Bloggarkiv

Tjänstegåvorna i församlingen | del 9: Aposteln: En reflektion kring Danny Silks undervisning

5 pelare som lägger grunden för Guds församlingSom du märker så ger jag aposteln betydligt mer utrymme i bloggserien än de övriga tjänstegåvorna. Anledningen är att de övrigas tjänst är tydligare, – de är ganska nischade och namnen beskriver dem. Apostelns tjänst är bredare och mindre enkel att tydligt avgränsa. Dessutom är apostelns tjänst mest omdebatterad och det finns mycket åsikter om aposteln och om s.k. apostoliskt ledarskap (mer om ledarstrukturer i del 11). På New Wines sommarkonferens i år (2013) så var Danny Silk inbjuden som en av huvudtalarna. Danny är pastor i Bethel Church i Redding, Californien. Han ansvarar för församlingens många herdar/pastorer och har byggt upp många av församlingens verksamheter. Han har stor erfarenhet av att jobba med familjer och relationer och har grundat organisationen Loving on Purpose.

På två av sina tre morgonseminarier valde han att tala om de fem tjänstegåvorna, mycket utifrån sin bok Culture of honor, där ett kapitel handlar om ledarstrukturer. Eftersom många fick höra Dannys syn på tjänstegåvorna, inte minst på aposteln, så tänker jag att det kan vara givande att jag reflekterar lite utifrån hans undervisning. Dessutom finns numera boken på svenska: Heder i Guds rike. Många svenskar kommer alltså att formas av Dannys sätt att se på apostlar.

Danny Silks undervisning om aposteln har några inslag som sticker ut ur mängden. Några av hans beskrivningar och betoningar skiljer sig ganska mycket från t.ex. David Cartledge, Peter Wagner, Michael Brodeur, John Nobles, David Cannistraci m.fl. Därför kommer vi att titta på vad han har gemensamt med de andra, vilka positiva tillägg han ger och några saker som jag ställer mig tveksam till.

REPEAT
Liksom de andra menar Silk att aposteln är en mästerbyggare med en inre ritning, bär stor auktoritet som ledare, är en andlig fader, följs av under och tecken, planterar och överser församlingar m.m.

VIKTIGA TILLÄGG
Under konferensen betonade Danny att det är Gud som kallar apostlar, inte vi. Eftersom aposteln är teamledaren så finns det alltid en frestelse att självutnämnda apostlar dyker upp. Citat från Silk: “Think you are an apostle? Probably not”. Han avrådde också från att åka hem ifrån konferensen och samla sin ledargrupp och tillsammans sätta etiketter på varandra. Ungefärligt citat: “Okay…Barney, you actually care about people, so you are the pastor. John, you shared tracts once so you are the evangelist…” Det vore att urvattna de fem tjänstegåvorna. Dessutom är det inte säkert att alla tjänstegåvorna finns representerade i din ledargrupp.

Naturligtvis bör vi identifiera tjänstegåvorna, men när man gör det med en existerande ledargrupp finns risken att man kallar människor för saker de inte är,  eftersom långt ifrån alla ledare är en av tjänstegåvorna. 

Silk undervisar också om faran med “the fivefold corporate ladder”. Att man rangordnar gåvorna med aposteln som högsta hönset. Somliga kanske är herdar, men försöker börja evangelisera och därmed ”avancera” till evangelist! “Nästa steg: nu måste jag skaffa långt skägg och drömma drömmar så jag klättrar upp i rankingen till profet.”

Danny är också extremt underhållande och mycket bra på att illustrera hur de olika tjänstegåvorna kompletterar varandra.

FRÅGETECKEN NR 1: BETONING PÅ KARISMATIK & TILLBEDJAN

Här är Danny Silks defintion av aposteln: 

“Apostolic leaders are focused on Heaven, and their mission is to see Heaven’s supernatural reality established on the earth. They long to see the evidence of Heaven’s touch in the environment they lead or influence. Having this motivation at the foundation of a church leads to an entirely different emphasis in the church’s governing priorities. The apostle will make the presence of God, the worship of God, and the agenda of Heaven the top priorities in the environment. An apostolic government is designed to protect these priorities.” (Culture of honor)

Även om Danny som sagt nämner några klassiska kännetecken på en apostel, så lägger han ovanligt stor betoning på det övernaturliga, och ovanligt svag betoning på ledarskap. När han skriver om kännetecknen på en apostolisk miljö i Culture of honor är tillbedjan, Guds närvaro och övernaturliga fenomen i fokus, inte att aposteln sätter visionen, organiserar en bra struktur, leder ledarna och bygger upp Guds församling så att den blir stabil (vilket alla andra som skriver om apostlar betonar).

Jämför Silks beskrivning av aposteln ovan med Michael Brodeurs beskrivning i Revival Culture:

“An apostlic leader motivates, mobilizes and mentors believers for ministry, mission and multiplication. Apostles are builders who see the heavenly blueprint and are able to assemble the right people, processes and resources to accomplish a goal. They not only mobilize others but also impart the anointing and skills needed to help other leaders mobilize people. Apostles keep people connected to God’s mission. …An apostle is a “sent one who sends”, and they are commissioned in the full authority of the sender with a heavenly vision of what they are assigned to build on earth.” 

