebär det naturligtvis inte att de har rätt. De som är positiva till något är generellt inte lika ivriga som de som är ute efter att kritisera & döma.

Det är dock viktigt att komma ihåg att Bill & Bethel Church är enormt uppskattade världen över. Bill blir inbjuden till allt ifrån högkyrkliga sammanhang till nystartade församlingar. Häromdagen hittade jag en artikel från Charisma Magazine. Deras editor spenderade tid i Bethel Church och detta är hans intryck:

The Radical Revivalists

Thursday, 09 June 2011 04:01 PM EDT Marcus Yoars. After almost 15 years, Bethel Church continues to thrive amid a revival culture that hasF-Yoars-RadicalRevivalists produced not only countless miracles, but also a youth movement now expanding into stadiums. 

Melissa Roberts can’t remember a time when it wasn’t revival at Bethel Church. Since she was 4 years old, the only kind of church gatherings she’s known have featured an atmosphere of extreme spiritual hunger, passionate worship and supernatural encounters with God. 

The now-16-year-old barely flinches when worshippers collapse around her during a service as the Holy Spirit spontaneously moves without anyone touching anyone. She hardly bats an eye anymore when she hears of people being declared cancer-free the week after she laid hands on them. And recently she didn’t gawk in amazement as a massive tumor disappeared from a baby’s forehead while she prayed for healing.

It’s not that Roberts isn’t excited by seeing God’s power on display—far from it. It’s just that in Redding, Calif., the unusual has become the norm. Roberts is among Bethel’s first generation to grow up entirely in this revival atmosphere.

“This is all I’ve ever known,” she says. “It’s normal to me. When other people are reacting to it, I just wonder why they’re so amazed because I’m so used to it.”

For outsiders, however, it’s hard to not be astounded at how God has established a culture of revival at Bethel that’s lasted almost 15 years and transformed a small-town, former Assemblies of God church into a global hub of “radical revivalists.” Today, at least among Roberts’ age group, the revival’s fruit is on full display via Jesus Culture—an exploding youth movement that serves as a microcosm of the bigger Bethel story.

F-Yoars-RadicalRevivalists2The Burning Ones

Bethel’s leaders dream big. In this revival setting, it’s hard not to, given the regularity with which God has turned visions into reality here and the empowering culture senior leader Bill Johnson has created. But sometimes, even Jesus Culture director Banning Liebscher has to shake his head at how God has exponentially grown what began as a simple youth ministry.

First launched in 1999 as a local youth conference, Jesus Culture gradually expanded over the next few years through its blend of soul-searing worship music and signs-and-wonders street ministry. The concept was relatively simple: Provide a setting where teens burning with passion for God wouldn’t just encounter Him through worship, but would also be empowered to release miracles in their local communities.

But then a video of Jesus Culture worship leader Kim Walker-Smith singing “How He Loves Us” showed up on YouTube, and almost 5 million views later, Jesus Culture became the new worship scene. Suddenly pastors and worship leaders around the world were referencing it as a new model for how worship should look. The events began to grow exponentially in size, as did the sales from live recordings such as We Cry Out,Your Love Never FailsConsumed and the most recent, Come Away.

Other ministries thrust into such a level of instant recognition could’ve easily altered their primary mission to accommodate the growing structure. But for Liebscher, Jesus Culture’s vision of raising healing revivalists has been the same since Day One—and unless God drastically redirects the ministry, will stay that way for years to come.

“I’m not interested in just being a worship movement,” he says. “I’m not interested in just doing one-night worship events or selling albums. We love doing all that; we love seeing people get lit up for Jesus through worship, but that’s not it. … The Lord’s given us a mandate to raise up emerging leaders who will be in every part of society—media, education, politics, business—to find them now and to walk with them for the next 30 years.”

Liebscher believes God is marking an unprecedented number of young revivalists today who will fully abandon themselves for the cause of establishing His kingdom: “They’re finding out: ‘This is what I was born for; I’ll give my entire life for this. Jesus is to be given the nations of the earth, and I’m going to give everything to see the nations transformed for Him.’”

The recent surge of youth drawn to the movement attests to this rise of called-out revivalists. As a result, Jesus Culture will gather in a stadium for the first time later this summer. The Aug. 3-5 conference at Allstate Arena in Chicago fulfills a vision Liebscher and others—including prophets such as Lou Engle and Cindy Jacobs who have served as the movement’s mothers and fathers—have had of stadiums overflowing with revivalists burning with the Holy Spirit’s fire. Engle even called Jesus Culture the second wave of The Call, which in 2000 drew almost 400,000 teenagers and young adults to Washington, D.C.

