Datum för vårens Kingdom Culture

Guds hjärta är att resa upp en ung generation revivalists som lever i Hans kärlek och kraft. Kingdom Culture är ett möte präglat av innerlig tillbedjan, praktisk undervisning och ett ”eftermöte” designat för att hjälpa dig erfara Guds kärlek och utrustas till tjänst i Andens kraft. Både högstadieungdomar, gymnasieungdomar och studenter brukar känna sig hemma på Kingdom Culture. Och faktiskt…flera 30+ och några 50+ brukar också smyga in!

Vi har redan haft två möten i vår.
Här är vårens resterande datum: 9 mars, 20 april & 25 maj!

Kontakta mig om du har frågor!

Blessings!
/David

Helande på gatan i Danmark

Det är inte komplicerat att fömedla helande från Gud. Såg precis en film där en dansk kvinna som varit kristen i 22 dagar ber för människor på gatan för första gången. Lärjungamodellen de använder sig av är så lik Jesu stategi för träning av lärjungarna den kan bli. Han lät dem först iaktta honom, sedan är han med dem och iakttar och sedan lär de andra samma sak.

Vi ser liknande saker ske på Örebros gator regelbundet. Enjoy!

Blessings!
/David 

Du behöver Jesus! (mp3)

Gud är god. Gud är spännande. Gud förgyller våra liv. Livet utan Jesus är torrt och tråkigt. Allt detta är sant. Men BEHÖVER vi verkligen Jesus? Vi lever i en kultur av överflöd och rikedom och har ibland svårt att se oss själva som behövande även på det andliga planet. Sanningen är att vi är fattiga och desperata. Vi behöver Jesus. Annars är vi körda.

På Kingdom Culture i december så predikade församlingens fantastiska teamare Frida Lindberg om just detta. Tycker personligen att detta är den bästa predikan i kategorin som jag någonsin hört. Oerhört inspirerande och tankeväckande.

Lyssna online eller ladda ner mp3filen HÄR!
Naturligtvis finner du den även under ”mp3-undervisning”

DU BEHÖVER JESUS!

Blessings!
/David 

ps. du finner en länk till Fridas blogg under ”länkar”! ds.

Bill Johnson & Bethel Church | del 2: Förnekar Bill Jesu gudom?

Människor som är obekväma med eller inte förstår det som sker i bl.a. Bethel Church i Californien är ivriga att hitta anledningar till att avvisa det som sker. Detta har inte varit enkelt, eftersom Bill Johnson levt i integritet och hög moralisk standard i hela sitt liv. Alla hans barn är i heltidstjänst i Guds rike och han är ett föredöme när det kommer till generositet och hanterande av pengar. Bill skriver till 100 % under på trosbekännelsen och predikar evangeliet om Jesus Kristus. De teologiska synsätt som ibland ifrågasätts (t.ex. synen på sista tiden & helande) är perifiera frågor som vi kan ha lite olika åsikter om. Ingen har 100 % korrekt teologi. Inte ens du & jag!

Bibeln ger oss rätt att kalla någon en falsk profet om man förnekar grunderna i evangeliet (se mitt dokument Falska profeter, falsk andlighet & urskiljning). Den enda kritik mot Bill som skulle ge någon rätten att kalla honom falsk profet har att göra med synen på Jesu gudomlighet under hans tid på jorden. Ingen förnekar att Bill tror att Jesus är Gud idag. Det uttrycker Bill tydligt och det står på hans församlings hemsida. Frågan är om det ligger något i det som sprids på internet: ”Bill förnekar att Jesus var Gud under sin tid på jorden”. 

Ingen rök utan eld brukar man säga. När så många sprider en sak så måste det finnas grund för anklagelserna, eller? Tydligen inte. Jag har läst både svenska och engelska artiklar & dokument, debatterat med flera personer i frågan och en sak är klar: det finns INGEN SOM HELST grund för detta. För det första så har hittills ingen kunnat visa att Bill sagt eller skrivit att Jesus inte var Gud på jorden. Det finns alltså inga citat från honom där detta sägs. Inga alls. Följande är det bästa kritikerna lyckats vaska fram:

He performed miracles, wonders, and signs, as a man in right relationship with God…not as God. If He performed miracles because he was God, then they would be unattainable for us. (s. 29)