Det är intressant att Brodeurs beskrivning av profeten här nedan är mycket lik Silks beskrivning av aposteln:

“A prophetic leader experiences and express God’s presence, power and perspective and imparts the same ability to others. Prophets are discerners wo can see into the heart of God, the heart of people, and the heart of circumstances and declare God’s purpose in every arena. Prophets impart a love for worship and prayer and encourage others to move in the gifts of the Spirit. Prophets keep people connected to God’s presence.”  (Revival Culture)

Varför skiljer sig Danny Silks beskrivning av aposteln från de flesta? Jag har en teori. Faktum är att det finns en person som exakt matchar Silks beskrivning: Bill Johnson, senior leader i Bethel Church. Bill Johnson är lovsångsledare i grunden och har varit pastor i många år. Som lovsångsledare har han stor passion för tillbedjan och värderar tillbedjan och Guds närvaro mer än någonting annat. Han brinner för förnyelse och Andeutgjutelse. Hans undervisning är reformatorisk och utmanande. När Bill & hans fru Beni började i Bethel Church föll Guds Ande och påbörjade en utgjutelse över församlingen. Under och tecken började ske på regelbunden basis.

På pastorslunchen under konferensen berättade Danny Silk om hur Bethel Church såg ut innan Bill kallade andra tjänstegåvor att vara med och bygga församlingen tillsammans med honom: inga hemgrupper, nästan inga verksamheter, – man kan säga att Bethel var ett enda långt förnyelsemöte. Det var Kris Vallotton och främst Danny Silk som byggde upp församlingen på andra plan. Min fru sade till mig efter pastorslunchen: “Är det inte konstigt att församlingen på många plan inte fungerade innan de andra ledarna kom? Ledarna var inte i funktion, ickeexisterande verksamhet och  struktur m.m. Är inte det vad en apostel gör?”

Om aposteln är mästerbyggaren vars uppgift är att bygga Guds församling och lägga dess grund stadigt så är det lite märktligt att Bethel såg ut som det gjorde efter flera år med Bill som ledare: fantastiska saker skedde men helhetsperspektivet verkade saknas. Bill Johnson säger aldrig om sig själv att han är apostel, men många säger det om honom. Jag tror att Bill mycket väl kan vara apostel, men han liknar inte bilden av den typiska aposteln som målas upp av många.

Vi tenderar alltid att utgå ifrån vår egen erfarenhet när vi ska beskriva verkligheten. Eftersom Bill Johnson är den apostel som Danny levt med i så många år så är det inte konstigt att det påverkat hans syn på apostelns tjänst. Men det är inte alla apostlar som är lovsångsledare! De aspekterna av Bill person och tjänst har inte nödvändigtvis någonting att göra med hans apostlaskap. Bethel Church har också en mycket karismatisk kultur. Jag tror det finns en risk att Silk kopplar apostelns tjänst lite för starkt till karismatisk förnyelse. Alla församlingar bör vara karismatiska församlingar, och  apostlar bör vara karismatiska (liksom alla andra kristna), men jag tror kanske inte att apostelns tjänst främst handlar om att himlen börjar invadera jorden med mirakler och Gudsnärvaro när han kommer i tjänst, även om det är en sak som bör känneteckna en apostel (2 Kor 12:12, 1 Kor 4:19-20).

FRÅGETECKEN NR 2: apostlar och faderskap
En annan undervisning om aposteln som Danny höll i Sverige är en av hans standardundervisningar: The spirit of adoption. Silk inleder med att beskriva att vårt samhälle ropar efter andliga mödrar och fäder. Han beskriver klockrent detta fenomen inom vitt skilda segment av samhället. Många har en orphan spirit (hemlös anda)  som präglar dem djupt genom livet p.g.a. saker som hänt dem. Så här långt är jag till etthundra procent med. Det som överaskar mig är Dannys lösning på problemet: apostlar. 

Silk menar att när apostlarnas tjänst återupprättas i församlingarna och tillträder i sin andliga fadersroll så kommer människor att känna connection och orphan spirit kommer att minska. Detta håller jag inte med om. Danny sa tidigare under konferensen att apostlar inte växer på träd, att det inte kryllar av dem. Varje församling har inte en apostel som ledare, även om alla församlingar kan vara kopplade till en apostel som hjälper dem. Hur skulle en upptagen ledargestalt som inte är med i min församling kunna hjälpa mig med min hemlösa anda och förkastelseproblematik? Om mina föräldrar inte visade mig kärlek och var distanserade, hur ska en apostel jag inte känner kunna möta mitt behov av en andlig mamma och pappa? Är det inte snarare herden som fyller detta behov och är lösningen här? 

Jag håller med om att apostlar ofta är andliga förebilder som påverkar många, både genom sin tjänst i församlingen/församlingar de verkar i, men också genom böcker och mp3-undervisning m.m. Men detta är verkligen inte vad de ensamma, sårade, brutna människorna längtar efter. De längtar efter någon som på nära håll blir en del av deras liv. Det kan vara herden, men även människor med herdehjärtan i församlingen.

AVSLUTANDE TANKAR
Jag tror att många som har tagit del av Dannys undervisning funderar kring tjänstegåvorna. Min förhoppning är att denna jämförande reflektion kan bidra till att se helheten och inse att Danny (liksom alla, även jag) är färgad av sin erfarenhet och inte har hela bilden. 