“It’s not just people showing up to hear some good music,” says Chris Quilala, a Jesus Culture worship leader who’s been part of the movement since he was 13. “We want people to encounter God’s presence obviously in worship, but we also want them to really taste what signs and wonders are and realize that God wants to touch them—and that they can take this out in their cities.”

F-Yoars-RadicalRevivalists5Risky Business

As monumental as the August event may be for Jesus Culture, it’s also indicative of Bethel’s overall culture, which thrives upon core values such as risk, honor (particularly between generations), confrontation and empowerment. With 18,000-plus seats to fill in a state more than 2,000 miles away, Liebscher admits moving to the stadium level is risky: “I’m really encouraged with what the Lord’s doing, but I don’t live in fantasy land; I’m not naive as to how much influence we do or don’t have. I’ll take a risk and I want to dream, but this has got to be God.”

Indeed, under the Bethel umbrella few things are gained without risk. Every day—whether in weekend services attended by almost 3,000 people or on weekdays at the 1,400-student School of Supernatural Ministry—someone echoes the mantra: If you want to see the Holy Spirit’s power at work, you have to step out into unfamiliar territory.

“Risk is one of the essential elements necessary to see God move supernaturally among His people,” Kris Vallotton, senior associate leader, explains. “Risk was written into the very nature of creation when God refused to childproof the Garden. Many churches, metaphorically speaking, cut down the second tree in the Garden and call that sanctification. But it’s difficult to be ready for the jungle when you train in the zoo. If you want to experience signs, wonder and miracles, you have to step over the line and take a risk. Miracles rarely happen in the comfort zone.”

For this reason, every Jesus Culture event features street ministry where students venture into malls, restaurants, grocery stores and coffee shops to follow the Holy Spirit’s direction and pray boldly for strangers. One of Bethel’s main evangelistic ministries involves “Treasure Hunts,” in which three to five people ask the Lord for words of knowledge, write them on a “treasure map,” follow the clues to a location and then pray for their ultimate “treasure”—a complete stranger who’s usually astounded when team members prove the encounter couldn’t have been devised. (Many strangers have been saved or healed from this.) Even Bethel’s introductory membership class involves newcomers boldly praying for people on the streets.

It wasn’t always this way. Kevin Dedmon, who leads the Treasure Hunt outreaches, remembers how the early days of revival at Bethel were often contained within church walls. Though powerful testimonies of salvation and healing were shared regularly in corporate services, they rarely featured “outside” accounts. That changed one Sunday during a worship service when Johnson asked strictly for testimonies of healing outside the church—and from that point on, people accepted the unspoken challenge to take the revival into their communities.

“Bill raised the bar with testimonies,” Dedmon says. “Instead of telling people they had to, he did it with testimonies—and it gave everybody an appetite to want to go and do it. That became the new standard. It was vision-casting through testimonies.”

F-Yoars-RadicalRevivalists6Have You Failed Today?

Bethel has seen extraordinary results by cultivating risk-taking believers. Johnson prefers not to publicly report major miracles until they’re verified, but he says it’s rare for a week to pass without multiple reports of people healed from deafness, blindness, cancer and various other sicknesses and disabilities.

Yet what sets Bethel apart from many churches that accentuate the healing ministry is the room its leadership publicly leaves for failure.

“We are not, by any stretch of the imagination, batting a thousand,” Vallotton says. “Amid the supernaturally charged atmosphere at Bethel, there are still people who leave without their miracle. Despite this, we continue to press in to the Lord for wisdom. Jesus healed everyone who came to Him and then said, ‘Greater works shall you do when I go to be with the Father.’ We still have a long ways to grow to meet the standard that our Savior died to obtain.”

Without downplaying the role of faith, the soft-spoken Johnson will frequently address this “other” side of healing from the pulpit with refreshing honesty. He’s also quick to counter the number of healings and other impressive statistics with a sobering reminder. “When this thing first broke out here, we lost 1,000 people,” he points out, referring to the mass exodus that occurred when he became senior pastor in 1996. “But I’d go through that any day of the week over and over again, because we got healing in exchange. It’s never been about how many people. The significance is important, and significance isn’t measured in fame. For us, significance is impacting the culture. That’s our target.”

F-Yoars-RadicalRevivalists7Globe Trotters and Changers

If cultural impact is Bethel’s measuring stick, it’s clear the church is growing where it counts. Redding was once considered a mere Northern California truck stop and dubbed one of the worst places to live in California; since revival hit, Bethel has become a major force in a now-flourishing area and works closely with city officials to help the community continue to improve. The church and its schools send hundreds of students into the city each month to assist with upkeep, help to feed those living in poor neighborhoods, work with multiple schools and even throw block parties for children in various communities.

But it’s the national and even global impact Bethel is making that has many of its leaders just as excited. 