Bill diskuterar i sammanhanget inte kristologi eller reflekterar över Jesu gudomlighet. Han skriver om mirakler och hurvida Jesus utförde dem utifrån sin gudomlighet eller utifrån sin mänsklighet. Jesus var ju både människa och Gud. Notera att Bill indirekt skriver att Jesus var Gud på jorden, – han gjorde tecken och under som människa, inte som Gud. Det påståendet är bara relevant om Jesus var Gud och kunde ha utfört dem genom sin gudomlighet. Det Bill skriver bara några rader över på samma sida omöjliggör kritikernas påstående:

While He is 100 % God, He choose to live with the same limitations that man would face once He was redeemed. (s. 29)

Bill skriver här klart och tydligt att Jesus var 100 % Gud, men valde att begränsa sig genom att inte använda sin gudomlighet för att göra under och tecken. Bill ifrågasätter aldrig Jesu gudomliga identitet, endast hur han använder sig av den. I denna fråga har kristna inte varit överens genom historien. Vissa tänker att Jesus gjorde mirakler utifrån sin gudomlighet, medan andra menar att en del av begränsingen som Paulus skriver om i Fil 2:7 är att Jesus avstod från det och utförde alla kraftgärningar i Andens kraft. Vad man än tror i denna fråga är man inte en falsk profet eller villolärare.

Personligen tror jag Jesus gjorde mirakler i Andens kraft. Hur skulle annars apostlarna kunna utföra exakt samma mirakler som Jesus gjorde i Apostlagärningarn? Hur kan de senaste 2000 åren vara kantade av samma mirakler som Jesus gjorde? Lukas skriver om Jesus:

…hur Gud smorde Jesus från Nasaret med den helige Andes kraft, han som gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld.
Apg 10:38

Lukas tror att källan till Jesu mirakler var smörjelsen från den helige Ande.

Bill skriver på sin blogg 21 mars 2011:

Jesus was (and is) God. Eternally God. That never changed. But he chose to live with self imposed restriction while living on earth in the flesh – as a man. In doing so He defeated sin, temptation, the powers of darkness as a man. We inherit His victory – it was for us. He never sinned!

Johnson klargör här att han tror att Jesus gudomliga identitet inte förändrades när han blev människa. Han var fortfarande Gud. Men han valde att att begränsa sitt användande av den för vår skull – för att vi skulle ha ett realistisk föredöme. Jag har diskuterat med kritiker som läst detta citat och ändå hävdar att Bill förnekar Jesu gudom. Deras argumentation är luddig, rörig och kräver ofta flera sidor av text (fyllda av fantasifulla tolkningar av andra citat från Bill) för att få fram sin poäng.

Några av Bills kritiker har faktiskt ändrat sig, bl.a. utifrån citatet ovan. Några apologeter som ägnar mycket av sin tid åt att kritisera all nutida karismatik skrev följande:

McCarty and I have discussed these recent clarifications and have agreed that in the light of this information we think it necessary and appropriate to revise our conclusion. We now consider that Johnson is best understood as espousing not ontological kenosis (which is heresy) but functional kenosis (which is not heresy).http://beyondgrace.blogspot.com/2011/04/bill-johnson-and-divinity-of-christ.html

Jag tror personligen att problemet är att den karismatiska kristendom som Bill & Bethel Church står för är så annorlunda och vitt skild från somliga kritikers kristna tradition att de helt enkelt inte förstår vad Bill skriver. Ofta när jag debatterar i frågan upptäcker jag att personen missförstår nästan allt i Johnsons böcker. Finns man i olika traditioner med olika värdeladdningar och tolkningar av ord så går det ibland inte att kommunicera. Särskilt inte i skrift. Jag har inga problem med att kritikerna har en annan åsikt i frågan om mirakler. Men jag blir ärligt talat upprörd när man inte har något konkret att stödja sina allvarliga anklagelser med. Jag blir sorgsen när tydliga citat från Bill där han skriver att Jesus var Gud på jorden inte hjälper. Man verkar redan ha bestämt sig.

Låt mig ge ett exempel på hur kritikerna inte förstår Bills undervisning. Han skriver i When heaven invades earth att Kristus inte är Jesu efternamn, utan beskriver en verklighet. Bill påpekar att Kristus betyder ”den smorde”. När Jesus påbörjar sin tjänst läser han från GT:

”Herrens Ande är över mig. Han har smort mig till att…” (Luk 4:4).