Jag tackar Gud för Danny Silk och den välsignelse han är för många. Hans undervisning om att forma en hedrande kärlekskultur är den bästa på området. Jag har precis läst klart hans bok Loving our kids on purpose – making a heart to heart connection, och den är  fantastiskt bra. Så även om jag inte helt delar Silks syn på aposteln så uppskattar jag honom mycket.

Vad tänker du om Dannys defintion av aposteln?
Dela gärna dina tankar!

Blessings!
/David

Fysiska reaktioner på Guds närvaro

”Eh…jaha, vi kanske borde sätta oss på golvet?” sa jag lite besvärat. ”Det är ju typ bara vi som står upp!” För ca 6 år sedan besökte jag & min fru konferensen ”Living in the Super-natural” i England. Vi hade aldrig varit i kontakt med den nutida karismatiska rörelsen och ville bilda oss en egen uppfattning. Mot slutet av en samling betjänades alla av förbön och efter en halvtimme var det alltså bara vi och en handfull till av ca 700 personer som stod kvar! :) Resten låg utslagna på golvet, grät, skrattade, skakade. Vi hade läst om dessa fenomen i väckelsehistorien men blev ändå chockade när vi såg det på nära håll. Det var ovant och vi blev nog överväldigade av intensiteten av det. Gud gjorde uppenbarligen saker i människors liv men vi kände oss som om vi hade hamnat på en främmande planet och var de enda av vårt slag.

Att våra kroppar kan chockeras och överväldigas av världsaltets skapare kommer inte som någon överaskning. Någon har uttryckt det ungefär såhär:

”The chock isn’t that we are touched by God, but that we survive it.”

Även om det är logiskt att det ibland märks när Gud förvandlar människors liv så reagerar vi ibland instinktivt negativt på fysiska reaktioner. Jag tror det beror på följande anledningar:

  • Vi tappar kontrollen! Det som sker är tydligt övernaturligt och går ej att styra över. Vi svenskar är kontrollfreaks av naturen. Är man ledare blir det ännu mer otäckt. Man känner att man borde ha koll och det bara förvärrar känslan av otillräcklighet.
  • Vi är ovana! De flesta kristna har inga problem med att dramatiska Gudsingripanden sker i Bibeln eller i historien. Men eftersom man aldrig eller sällan sett det med egna ögon blir det en chock.
  • Det är övernaturligt! Vi västerländska kristna är mer präglade av den naturalistiska världsbilden än vad vi tror. Många reagerar instinktivt med skepticism när man stöter på någonting övernaturligt.
  • Det är fysiskt och känslosamt! Vi svenskar är kända för att inte visa känslor. Detta präglar även många församlingars Gudstjänster. Ofta går det inte att utläsa vad som sker i människors hjärtan. Vi är generellt lite obekväma med känsloyttringar. När någon faller ihop och börjar gråta högljutt är det inte konstigt att vi inte vet vart vi ska ta vägen!

Inga av ovanstående anledningar är förstås skäl att avvisa Gudsmöten där fysiska reaktioner sker. När vi hade varit i England åkte vi hem med blandade känslor. Jag önskar att vi då hade vetat vad vi vet nu. Du kanske också skulle vilja förstå dessa bättre. Därför kommer här 6 punkter om fysiska reaktioner (från mitt dokument Falska profeter, falsk andlighet, urskiljning):

1. BIBELN OM FYSISKA REAKTIONER
Bibeln ger oss inte så många detaljerade beskrivningar som vi skulle önska, men bekräftar att fysiska reaktioner kan förekomma. I Apostlagärningarnas andra kapitel, när Anden kom med kraft över den första församlingen, trodde de som såg på att de var berusade (Apg 2:1-13). En gång uppfyllde Guds härlighet templet så starkt att “prästerna inte kunde stå och göra tjänst” (1 Kung 8:10-11). När Jesus uttalade sin gudomlighet föll en hel skara till marken (Joh 18:6). När Daniel och Johannes fick besök av änglar sjönk de till marken och förlorade styrkan i kroppen (Dan 10; 8:18; Upp 1:17). När Paulus mötte Jesus på vägen till Damaskus föll han till marken (Apg 9:4-8).

När apostlarna lägger händerna på människor i Samaria så att de uppfylls av Anden, så ser en nyfiken åskådare att människor tar emot Anden. Lukas ger oss inga detaljer men någon form av reaktioner eller yttringar förekom eftersom åskadaren visste när Anden uppfyllde dem. Det händer vid flera tillfällen att människor skakar och en gång till och med att en hel byggnad skakar (Dan 8:17-18; 10:7-11; Matt 17:6; Apg 4:31). Jesus säger att det ska flyta strömmar av levande vatten ur vårt inre (Joh 7:37-39). Många som reagerar fysiskt säger att de känner strömmar av kraft i sitt inre i samband med reaktionerna.