With its extension into cites such as Atlanta, Chicago, Dallas/Fort Worth and Seattle, Jesus Culture is strategically targeting regions to raise the next generation of revivalists. Meanwhile, Bethel teams—from short-term mission teams to counselor groups that teach the church’s specified Sozo and Shabar inner-healing programs—leave Redding almost weekly to minister in countries across the globe. Global Legacy, Bethel’s apostolic relational network, connects hundreds of revival leaders worldwide. And countless leaders under the Bethel umbrella have itinerate traveling ministries that, in recent years, have taken them everywhere from Fortune 500 boardrooms and Hollywood studios to royal palaces and presidential offices—with Bethel members literally counseling those who shape the nations of the world.

Vallotton sees this increased sphere of influence as a natural byproduct of revival: “To us the word revival means ‘God’s ability to superimpose His superior Kingdom supernaturally into every person’s life and into every realm of society until the kingdoms of this world become the kingdom of our God.’ … A few years ago, the Lord taught us to live with a 100-year vision. He instructed us that we were to give up our ministry and embrace a legacy. From that day on, we began to consider how today’s decisions would affect our children’s children’s children, and we decided it was our responsibility to leave a generation that we’d never see a world in revival.”

With such a far-reaching perspective, it’s obvious Jesus Culture—despite its impressive reach among young people these days—is just a sliver of the larger vision to emerge from the unique revival culture found in Redding.

“We don’t really see the revival that we’re in as a youth-generation revival at all; it’s a multigenerational revival,” Dedmon says. “Our 4-year-olds go out and heal the sick and prophesy and have encounters with God. And some of our seniors get out with Jesus Culture and jump up and down with their grandkids. … That’s the beauty of this culture. Jesus Culture doesn’t have any more appeal than the nursery—it really doesn’t. It’s not that we devalue it in any way. It’s more like, ‘That’s amazing—and you should see our nursery, or you should see our intercessory time.’”

Wherever and in whatever age group the revival is most evident at Bethel today, Johnson takes satisfaction in seeing a community still committed to ushering in God’s kingdom purposes through hungry, burning hearts. 

“We have to have people who are burning, who can display the works of Christ—the purity and power both, not elevating one over the other. They have to work in tandem,” he says. “That’s what Jesus Culture and Banning are doing. He’s hit the purity thing hard; he’s hit the miracle thing hard. They’ve got people who have never done anything in their lives who’ve come to a meeting, prayed for a blind person and eyes are opened. That’s bizarre—but that’s the life that we do here at Bethel.”


Marcus Yoars is the editor of Charisma. Though he’s fellowshipped with hundreds of churches around the world, his visit to Bethel Church in March proved to him why it’s one of a kind.

Blessings!
/David 

Väckelse för dummies (del 5) | Normal kristendom!

Ordet väckelse finns inte i Nya Testamentet. Det som vi kallar för väckelse är normal kristendom.  När vi ser en församling som liknar församlingen i apostlagärningarna så tänker vi ”wow, här händer verkligen något extraordinärt!”  Tragiskt nog så är den bibliska normen idag så onormal att vi överaskas när vi stöter på den. Många känner inte ens igen den utan tror att det är Satans verk. Väckelse är när den normala kristendomen återupplivas. 

Jag älskar att lyssna på bra undervisning. Jag får en kick när kugghjulen i hjärnan jobbar så hårt att jag hör gnisslet! :) Just nu lyssnar jag på ”Normal Christianity” av Jonathan Wellton på youtube. Den är uppdelad i 8 delar, men jag lägger bara upp första delen här. Resten hittar du lätt på youtube. Lyssna på hela – själv fick jag fick mycket insikter och aha-upplevelser!

Jonathan har nu även skrivit en bok som du ser på höger sida.

Jonathan & hans fru Debbie brinner särskilt för följande saker:

  1. Att träna kristna i Andens gåvor. Inte minst gåvan att skilja mellan andar
  2. Att främja kvinnligt ledarskap
  3. En balanserad undervisning kring den sista tiden
  4. Att betjäna kvinnor som är fast i prostitution
  5. Att hjälpa män att leva i renhet och bli fria från oren lust

Titta gärna in på deras hemsida: http://www.jonwelton.com/

Blessings!
/David

Bethel Churchs statement of faith

Det pågår en debatt på internet om vad Bill Johnson och Bethel Church tror på och undervisar. Denna typ av debatt har pågått de senaste 2000 åren. Alla väckelserörelser som präglats av mirakler och Andens närvaro har kritiserats och deras läror har missförståtts och förvrängts av andra kristna. Mainstream-kyrkans dokument om diverse rörelser under kyrkohistorien har på senare tid fått tolkas om eftersom man hittat dessa s.k. sekters egna skrifter och sett att de bedömts felaktigt. Det finns tyvärr ingen anledning att tro att det är annorlunda idag. Även om ett statement of faith inte är så utförligt och svarar på alla teologiska detaljfrågor så måste det tas på allvar. Här följer Bethel Churchs statement of faith och efteråt deras Missionstatement, d.v.s. vad de upplever att Gud kallat just deras församling till.