Jag nämnde ovan hur Lukas skriver att Gud smorde Jesus med Andens kraft och att Jesus botade människor i djävulens våld. Andens smörjelse var nyckeln till Jesu tjänst. Innan Andens nedsänkande över Jesus efter dopet multiplicerade inte Jesus ens ett geléhallon eller uppväckte en ekorre från de döda Bill pekar på att själva titeln Kristus indikerar att Jesus gjorde mirakler genom Andens kraft, inte genom sin gudomlighet. Han menar att det var först i och med Andens smörjelse efter dopet som den fulla betydelsen av ”Kristus” realiserades i Jesu liv. Han menar INTE att Jesus blev Gud eller återfick sin gudomlighet då. Han menar heller inte att Jesus inte var den utvalde Messias redan innan. Bara att det var då titeln fick ett konkret uttryck.

Bill går vidare och funderar lite lekfullt vidare utifrån ordet ”kristna”, vilket ungefär betyder ”de smorda”. Precis som Jesus kan vi ta emot Andens kraft och göra det Jesus gjorde. Det betyder inte att vi är gudomliga eller att vi är jämställda med Jesus, bara att vi liksom honom med Andens hjälp kan utbreda Guds rike. Endast Jesus är Messias, den utvalde smorde Kungen som Israel väntade på.

Detta menar många kritiker betyder att Bill förnekar att Jesus var Gud. Ingen har hittills lyckats förklara för mig varför. För dem betyder Kristus att Jesus är den utvalde Messias som folket väntade på. De tror att Bill försöker peka bort från detta och ersätta Jesu gudom med att vi alla blir som Jesus i och med Andens smörjelse. Detta skriver eller säger aldrig Bill. Han tillägger endast ytterligare en dimension till till Kristusbegreppet, utan att gå emot det kritikerna tror på. 

Jag har stött på skeptiker som anklagar Bill för att han inte skriver mer om korset och Jesu gudomlighet i sina böcker. De menar att han har ett osunt fokus och borde fokusera mer på dessa saker. Detta sätt att resonera är mycket konstigt. Låt oss säga att någon skrivit en bok om fotboll. En journalist kritiserar författaren i sin krönika och menar att han borde skrivit mer om hockey och handboll. Detta vore förstås galenskap. Ändå är det exakt detta som sägs mot Bill Johnson. Boken ”When heaven invades earth” handlar om mirakler och ett liv i Andens kraft. Föga förvånande är den inte en kristologisk avhandling.

Alla behöver inte brinna lika mycket för reformation av Andens liv och kraft som Bill Johnson gör.
Men alla borde undvika att desperat gripa efter halmstrån och utan grund demonisera kristna ledare.
Jag önskar att mer av samtalet handlade om de verkliga frågorna: varför är den västerländska kyrkan så kraftlös i jämförelse med församlingen i Apostlagärningarna? Kan det vara så att vi saknar något? Hur välkomnar vi den helige Ande att verka mitt ibland oss?

Som du ser finns det ingen grund i anklagelserna mot Bill.
Han förnekar inte Jesu gudomliga identitet under sin tid på jorden.

Blessings!
/David

Änglar & demoner (mp3)

Det är är idiotiskt att fokusera på änglar. Lika idiotiskt är det att ignorera dem! Bibelns författare gör ingetdera. I Bibeln finner vi över 300 referenser till änglar. Skulle vi ta bort alla bibelböcker som nämner änglar så skulle vi inte ha många böcker kvar, – vare sig i Nya eller Gamla testamentet. Abraham får besök av tre änglar. Elias tjänare får sina ögon öppnade för andevärlden och ser en änglaarmé. Daniel får besök av ängeln Gabriel som berättar att det finns andefurstar över olika länder. Samme ängel besöker Maria och förbereder henne på att föda Jesus. En ängel visar sig för Petrus och talade till honom om Kornelius. Filippus får instruktioner av en ängel att gå till en viss plats. När Petrus släpps ut ur fängelset av en ängel och knackar på hos lärjungarna  så tror de först att det är hans ängel som kommit* (?!). Uppenbarelseboken nämner änglar 72 gånger. 