2. VÄCKELSEHISTORIA OCH FYSISKA REAKTIONER
Fysiska reaktioner har förekommit i väckelser genom hela kyrkohistorien. Den dominikanska predikanten Vincent av Ferrier såg i slutet av 1300-talet människor falla under Guds kraft när han undervisade. Även under 1400 och 1500-talet var det inte ovanligt inom den anabaptistiska rörelsen att falla i Anden. Teresa av Avila, en nunna som levde på 1500-talet upplevde kroppslig svaghet och extas ibland under sina andakter. Hugenotterna, som senare kallades för de franska profeterna, föll ibland som en reaktion på Guds närvaro under 1500 och 1600-talet. Kväkarna (eng: quakers) var bedjare som fick namnet av sina motståndare eftersom de ofta skakade när de bad (1650-talet och framåt i England). 1727 utgjöts den helige Ande över de s.k. Herrnhuttarna, en kommunitet troende i Tjeckien, och Guds starka närvaro över världens första organiserade 24/7 bön gjorde att flera föll till marken.

John Wesley, den engelske grundaren till Metodismen, blev tvungen att uppmana människor att inte sitta uppe i träden på utomhusmöten eftersom Guds närvaro var så stark att människor föll till marken i stora skaror (år 1738 och framåt). Andra fysiska reaktioner som förekom bland metodisterna var skratt, skakande, skrik och gråt. Under 1700-talets The Great Awakening i Amerika med Jonatan Edwards i spetsen var det också vanligt att människor föll till marken. Metodistpredikanten Peter Cartwright såg under 1800-talet Gud röra vid människor så att de skakade och ryckte. The Second Great Awakening i Amerika år 1800-1840 präglades av starka fysiska reaktioner såsom fallande och skakande. Genom Charles Finneys tjänst under 1800-talets Amerika rörde Gud vid människor så att de bl.a. grät och föll till marken.

Även pingstväckelsen följdes av fysiska reaktioner av olika slag. På 1960-talet gick startskottet för den karismatiska förnyelsen inom både de protestantiska och katolska historiska samfunden. Även inom denna förnyelse hände det regelbundet att människor skrattade i Anden, föll omkull, rullade runt på golvet m.m. När Jesusrörelsen kom i slutet av 1960-talet förekom fysiska reaktioner. I slutet av 80-talet började den s.k. Third Wave of the Holy Spirit förnya de evangelikala samfunden, mycket genom John Wimbers tjänst och Vineyardrörelsen. I denna förnyelse var det vanligt att människor föll under Andens kraft, skakade, upplevde Guds närvaros tyngd, blev som berusade m.m. När denna förnyelse nådde den Anglikanska kyrkan genom biskop David Pytches formades nätverket New Wine.

1994 utgjöts Guds Ande på flera platser på jorden samtidigt, bl.a. i Toronto Airport Christian Fellowship. Skratt, fallande, skakningar förekom med stor frekvens. Dessa reaktioner präglade också väckelsen i Pensacola 1995. Sedan dess har Gud “slagit ner” på flera platser och nya rörelser, nätverk och oberoende församlingar har bildats som alla erfar fysiska reaktioner.

Än idag förekommer fysiska reaktioner regelbundet i flera av ovan nämnda rörelser och nya sammanhang och församlingar över hela världen. Sammanfattningsvis kan man säga att fysiska reaktioner ofta förekommit när många människor blivit räddade, befriade, helade och de kristna på nytt börjat älska Jesus och velat nå ut med evangeliet.

3. GUD KAN RÖRA VID OSS UTAN ATT VI REAGERAR FYSISKT
Gud kan möta, utrusta och förvandla oss utan att fysiska reaktioner sker. Ett möte med Gud behöver inte nödvändigtvis vara djupare, starkare eller viktigare bara för att reaktionerna är mer dramatiska.

4. VITTNAR OM ATT GUD GÖR NÅGOT
Fysiska reaktioner är inget mål i sig, utan vittnar om ett Guds verk i individen. Gud kanske möter oss med sin kärlek, gör oss mer lika Jesus, utrustar för tjänst, helar vårt inre eller vår kropp, lyfter av tunga bördor, befriar från demoner m.m. Mötet med Gud och det Gud gör är viktigt, reaktionerna är oviktiga. Men det är viktigt att vi inte hamnar i andra diket och blir negativa över reaktionerna, eftersom de säger oss att Gud gör något underbart i människors liv.

5. VI ÄR ALLA UNIKA!
Alla reagerar olika tydligt och på olika sätt på Guds närvaro. Vissa personer faller ofta, andra faller sällan men skakar regelbundet medan somliga sällan eller aldrig reagerar fysiskt på Guds beröring. Några upplever som sagt aldrig fysiska reaktioner, andra gör det en gång, somliga under olika faser i livet, och några kontinuerligt under resten av livet. Vi vet inte varför och bör nog undvika spekulationer.

Att någon ofta berörs fysiskt är inte nödvändigtvis tecken på andlig mognad eller stark utrustning i Andens gåvor. Det finns de som fungerar i en stark tjänst att förmedla Guds närvaro och kraft till andra (med åtföljande reaktioner) som själva sällan eller aldrig reagerar fysiskt.

6. FYSISKA REAKTIONER SÄGER INGENTING OM KÄLLAN
Vi undviker termen “Andens manifestationer”. En av anledningarna till det är att det som sker har mer att göra med våra uttryck än Andens. Fallande, skakande m.m. är människans reaktion på stark andlighet. Dessa reaktioner förekommer inte bara i kyrkan utan även inom new age, satanism och olika kulter. Därför är det viktigt att se de fysiska reaktionerna som mänskliga, och inte som gudomliga bevis på Andens närvaro. De är bevis på att någon andlig källa är verksam, – god eller ond.