WE BELIEVE . . .

There is only one true God who is the eternal King, Creator and
Redeemer of all that is. He is perfectly holy, just, loving and
truthful. He has revealed Himself to be eternally self- existent – one
being in three persons: God the Father, God the Son, and God the Holy
Spirit.

The Bible to be the inspired and only infallible and authoritative Word of God.

Humankind was created in the image of God to know and enjoy Him yet we
willfully rejected the Lordship and glory of God for which we were
intended. Because of this, sickness, death and judgment entered the
world and now creation experiences the effects and consequences of sin.

The Lord Jesus Christ, the one and only Son of God, was
conceived of the Holy Spirit, born of the virgin, Mary, and is God’s
Anointed One, empowered by the Holy Spirit to inaugurate God’s Kingdom
on earth. He was crucified for our sins, died, was buried, resurrected
and ascended into heaven, and is now alive today, in the presence of
God the Father and in His people. He is ”true God” and ”true man.”

We are saved by God’s grace, through faith in the person and work of
Jesus Christ. Anyone can be restored to fellowship with God through
repenting, believing and receiving Jesus as their Savior and Lord. The
Holy Spirit, convicts, regenerates, justifies, and adopts us as we
enter the Kingdom of God as His sons and daughters.

In the sanctifying power of the Holy Spirit, by whose indwelling the Christian
is enabled to live holy and minister super-naturally. The baptism of
the Holy Spirit according to Acts 1:4-8 and 2:4 is poured out on
believers that they might have power to be witnesses.

The victorious redemptive work of Christ on the cross provides freedom from
the power of the enemy, sin, lies, sickness and torment.

The Church consists of all who put their faith in Jesus Christ. He gave
His church the ordinances of Baptism and Communion. The Church exists
to carry on the ministry of Jesus Christ and further advance His
kingdom by undoing the works of the enemy, preaching and living the
good news of God’s love, discipling the nations, baptizing and teaching
them to love and obey God.

In the ever increasing government of God and in the Blessed Hope, which is
the glorious visible return of our Lord Jesus Christ for His overcoming bride, His church.
Heaven and hell are real places. There will be a resurrection of the saved and the lost,
the one to everlasting life and the other to everlasting death.

Bethel’s mission is REVIVAL… the personal, regional, and global expansion of God’s kingdom through His manifest presence.

1. Our first ministry is to God, therefore we worship with extravagant joy & gratitude
– Our personal relationship with Him is our number one priority.

2. Salvation frees us from the power of the devil – sin, lies, sickness & torment

3. Every believer is a supernatural minister of the gospel of power whom signs & wonders should follow
– All ministry flows from the prayer, ”Thy kingdom come… on earth as it is in heaven.”
– We equip and send the church to carry on the works of Jesus.

4. We demonstrate God’s grace, His unconditional love & transforming power, to everyone
– We impact every socioeconomic group & cultural realm that mercy & justice would reign because we pastor a city, not just a church.

5. Christ is returning for a glorious overcoming bride – His Church
- We are more than ”sinners saved by grace”, we are saints – sons & daughters of the King.

– So we expect to successfully fulfill the Great Commission – passing on revival from one generation to the next – even if the world grows darker in the last days.
– We embrace the biblical government of apostles, prophets, evangelists, pastors, and teachers.

Källa: http://www.ibethel.org/our-mission

Låter som en riktigt bra & sund församling, eller hur? ;)

Bethel Church tror alltså att Jesus var & är sann Gud och sann människa. Detta är intressant eftersom kristna kritiker utifrån extremt lösa trådar försöker argumentera för att Bill inte tror att Jesus var Gud under sin tid på jorden. Det finns mer att säga om det och annat som florerar online. 

Är du nyfiken på Bill Johnson & Bethel Church, läs böcker därifrån, följ podcasten någon månad och prata med människor som varit där. Man ska aldrig bedöma en rörelse utifrån dess kritiker!

Blessings!
/David

Respons till kvinnans berättelse som dömer ut Bethel Church m.m.