Genom hela Bibeln och allt som sker så finns änglar med i centrum, men är aldrig centrum. För de bibliska författarna är änglar en naturlig del av Guds skapelse och är inte rädda för att skriva om dem. Det är dock vi. Undrar hur många gånger jag hört någon säga: ”det är farligt att prata om änglar, för då förlorar vi fokus på Jesus”. Uppenbarligen hade Bibelns författare bättre simultankapacitet! Det låter jättefint att vi ska fokusera på Jesus, men det blir fel. Jesu härlighet är så mycket större än änglarnas att han inte blir hotad av änglarna. Kontakt med änglar i Bibeln leder snarare till tillbedjan, god frukt och större fokus på Gud.

Varför då denna rädsla för änglar? Svaret finns i vår västerländska kultur. Ateismen och den naturalistiska världsbilden har påverkat oss enormt. Vi kan tänka oss en Gud högt uppe någonstans och att vi är här på jorden, men har svårt för den andliga verkligheten där emellan. Vi är obekväma med det övernaturliga. Vi har vant oss vid att det förekommer i Bibeln, men sker samma saker idag blir vi ibland oroliga och skeptiska. Vi är mer barn av vår tid än vi vill erkänna. Detta är något vi behöver omvända oss ifrån. Vi behöver gå mot strömmen och fylla våra kunskapsluckor. Vi kan inte applådera när Petrus får änglabesök och i nästa andetag kritisera nutida kristna för att de ibland ser änglar. Faktum är att änglarna inte tog semester efter första århundradet, utan är minst lika aktiva ibland oss idag.

Precis som Bibelns författare så ska vi undervisa om änglar och berätta om våra erfarenheter av dem. Det är kyrkans brist på undervisning och praktik av det övernaturliga som gjort att intresset för New Age och magi exploderat den senaste tiden. Kristendomen är världens mest övernaturliga religion och har det som de nyandliga sökarna längtar efter. Frågan är om vi vet om det själva?

I onsdags undervisade jag om änglar & demoner på vår Kristendomsskola.
Några av frågorna som jag behandlade var:

• Vad är änglar & vad gör de?
• Vad är demoner & vad gör de?
• Vad tror kristna om spöken & spökhus?

Lyssna online eller ladda ner undervisningen HÄR.
Du hittar den förstås även under ”Mp3-undervisning”.

Jag vet att ämnet är nytt och obekant för många.
Tveka inte att kontakta mig om det är något du undrar över!

Blessings!
/David

*ps. funderar du över varför lärjungarna trodde det var Petrus ängel som knackade på? Många trodde (och tror även idag) att alla människor har minst en ängel som alltid följer dem. Man trodde också att de ibland kunde anta liknande utseende som personen de följde. Att lärjungarnas spontana reaktion är ”det måste vara hans ängel” säger mycket om hur vanliga änglabesök var i den första kyrkan. ds.

Normal Kristendom (mp3)

Det vi tänker är normalt är ofta det som sätter taket i våra liv. Vi sträcker oss generellt inte efter det som vi tror är onormalt och ouppnåeligt. Vad är normal Kristendom? Hur ser den kyrka Jesus drömde om ut? Vad är väckelse? Jag inledde Kingdom Culture Konferens i november med att väcka lite tankar kring just detta. Nu finns undervisningen att lyssna på eller ladda ner under ”Mp3-undervisning” på bloggen!

• Är det normalt att kyrkan är känd som det ultimata sömnpillret?
• Är det normalt att kyrkan är så tom på andlighet & det övernaturliga att människor söker sig till new age?
• Är det normalt att kristna är kända som dömande?
• Är det normalt att sjuka endast blir tröstade och inte helade i kyrkan?
• Är det normalt att det ofta inte skulle märkas någon skillnad om Gud inte närvarade på en Gudstjänst?
• Är det normalt att Gud har så liten plats i många kristnas liv att det inte märks att de följer Jesus? 

Jag älskar det normala kristna livet.
Halleluja för gammal hederlig normal kristendom!  :)

Blessings!
/David 

Vad är Kingdom Culture?