Hur urskiljer man då om det är Anden berör människor? Utifrån tre saker: Andlig urskiljning, forum och frukten. Flera har gåvan att på ett andligt sätt urskilja källan till saker som sker. Denna gåva är oumbärlig! Det andra sättet att urskilja är forum. Om Fadern och Sonen tillbes, predikas och den helige Ande inbjuds så är det generellt Gud som verkar i det som sker. Man får det man ber om (Matt 7:7-11). Det tredje sättet att urskilja är utifrån frukten, d.v.s. resultatet av reaktionerna. Om en person legat på golvet och vibrerat i tjugo minuter och efteråt älskar Jesus mer, är mer lik Jesus i sin karaktär och har en större längtan efter evangelisation så är det definitivt Anden som är källan! Om eftersmaken av den andliga upplevelsen är kärlek, frid och glädje så är det Andens verk.Naturligtvis så kan man inte alltid se resultatet av varje enskilt möte Gud. Det viktiga är att man ser en positiv utveckling över tid.

Hoppas du blev lite klokare! :)

Om du är orolig och tror för att fysiska reaktioner alltid har kundaliniandar som källa så rekommenderar jag dig att läsa mitt inlägg: 10 sanningar som motbevisar kundaliniteorin.

Blessings!
/David

Bill Johnson & Bethel Church | del 2: Förnekar Bill Jesu gudom?

Människor som är obekväma med eller inte förstår det som sker i bl.a. Bethel Church i Californien är ivriga att hitta anledningar till att avvisa det som sker. Detta har inte varit enkelt, eftersom Bill Johnson levt i integritet och hög moralisk standard i hela sitt liv. Alla hans barn är i heltidstjänst i Guds rike och han är ett föredöme när det kommer till generositet och hanterande av pengar. Bill skriver till 100 % under på trosbekännelsen och predikar evangeliet om Jesus Kristus. De teologiska synsätt som ibland ifrågasätts (t.ex. synen på sista tiden & helande) är perifiera frågor som vi kan ha lite olika åsikter om. Ingen har 100 % korrekt teologi. Inte ens du & jag! ;)

Bibeln ger oss rätt att kalla någon en falsk profet om man förnekar grunderna i evangeliet (se mitt dokument Falska profeter, falsk andlighet & urskiljning). Den enda kritik mot Bill som skulle ge någon rätten att kalla honom falsk profet har att göra med synen på Jesu gudomlighet under hans tid på jorden. Ingen förnekar att Bill tror att Jesus är Gud idag. Det uttrycker Bill tydligt och det står på hans församlings hemsida. Frågan är om det ligger något i det som sprids på internet: ”Bill förnekar att Jesus var Gud under sin tid på jorden”. 

Ingen rök utan eld brukar man säga. När så många sprider en sak så måste det finnas grund för anklagelserna, eller? Tydligen inte. Jag har läst både svenska och engelska artiklar & dokument, debatterat med flera personer i frågan och en sak är klar: det finns INGEN SOM HELST grund för detta. För det första så har hittills ingen kunnat visa att Bill sagt eller skrivit att Jesus inte var Gud på jorden. Det finns alltså inga citat från honom där detta sägs. Inga alls. Följande är det bästa kritikerna lyckats vaska fram:

He performed miracles, wonders, and signs, as a man in right relationship with God…not as God. If He performed miracles because he was God, then they would be unattainable for us. (s. 29)

Bill diskuterar i sammanhanget inte kristologi eller reflekterar över Jesu gudomlighet. Han skriver om mirakler och hurvida Jesus utförde dem utifrån sin gudomlighet eller utifrån sin mänsklighet. Jesus var ju både människa och Gud. Notera att Bill indirekt skriver att Jesus var Gud på jorden, – han gjorde tecken och under som människa, inte som Gud. Det påståendet är bara relevant om Jesus var Gud och kunde ha utfört dem genom sin gudomlighet. Det Bill skriver bara några rader över på samma sida omöjliggör kritikernas påstående:

While He is 100 % God, He choose to live with the same limitations that man would face once He was redeemed. (s. 29)

Bill skriver här klart och tydligt att Jesus var 100 % Gud, men valde att begränsa sig genom att inte använda sin gudomlighet för att göra under och tecken. Bill ifrågasätter aldrig Jesu gudomliga identitet, endast hur han använder sig av den. I denna fråga har kristna inte varit överens genom historien. Vissa tänker att Jesus gjorde mirakler utifrån sin gudomlighet, medan andra menar att en del av begränsingen som Paulus skriver om i Fil 2:7 är att Jesus avstod från det och utförde alla kraftgärningar i Andens kraft. Vad man än tror i denna fråga är man inte en falsk profet eller villolärare.

Personligen tror jag Jesus gjorde mirakler i Andens kraft. Hur skulle annars apostlarna kunna utföra exakt samma mirakler som Jesus gjorde i Apostlagärningarn? Hur kan de senaste 2000 åren vara kantade av samma mirakler som Jesus gjorde? Lukas skriver om Jesus:

…hur Gud smorde Jesus från Nasaret med den helige Andes kraft, han som gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld.
Apg 10:38

Lukas tror att källan till Jesu mirakler var smörjelsen från den helige Ande.