På bloggen vaknasverige.se publicerades nyligen en översatt artikel från en kvinnas blogg där hon dömer ut Bethel Church, Bill Johnson, Jesus Cultures musik m.m. Jag gillar inte att analysera och argumentera mot en persons story, men känner att det är nödvändigt eftersom hon genom den dömer hundratusentals kristna världen över. Hon avslutar med att säga att dessa nutida karismatiskt kristna har en elakhet och kan bete sig som monster om de ifrågasätts. De har enligt henne även sålt sig själva till onda andar. Jag ogillar också att kritisera en specifik bloggs inlägg, men en blogg som specialiserar sig på att döma nutida karismatik och mängder av kristna måste tyvärr räkna med att dess inlägg granskas emellanåt. 

Precis som när jag gav respons till kritiken mot Bill Johnson så har jag infogat mina kommentarer i hennes artikel. P.g.a. längden har jag även denna gång valt att länka till ett dokument som du kan öppna eller ladda ner. För er som inte är riktigt intresserade så kommer 6 sammanfattande tankar här:

1. Det är tydligt när man läser dokumentet att kvinnan hade problem och en brustenhet redan innan hon började söka sig till mer karismatiska kretsar. Detta gjorde att hon sökte det karismatiska på ett osunt sätt och därför tror att alla andra också gör det. Om och om igen i berättelsen styrker hon sina slutsatser om andra utifrån sitt eget osunda sätt att handla.

2. Kvinnan verkar aldrig ha varit i Bethel Church utan har funnits i någon annan karismatisk krets. Det är möjligt att det sammanhanget var osunt, eller så var det inte det. Det finns osunda personer och församlingar inom alla rörelser. Det betyder inte att rörelsen eller samfundet är osunt.

3. Man ska vara försiktig med att bedöma sammanhang utifrån avhoppares berättelser. Det finns de som lämnat Missionskyrkan, Pingstkyrkan, Livets Ord, EFK m.m. och sedan spyr galla över hur hemskt allting var. Ofta förstår de som är kvar i dessa sammanhang inte vad personen pratar om och har en helt annan bild.

4. En enskild berättelse är ingen urskjiljningsgrund för andlighet. Frukten av ett sammanhang är det, men kvinnans negativa berättelse kan kontras av tusentals goda vittnesbörd om ökad evangelisationsiver, kärlek till Jesus, inre helande, befrielse från onda andar, mer av Andens frukter m.m.

5. Kvinnan dömer även ut Jesus Cultures lovsångsmusik som fel. Inget stöd ges för detta. Detta tyder på att hon saknar känsla för proportioner och kastar ut barnet med badvattnet. Hon avvisar även soaking, vilket är att sätta på musik och stilla sig inför Gud. Dessa saker inger inget förtroende för hennes bedömningsförmåga.

6. Hennes artikel är full av vad jag kallar ”varning-för-falska-profeter-teologin”. Det märks i hennes sätt att tala om falska profeter, sista tiden, falska jesusar m.m. Det verkar som om hon före eller efter sin vändpunkt i storyn kommit i kontakt med teologin vilket kan ha gjort att hon efterkonstruerat sina upplevelser utifrån andras tankar om Bethel Church, Bill Johnson etc. Det är tyvärr inte ovanligt att människor som lever i Andens liv och kraft efter påtryckningar från förespråkare av ”varning-för-falska-profeter-teologin” ansätts av falska tvivel och Satan stjäl det som Gud planterat. Teologin sår rädsla och misstro och utan sanningens ljus så sprider det sig som ett virus. Det finns delar av artikeln som verkar vara finredigerad för att skapa så stor effekt som möjligt och kritisera just Bethel Church & Bill Johnson, trots att det hon kritiserar till största delen rör saker som inte har någon koppling till dessa.

Öppna eller ladda ner hela kvinnans berättelse med min detaljerade respons HÄR!

Hoppas detta inlägg hjälper dig att se hur man kan bedöma denna typ av berättelser på ett bra sätt!

Blessings!
/David

7 problem med teorin om det stora avfallet

Bland de teman i Bibeln som är svåra att greppa ligger defintivt ”den sista tiden” inom topp 3! För det första får vi inte så många detaljer. För det andra är tidsperspektivet svårt att bedöma. För det tredje är de bibelböcker som talar mycket om ämnet mycket svåra att förstå. Det finns en anledning till att det finns minst 4 olika syner på hur man över huvud taget ska läsa Uppenbarelseboken! Även om Bibeln är ganska snål med detaljer om den sista tiden har kristna i perioder ägnat mycket tid åt att spekulera kring årsveckor, odjur, sigill, tusenårsriket, antikrist, Israel, datum för Jesu återkomst m.m. Jag tror det finns en risk att fascinationen kring Bibelns perifiera och mystiska aspekter distraherar oss från att utbreda Guds rike på jorden här och nu.