Kingdom Culture. Bor du i Närke är chanserna goda att du vet att det är ett ungdomsmöte. Du kanske har hört att ungdomar från olika håll söker sig dit. Du kanske undrar varför. Därför vill jag ge en snabbresumé av de senaste två åren. Detta inlägg är till för dig som vill veta hur det började och vad som händer på mötena.

För drygt 2 år sedan upplevde vi att något saknades i vår ungdomsverksamhet. Vi hade hemgrupper och fritidsgård men saknade ett forum för gemensam undervisning & Gudsmöten. I tankarna började vi forma ett klassiskt ungdomsmöte: lovsång, undervisning & förbön. Vad ska vi kalla det? Två namn fastnade vi för: Jesus Culture & Kingdom Culture. Vi hade nyligen fått visionen om att Gud vill att vi ska forma mer än en verksamhet. En kultur sitter i ryggraden och formar det vi är, tror, talar och gör. En kultur tar tid att forma men är orubblig när den väl har upprättats. Slutligen beslutade vi oss för Kingdom Culture eftersom Jesus Culture redan är ett känt väckelsenätverk och lovsångsteam i USA.

En kväll satt vi tillsammans med en grupp ledare i församlingen och fattade tillsammans beslutet att förverkliga ideérna. När vi började be så hände något jag aldrig varit med om tidigare. 3 personer kände samtidigt hur en stark doft av rökelse fyllde rummet. Det var som om Gud sa sitt amen och visade att han var glad över beslutet.

Det första mötet fyllde vi ca 3 bänkar i kyrksalen. Vi annonserade inte utåt och hade endast gymnasiet och studenter som målgrupp. Högstadiet fick inte vara med! Vi hade flest ungdomar i gymnasieåldern och vi var rädda att de och studenterna inte skulle vilja komma om de något yngre var med. Mötena var helt okej och fyllde sin funktion väl. Ungdomarna uppskattade att få mer undervisning och mötesformatet. Tidigt försökte vi skapa en kultur av bön. Vi var trötta på tidsinramade möten där man går direkt från Gudsmöte till fika. Mycket tappas bort och Gud får inte den tiden han behöver för att förvandla och genomsyra.

Precis som på våra läger och annat talade vi om ”eftermötet” som den mest spännande delen av kvällen, där Gud kan göra vad som helst när som helst. Gud är alltid centrum, inte underhållning, fika, gemenskapen eller en viss form. Vi dekorerade med madrasser, filtar och kuddar och hade musik i bakgrunden och vi ledare dröjde oss själva kvar inför Honom. Förutom att vara kvar och ha ensamtid med Gud så bad både vi ledare och ungdomarna för varandra. Ofta bildades spontana böneringar där ungdomarna sökte Gud tillsammans eller bad för någon.

Eftersom vi var ganska få så flyttade vi ner från kyrksalen till källarvåningen. Det ekade lite väl tomt i kyrksalen! Senare fattade vi ett beslut som gjorde att vi fick flytta tillbaka till kyrksalen: högstadiet är välkomna! Vi hade allt svårare att motivera för oss själva varför de yngre inte fick vara med. ”Det ska börjas i tid” brukar man ju säga, och det gäller även Guds rike. Ungdomsgruppen växte deusstom generellt och fler studenter började komma. Men faktum är att det var någonting annat som ledde till att Kingdom Culture är så mycket större idag.

Då var det ca ett år sedan den helige Ande föll över en av våra hemgrupper. Gud gjorde fantastiska saker men det var inget som präglade hela ungdomsverksamheten. Vi insåg att Gud ville göra det han gjorde i hemgruppen bland resten av ungdomarna. Dags att införa någonting nytt i eftermötet! Bibeln lär oss att Andens närvaro, gåvor & kraft ofta förmedlas genom handpåläggning (4 Mos 11:25; 4 Mos 27:18-20; 5 Mos 34:9; 1 Sam 10:10-12; 1 Sam 19:-23, 2 Kung 6:17; 2 Tim 1:6; 1 Tim 4:14; Rom 1:11). Vi såg detta ske men det gick långsamt. Därför introducerade vi förbönstunneln.