Bill skriver på sin blogg 21 mars 2011:

Jesus was (and is) God. Eternally God. That never changed. But he chose to live with self imposed restriction while living on earth in the flesh – as a man. In doing so He defeated sin, temptation, the powers of darkness as a man. We inherit His victory – it was for us. He never sinned!

Johnson klargör här att han tror att Jesus gudomliga identitet inte förändrades när han blev människa. Han var fortfarande Gud. Men han valde att att begränsa sitt användande av den för vår skull – för att vi skulle ha ett realistisk föredöme. Jag har diskuterat med kritiker som läst detta citat och ändå hävdar att Bill förnekar Jesu gudom. Deras argumentation är luddig, rörig och kräver ofta flera sidor av text (fyllda av fantasifulla tolkningar av andra citat från Bill) för att få fram sin poäng.

Några av Bills kritiker har faktiskt ändrat sig, bl.a. utifrån citatet ovan. Några apologeter som ägnar mycket av sin tid åt att kritisera all nutida karismatik skrev följande:

McCarty and I have discussed these recent clarifications and have agreed that in the light of this information we think it necessary and appropriate to revise our conclusion. We now consider that Johnson is best understood as espousing not ontological kenosis (which is heresy) but functional kenosis (which is not heresy).http://beyondgrace.blogspot.com/2011/04/bill-johnson-and-divinity-of-christ.html

Jag tror personligen att problemet är att den karismatiska kristendom som Bill & Bethel Church står för är så annorlunda och vitt skild från somliga kritikers kristna tradition att de helt enkelt inte förstår vad Bill skriver. Ofta när jag debatterar i frågan upptäcker jag att personen missförstår nästan allt i Johnsons böcker. Finns man i olika traditioner med olika värdeladdningar och tolkningar av ord så går det ibland inte att kommunicera. Särskilt inte i skrift. Jag har inga problem med att kritikerna har en annan åsikt i frågan om mirakler. Men jag blir ärligt talat upprörd när man inte har något konkret att stödja sina allvarliga anklagelser med. Jag blir sorgsen när tydliga citat från Bill där han skriver att Jesus var Gud på jorden inte hjälper. Man verkar redan ha bestämt sig.

Låt mig ge ett exempel på hur kritikerna inte förstår Bills undervisning. Han skriver i When heaven invades earth att Kristus inte är Jesu efternamn, utan beskriver en verklighet. Bill påpekar att Kristus betyder ”den smorde”. När Jesus påbörjar sin tjänst läser han från GT:

”Herrens Ande är över mig. Han har smort mig till att…” (Luk 4:4).

Jag nämnde ovan hur Lukas skriver att Gud smorde Jesus med Andens kraft och att Jesus botade människor i djävulens våld. Andens smörjelse var nyckeln till Jesu tjänst. Innan Andens nedsänkande över Jesus efter dopet multiplicerade inte Jesus ens ett geléhallon eller uppväckte en ekorre från de döda ;) Bill pekar på att själva titeln Kristus indikerar att Jesus gjorde mirakler genom Andens kraft, inte genom sin gudomlighet. Han menar att det var först i och med Andens smörjelse efter dopet som den fulla betydelsen av ”Kristus” realiserades i Jesu liv. Han menar INTE att Jesus blev Gud eller återfick sin gudomlighet då. Han menar heller inte att Jesus inte var den utvalde Messias redan innan. Bara att det var då titeln fick ett konkret uttryck.

Bill går vidare och funderar lite lekfullt vidare utifrån ordet ”kristna”, vilket ungefär betyder ”de smorda”. Precis som Jesus kan vi ta emot Andens kraft och göra det Jesus gjorde. Det betyder inte att vi är gudomliga eller att vi är jämställda med Jesus, bara att vi liksom honom med Andens hjälp kan utbreda Guds rike. Endast Jesus är Messias, den utvalde smorde Kungen som Israel väntade på.

Detta menar många kritiker betyder att Bill förnekar att Jesus var Gud. Ingen har hittills lyckats förklara för mig varför. För dem betyder Kristus att Jesus är den utvalde Messias som folket väntade på. De tror att Bill försöker peka bort från detta och ersätta Jesu gudom med att vi alla blir som Jesus i och med Andens smörjelse. Detta skriver eller säger aldrig Bill. Han tillägger endast ytterligare en dimension till till Kristusbegreppet, utan att gå emot det kritikerna tror på. 

Jag har stött på skeptiker som anklagar Bill för att han inte skriver mer om korset och Jesu gudomlighet i sina böcker. De menar att han har ett osunt fokus och borde fokusera mer på dessa saker. Detta sätt att resonera är mycket konstigt. Låt oss säga att någon skrivit en bok om fotboll. En journalist kritiserar författaren i sin krönika och menar att han borde skrivit mer om hockey och handboll. Detta vore förstås galenskap. Ändå är det exakt detta som sägs mot Bill Johnson. Boken ”When heaven invades earth” handlar om mirakler och ett liv i Andens kraft. Föga förvånande är den inte en kristologisk avhandling. ;)

Alla behöver inte brinna lika mycket för reformation av Andens liv och kraft som Bill Johnson gör.
Men alla borde undvika att desperat gripa efter halmstrån och utan grund demonisera kristna ledare.
Jag önskar att mer av samtalet handlade om de verkliga frågorna: varför är den västerländska kyrkan så kraftlös i jämförelse med församlingen i Apostlagärningarna? Kan det vara så att vi saknar något? Hur välkomnar vi den helige Ande att verka mitt ibland oss?