Det vi kan veta säkert om de yttersta tingen (eskatologi) är bl.a. följande:

  1. Jesus kommer tillbaka
  2. Vi alla kommer att dömas och de som är skrivna i lammets bok räddas
  3. Vi kommer att leva med Gud i all evighet i en perfekt tillvaro

I samband med kritiken mot nutida karismatik, t.ex. mot Bill Johnson & Torontoförnyelsen, så används ofta teorin om det stora avfallet i den sista tiden som ett argument. Detta avfall sker inte genom att kristna byter religion till t.ex. New Age, utan genom att kyrkan förleds inifrån. Man tror att avfallet ska präglas av falska under och tecken. Eftersom de tror att vi lever i den sista tiden nu så förväntar de sig att falska ledare som följs av mirakler ska träda fram i vår tid. På Bibelfokus.se inleds en lång kritisk artikel mot nutida karismatik med Bibelord som sägs visa att ett stort avfall ska äga rum i den sista tiden:

2 Tess 2:3: ”Ty först måste avfallet komma och laglöshetens människa, fördärvets son, öppet träda fram.”

Matt 24:11-12: ”Många falska profeter skall träda fram och bedra många. Och eftersom laglösheten tilltar, kommer kärleken att svalna hos de flesta.”

2 Petr 2:1-2: ”bland er kommer att finnas falska lärare som smyger in förödande läror. De skall till och med förneka den Herre som har friköpt dem och drar så plötsligt fördärv över sig. Många skall följa dem i deras utsvävningar, och för deras skull kommer sanningens väg att smädas.”

Luk 18:8: ”Men skall Människosonen finna tro på jorden då han kommer?” (Reformationsbibeln)

2 Tim 4:3-4: ”Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå utmed den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen. De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter.”

Matt 7:14: ”Och den port är trång, och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den”

Jag anser inte att dessa bibelord bekräftar ”avfallsteorin”. Nu vill jag visa på 7 problem med teorin:

1. AVFALLSTEORIN HAR EN FELAKTIG SYN PÅ DEN SISTA TIDEN
Rent teologiskt påbörjades den sista tiden/de yttersta dagarna efter Andens utgjutande på pingstdagen. Vi har alltså levt i den sista tiden i 2000 år. Ett exempel på detta finner vi i 2 Timoteusbrevets tredje kapitel. Paulus räknar upp ett antal synder som människan “i de sista dagarna” ska vältra sig i. Flera tänker att uttrycket “de sista dagarna” är x antal år (inte alltför många) precis innan Jesu återkomst. Problemet är att texten själv omöjliggör en sådan tolkning. I vers 5 tar Paulus nämligen en paus i sin uppräkning av synder och säger till Timoteus: “Håll dig borta från dem!”. En onödig uppmaning om Paulus skrev om en tidsperiod tusentals år senare.

Texterna i NT som handlar om något slags avfall och falska profeter i ”den sista tiden” kan alltså lika gärna beskriva de första århundradena, en ständigt pågående cykel eller varför inte det som började hända i och med att kristendomen blev statsreligion på 400-talet. Då började kyrkan allt mindre likna församlingen i apostlagärningarna och läran förvreds allt mer.

NT: s texter och kyrkohistorien visar att det fanns falska profeter redan under de första århundradena. Det finns de idag som tror (liksom kristna alltid har trott) att just vi lever i den sista tidens ytterst yttersta dagar. Det kan stämma. I vilket fall som helst säger inte Bibeln att fler falska profeter ska finnas då än i någon annan tid. Förespråkare för teorin försöker kombinera olika bibeltexter för att bekräfta bilden de målar upp, men ingen text i NT säger vad avfallsteorin säger. Det finns helt enkelt inget bibelstöd för teorin om det stora avfallet.

2. AVFALLSTEORIN HITTAR VAD DEN SÖKER
Eftersom förespråkare för teorin tror att de lever i de yttersta dagarna och att dessa ska präglas av falska ledare som utför mirakler så letar de efter detta i sin samtid. De har alltså färgade glasögon och har bestämt sig från början att denna typ av falska ledare inte bara finns, utan är vanliga och allt mer mainstream. Eftersom de tror att avfallet ska vara stort och bara några få vara kvar så letar de efter större rörelser och kända ledare, inte efter sekteristiska tendenser. Eftersom de tror att avfallet kommer inifrån så är de inte öppna för möjligheten att Bibeln beskriver New Age eller andra religioner. Även om de flitigt citerar bibelord så tolkar de dessa utifrån sin egen förförståelse. Det är ett känt psykologiskt fenomen att man tenderar att se det man letar efter i sin omgivning. Denna sanning gäller också förespråkarna för det stora avfallet.