Som du ser finns det ingen grund i anklagelserna mot Bill.
Han förnekar inte Jesu gudomliga identitet under sin tid på jorden.

Blessings!
/David

Bill Johnson & Bethel Church | del 1: En liten inledning…

Eftersom Bill Johnson nyligen avslutat sitt tredje besök i Sverige och hans församling Bethel Church blir allt mer uppmärksammad världen över har debatten anlänt till Sverige. De senaste 2000 åren har alla väckelser (t.ex. Ökenfäderna,  Kväkar-väckelsen, Metodistväckelsen, the Great Awakening, Anabaptisterna, Wales, Pingst-väckelsen) präglats av mirakler och fysiska reaktioner på Guds närvaro. Det som dessa väckelserörelser också tyvärr har gemensamt är att de alla kritiserats av den etablerade kyrkan. Den religiösa mainstreamen har alltid haft svårt att acceptera när Guds övernaturliga ingripande präglar ett sammanhang. Detta gäller förstås även Bethel Church & Bill Johnson.

Jag får nog kalla mig något av en Bill Johnson-kännare då jag läst alla hans böcker, lyssnat på hundratals predikningar, läst hans medarbetares böcker, tittat på massor av Gudstjänster från församlingen, känner personer som gått eller går på deras Bibelskola m.m. Då jag aldrig reagerat negativt på någonting var det med viss förväntan jag satte mig vid datorn för att sätta mig in i kritiken. Nu ska jag vara helt ärlig! ;) Först skrattade jag. Sedan blev jag chockad. Efter det blev jag arg och fick lugna ner mig en stund. Slutligen blev jag bedrövad. Kritiken var så ogrundad och spekulativ att jag häpnade. Pratade nyligen med en teologilärare som uttryckte det såhär efter att ha läst kritiken: ”får man behandla en människa på det här sättet?” Han ansåg att kritiken saknade grund och var orättvis.

Såhär kan man sammanfatta kritiken mot Bill Johnson & Bethel Church:

  • Fysiska reaktioner förekommer (såsom fallande, skratt, vibrerande)
  • En alltför positiv syn på sista tiden
  • Framgångsteologi
  • De övernaturliga tecken som sker (härlighetsmoln etc)
  • Att Andens gåvor är i funktion och att kraft kännetecknar samlingarna
  • Bill nedvärderar Bibeln och upphöjer obibliska upplevelser 
  • Bill Johnson förnekar att Jesus var Gud under sin tid på jorden

Jag finner all kritik svag eller felaktig. Många jag samtalat med på internet kan t.ex. inte ens styrka att Bill Johnson skulle förneka Jesu gudom. De har läst det på någon blogg någonstans. Det är tydligt att det som sker i Bethel Church utmanar många och att man är mycket motiverad att hitta anledningar att avvisa det. Kanske för att slippa överväga den jobbiga tanken: ”tänk om de har hittat något som jag saknar. Något som jag skulle behöva.” Jag planerar att ägna ett helt inlägg åt vad jag tror är de bakomliggande orsakerna till kritiken. 

Tidigare har jag bloggat lite sporadiskt kring ämnet och gett respons på två extremt spekulativa artiklar, infogat en positiv artikel från Charisma Magazine & en reflektion från Kris Vallotton. Jag har även argumenterat emot kundaliniteorin. Jag har även utmanat kritik om att bl.a. Bill har en alltför positiv syn på sista tiden. Slutligen har jag lagt upp Bethel Churchs statement of faith. Allt detta finner du i kategorin ”Försvar av karismatik” på bloggen.

Nu känner jag att det är dags att möta ovanstående kritik mot Bill Johnson mer samlat. Jag kommer att utgå från punkterna ovan. Först ut blir det ogrundade påståendet att Bill skulle förneka att Jesus var Gud under sin tid på jorden.

När man ska bedöma ett sammanhang ska man alltid gå direkt till källan och inte till dess kritiker!

Blessings!
/David

Bloggare & ungdomspastor

Dagens informationsflöde ser inte ut som det gjorde för 10 år sedan. Kommunikation präglas av öppenhet och internetbaserade forum som facebook, twitter och bloggar. Vi kommunicerar på nya sätt. Allt fler företagsledare, kändisar, politiker och pastorer bloggar. Detta öppnar upp fantastiska möjligheter. Pastorn kan kommunicera, undervisa och ge inblick i sitt liv 24/7 och är inte längre begränsad till söndagens predikan och någon ytterligare samling. Samtidigt väcks nya frågor. De flesta kristna ledare bloggar inte på sin församlings hemsida som officiell representant för församlingen, utan som privatpersoner. Det kan t.ex. uppstå problem om en pastor inom EFK bloggar om hur fel den baptistiska dopsynen är. Man kan inte stå i talarstolen en söndag och undervisa om vuxendop och sedan på eftermiddagen skriva på bloggen att det endast är barndop som gäller.