3. AVFALLSTEORIN VILAR PÅ EN DISPENSIONALISTISK GRUND
Även om vissa Bibelord förs fram som stöd så kommer teorin i mångt och mycket från det relativt moderna dispensionalistiska tänkandet. Det går ut på att man delar in allting i tydliga tidsperioder. Församlingen följer under kyrkohistorien de sju församlingarna i Uppenbarelseboken och slutar som Laodoceia i ett avfall. Hela denna tolkning är spekulativ och saknar bibliskt stöd.

4. AVFALLSTEORIN STÄMMER INTE ÖVERENS MED VERKLIGHETEN
Alla teorier måste prövas mot verkligheten. Om kartan inte stämmer med verkligheten så ritar man om kartan, inte tvärtom. Om vi lever i det stora avfallet just nu, vilket avfallsteorin menar, så motstrider verkligheten deras teori. Faktum är att det aldrig funnits så många bibeltroende kristna som det finns idag. Sedan kristendomen blev statsreligion på 400-talet har det aldrig funnits så många församlingar som präglas av tillbedjan, bibelcentrerad undervisning, Andens gåvor och kraft m.m. Pingströrelsen har under de senaste 100 åren lett fler människor till tro än vad alla andra samfund och rörelser tillsammans gjort de senaste 2000 åren! Det är inte konstigt att flera nutida karismatiska sammanhang tror på ytterligare en stor väckelse i de ytterst yttersta dagarna.

Väckelsen brinner i Asien, Sydamerika och Afrika med våldsam kraft. Bara för att det råkar vara en torr period i västvärlden innebär det inte att tiden för avfallet är inne. Vi tenderar alltid att tolka tidens tecken utifrån vår eurocentriska världsbild. Avfallsteorins verklighetsbeskrivning strider även mot hela kyrkohistorien. Sedan reformationen på 1500-talet då nåden återupptäcktes och mycket annat ställdes till rätta har Gud steg för steg väglett kyrkan tillbaka till den väckelsekristendom vi läser om i Apostlagärningarna. Ett exempel på något som utvecklas positivt är de 5 tjänstgåvorna (Ef 4:11-13). En efter en av dem har åter erkänts och kommit i funktion och idag erkänns alla i de flesta sammanhang. Det går inte att förneka att församlingen i världen idag mår bättre än den har gjort på mycket länge!

Som i alla tider finns det liberalistiska tendenser i vissa delar av kristenheten och andra saker som inte är bra. Men problemen är inte nödvändigtvis så mycket större idag än de varit tidigare. Vi har en tendens att tro att just vår tid är extra svår och eländig. Vi har utmaningar som inte fanns för 100 år sedan, och de hade utmaningar vi är helt befriade från.

5. AVFALLSTEORIN MOTSTRIDER GUDS RIKES NATUR & TROR ATT MÖRKRET ÖVERVINNER LJUSET
Teorin målar upp en ganska dyster bild för oss. Den församling Jesus planterade på jorden misslyckas med sitt uppdrag och måste räddas på målsnöret av Jesu återkomst. Jesus kommer inte tillbaka till en sprudlande vacker brud, utan till en trasig och överkörd sådan. Ondskan och mörket övervinner ljuset. Synden övervinner heligheten. Jesus lär oss att Guds rikes natur är att växa och expandera. Det landade på jorden som ett senapskorn och växer till ett stort träd som himlen fåglar finner sitt hem i. Det är som en jäst som genomsyrar hela degen (Matt 13:31-33). Jesaja 9:7 säger:

“Of the increase of His Government and peace there will be no end.”

Ett av bibelorden ovan som används för att argumentera för det stora avfallet motsägs av sitt eget sammanhang (vilket inte brukar inkluderas). Läs följande:

”Genom att laglösheten tilltar kommer kärleken att kallna hos de flesta. Men den som håller ut till slutet skall bli räddad. Och budskapet om riket skall förkunnas i hela världen och bli till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan skall slutet komma.” (Matt 24:14)

Laglösheten tilltar. Check. Kärleken kallnar hos flera. Check. Notera att detta skett genom hela historien i många kulturer utan att Jesus kommit tillbaka. När ska slutet komma enligt texten? När kärleken kallnat? Slutet kommer när budskapet om Guds rike undervisats och demonstrerats över hela jorden! Somliga tolkar detta som om att alla kontinenter och folkslag nån gång under världshistorien har fått höra budskapet. Avfallet i den sista tiden kan ha genomsyrat hela världen, men de som är kvar lyckas nå den grupp som aldrig hört om Gud och då kommer slutet. Ett annat sätt att läsa texten är att det fulla budskapet om Guds rike sprids i en världsvid väckelse där alla folkslag samtidigt får möjligheten att vända om! Sen kommer Jesus. Personligen tycker jag den sista tolkningen övertygar mera. Det betyder inte att det är fred och att ekonomin blomstrar. Många väckelser brinner som starkaste under svåra tider.

En annan sak jag ogillar med avfallsteorin är att Satans förmåga att vilseleda blir större än Guds förmåga att vägleda och beskydda sin församling. Djävulen blir stor och Gud blir liten. Kristus triumferar inte genom sin kyrka på jorden ”tills varje rike lagts under hans fötter”, utan han får komma och hämta hem sin utdöende församling från en värld där ondskan dominerar (Heb 10:12-13). Detta känns inte rätt.

6. AVFALLSTEORIN RISKERAR ATT SKAPA PASSIVITET OCH PESSIMISM
Låt oss säga att jag tror på teorin om det stora avfallet. Låt oss anta att jag tror att den ytterst yttersta tiden är inne just nu. Tror jag dessa två saker kommer jag att förvänta mig att Guds rike ska krympa och min församling dö ut. Man brukar säga att hoppet är det sista som lämnar människan. Sjuka människor som tappar hoppet har en mycket högre sannolikhet att dö i sin sjukdom. Avfallsteorin tar bort kristnas hopp och riskerar att frysa ned drömmar och passion. Risken finns att man ger upp sitt engagemang och väntar på slutet. Är det Guds vilja att avfallet ska ske är det kanske bäst att inte försöka skjuta upp det…

”Utan vision går folket under” (Ords 29:18)

De som tror på avfallsteorin misstror ofta goda rapporter eftersom de är inställda på att allt ska bli sämre. Hör de om hur människor kommer till tro genom under och tecken så undrar de om detta är falska under och tecken. En negativ inställning och hopplöshet omfamnas som skarpsynthet och insikt istället för brist på glädje och tro. Man fokuserar på det negativa som sker (naturkatastrofer, krig, politik, världsekonomin, det som inte är bra inom kyrkan) och blir ironiskt nog uppmuntrad av det eftersom det styrker att man har rätt. Dessutom blir det ett tecken på att man tillhör de få som ser klart. Högmod och elitism är faror som hotar de som ser sig själva som Guds röst i avfallets tid.

7. AVFALLSTEORIN HAR EN FELAKTIG SYN PÅ FALSKA MIRAKLER
I Matt 24 varnar Jesus oss för att lyssna till personer som påstår att Jesus kommit tillbaka och uppmanar människor att följa falska messiasgestalter. Han säger att falska mirakler kommer att utföras för att leda människor bort från Jesus till falska frälsare. De falska profeterna känns igen på att de påstår att Jesus kommit tillbaka eller presenterar en helt annan Jesus. Personerna & sammanhangen som avfallsteorin ofta anklagar skriver under på trosbekännelsen och leder många till tro på Jesus Kristus. Det är den felaktiga undervisningen, inte miraklerna, som vi ska passa oss för. Ingenstans står det något i Bibeln om ”en falsk smörjelse” som ska fylla de kristna. Kundaliniteorin, som gärna kombineras med avfallsteorin, är en lika osannolik konspirationsteori som de flesta andra av sitt slag. 

I Matt 7 talar Jesus om människor som utfört mirakler i hans namn men inte känner honom. De har troligen använt Jesusnamnet som en formula precis som några gjorde i Mark 9:38-39 & Apg 19:13. Ingenstans i Bibeln finns tanken att människor som skriver under på trosbekännelsen och grunderna i evangeliet skulle kunna fyllas av österländska andar och förmedla mörker och falska mirakler. Att påstå att det är det som Nya Testamentet talar om är att göra våld på texterna. Det vore lämpligare att söka efter falska profeter inom t.ex. New Age än att anklaga pastorer som leder människor till Kristus.

AVSLUTANDE TANKAR
Trots att avfallsteorin saknar biblisk förankring och att verkligheten säger att kyrkan mår bättre än någonsin så stämplar ”varning-för-falska-profeter-teologin” och ”avfallsteorin” de som tror på en stor väckelse i de ytterst yttersta dagarna som villolärare och falska profeter. Naturligtvis kan de ha fel. Det kanske inte blir någon stor väckelse. Men deras eskatologi är minst lika väl underbyggd och biblisk som den som tror att kyrkan kommer att dö ut. 

Personligen så har jag följande inställning:

Jesus kommer tillbaka! Var alltid redo och utbred Guds rike tills slutet kommer. Vad som händer i de ytterst yttersta dagarna kommer att visa sig. Det kan hända att det blir förföljelse och att världsekonomin kollapsar. Men Guds rike tror jag kommer att fortsätta att växa och explodera världen över! :-)

Blessings!
/David 

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 447 andra följare