En annan utmaning är problemet med envägskommunikation. När man postar ett inlägg så vet man inte vem som läser det eller hur de (miss)förstår innehållet. Lämnar läsaren ingen kommentar eller kontaktar bloggaren på annat sätt så riskerar det att skapa ett avstånd mellan personerna i onödan. Som pastor är det viktigt att uppmuntra till respons från församlingsmedlemmarna, kanske inte främst i form av kommentarer, utan i vidare samtal. Som församlingsmedlem och bloggläsare har man på samma sätt ansvar att inte endast vara en anonym läsare utan våga prata med pastorn, – både om det man tycker är bra och det man inte håller med om. Intressanta och givande samtal väntar!

Skulle alla i en församling i tur och ordning berätta om hur man ser på varje teologisk och praktisk detalj i tron så skulle ingen hålla med varandra! Församlingar har generellt ingen detaljerad gemensam teologi utan samlas kring trosbekännelsen och kanske något dokument med grundvärderingar från samfundet. Därför behöver man inte vara rädd för olikheter så länge man är överens om grunderna i evangeliet. Att olika personer i församlingen brinner för olika saker och tänker lite olika är en tillgång.

Personligen så reflekterar jag ständigt över dessa frågor. Jag är ungdomspastor i Brickebergskyrkan. Jag är bloggare. Nu vill jag dela hur jag tänker…

Först en grundläggande värdering: jag är David Wellstam :) Jag är inte ”David, bloggaren” & ”David, pastorn”. Faktum är att jag alltid är en och samma person! Jag varken kan eller bör försöka särskilja dessa. När jag undervisar på Kristendomsskolan så är jag David. Jag klär inte på mig min ungdomspastorsdräkt och blir en annan person med andra värderingar & åsikter än jag har privat. När jag undervisar på bloggen så är jag också David. Men jag är fortfarande pastor i Brickebergskyrkan, även efter att jag lämnat kyrkans lokaler. Min poäng: jag är alltid samma person, tror samma saker och praktiserar samma saker. Jag tycker det är problematiskt när man som ledare har olika masker man växlar mellan utifrån människofruktan eller yttre förväntningar. Människor som inte finner stabilitet och enhet mellan livets olika forum mår ofta dåligt. (extremfall: schizofreni)

”What you see is what you get.”

Jag bloggar utifrån den jag är. Jag utövar min tjänst som pastor utifrån den jag är. Ingen skillnad. Alltid David! ;)

MEN SAMTIDIGT! Å andra sidan så skiljer jag på min blogg och mitt arbete som ungdomspastor i Brickebergskyrkan. Bloggen är som sagt ingen officiell blogg som ger information & annat från församlingen. Min blogg är inte ungdomsverksamheten. Ungdomsverksamheten är inte min blogg. Under ”Om mig”-fliken skriver jag om bloggens syfte:

Mitt hjärta för den här bloggen är att dela tankar som uppmuntrar och utrustar till ett liv som andas väckelse. De senaste åren har Gud öppnat upp mycket nytt för mig om Andens liv och kraft, därför misstänker jag att en ganska stor del av inläggen kommer att handla om det. Tror verkligen Gud vill förnya våra tankar på det området! Jag är mycket bredare i intresse & teologi men vill på bloggen främst lyfta fram dessa klart underrepresenterade frågor.

Den viktigaste skillnaden mellan bloggen & mitt arbete som ungdomspastor är just detta: min blogg har en speciell tematisk inriktning, – det har inte ungdomsverksamheten. Vi bygger vårt ungdomsarbete på 13 grundpelare och behöver hjälpa ungdomar i sin resa som lärjungar hela vägen från sökare till missionärer. Min undervisning i hemgrupper, Kingdom Culture, Kristendomsskola m.m. är därför extremt mycket bredare än vad jag skriver om på bloggen.

Nu kommer (tro det eller ej) en sportliknelse! :) Låt oss säga att jag har en blogg om fotboll som heter ”Tankar från en bollsparkare”. Jag gillar även hockey, pingis, simning & är positiv till all sport. Men bloggen handlar endast om fotboll eftersom det är dens syfte. På samma sätt är inte tanken med min blogg att vara en fullständig systematisk teologi. Den ger ingen bra bild över ungdomsverksamheten. Den handlar främst om det som rör karismatik (även om jag skriver om en del annat också).

Eftersom (som skrev tidigare) jag är David i båda forumen så möts bloggen & ungdomsverksamheten då & då! Ibland vittnar jag om vad Gud gör på bloggen. Det händer att jag informerar om större events på bloggen. Jag har en mp3avdelning med undervisning som bl.a. är till för församlingens ungdomar. Jag tror också det är positivt för de i församlingen som inte är engagerade i ungdomsarbetet att kunna ta del av det som sker. Det händer att jag i ungdomsverksamheten hänvisar till ett visst blogginlägg. Jag tror på denna typ av strömlinjeformade integrering där dessa forum kompletterar och möts på detta sätt. Alternativet att försöka separera min tillvaro i två delar med höga murar emellan är inget alternativ.

Det finns dock saker man bör tänka på som bloggande pastor:

  • Blogga inte sådant som strider mot församlingens eller samfundets grundläggande värderingar
  • Blogga inte sådant som är konfidentiellt eller känslig information
  • Undervisa samma i kyrkan som på bloggen. Finns det ett gap därimellan är det problematiskt
  • Undvik att kritisera kristna ledare, samfund & församlingar
  • Vaka över högmodet! Se till att inte bloggen används för att glorifiera dig själv

Jag anser att fördelarna och möjligheterna överträffar riskerna!

Blessings!
/David

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 439 andra följare