Alla som vill radar upp sig mitt emot varandra med ca en meter mellan så att en tunnel bildas. En av de två som står på ena kanten börjar gå igenom och nästa person följer efter med ett litet mellanrum. De andra lägger försiktigt handen på axel/huvud och ber en kort välsignande bön. När personerna kommer ut på andra sidan ställer de sig i ledet och är nu förebedjare och ber för andra. Alla ber för alla! Vi började ha den i början av eftermötet, samtidigt som man kunde söka Gud i ensamhet eller be på andra sätt. Vill du veta mer så klicka HÄR för att komma till ett äldre inlägg som handlar om förbönstunneln.

Förbönstunneln var precis vad vi behövde. På relativt kort tid fick flera erfara Guds kärlek på ett nytt sätt. Andra blev utrustade med kraft. Ryktet började snabbt gå. Någonting händer i Brickebergskyrkan. Kristna från andra församlingar börjar komma. Icke troende börjar komma. Varför? Ingen underhållning. Inga band. Inga draman. Inga häftiga ljus. Inget jättemaffigt lovsångsteam. Varför? Honom…! Vi tror att Gud är varje människas innersta längtan. Vår uppgift är att göra honom synlig och bygga en ungdomsverksamhet där det är lätt att komma i kontakt med honom. Ungdomar längtar efter mer än teoretisk kunskap om Gud. Folk kommer till Kingdom Culture för att det är lätt att ha gemenskap med honom där. Många får sin första erfarenhet av Guds kärlek. Flera ser eller upplever själv sitt första mirakel. Andra blir utrustade med kraft och får ta emot Andens gåvor.

Även om vi har en bred undervisning och inte fokuserar på det övernaturliga så är det förstås dessa saker som sticker ut med våra möten. Från början var Kingdom Culture till för våra egna ungdomar. Idag är mötena ett förnyelseforum som besöks av ungdomar från hela Örebroområdet. På mötet i januari samlade vi över 200 ungdomar från mer än 12 församlingar. Senaste året har vi haft ett snitt på 100 besökare/möte. Men antalet som kommer är inget mål i sig. Om vi samlar massa ungdomar och Gud inte förnyar och förvandlar så slösar vi med deras tid. Så länge som frukten är god och ungdomar växer så har Kingdom Culture ett existensberättigande.

Vi använder inte KC för att värva ungdomar till vår ungdomsgrupp! Vår vision är att välsigna andra och att de ska ta med sig det de får av Gud till sina egna sammanhang. Vi glädjer oss därför extra mycket när ledare åker med sina ungdomar så att de kan hjälpa sina ungdomar vidare efteråt. I en stad som Örebro med mycket församlingar har varje församling något att bidra med. Vi tror nu att vi har hittat vår pusselbit.

Vi vet att några automatiskt blir oroliga eller skeptiska om någonting är karismatiskt.
De kanske har egna dåliga erfarenheter eller är rädda för att det ska bli osunt.
Därför har vi sammanställt vad vi INTE står för för!
Klicka eller högerklicka HÄR för att öppna eller ladda ned pdf-dokumentet.

Om du har frågor om Kingdom Culture eller om det som sker så tveka inte att kontakta mig!
david.wellstam@brickebergskyrkan.se

Jag har aldrig sett något liknande.
Det Gud gör i den unga generationen kommer att förändra allt.
Och det är bra…

Blessings!
/David

ps. inom inte alltför avlägsen framtid släpps videodokmentären om Kingdom Culture konferensen vi hade i november ds.

Bill Johnson & Bethel Church | del 1: En liten inledning…

Eftersom Bill Johnson nyligen avslutat sitt tredje besök i Sverige och hans församling Bethel Church blir allt mer uppmärksammad världen över har debatten anlänt till Sverige. De senaste 2000 åren har alla väckelser (t.ex. Ökenfäderna,  Kväkar-väckelsen, Metodistväckelsen, the Great Awakening, Anabaptisterna, Wales, Pingst-väckelsen) präglats av mirakler och fysiska reaktioner på Guds närvaro. Det som dessa väckelserörelser också tyvärr har gemensamt är att de alla kritiserats av den etablerade kyrkan. Den religiösa mainstreamen har alltid haft svårt att acceptera när Guds övernaturliga ingripande präglar ett sammanhang. Detta gäller förstås även Bethel Church & Bill Johnson.

Jag får nog kalla mig något av en Bill Johnson-kännare då jag läst alla hans böcker, lyssnat på hundratals predikningar, läst hans medarbetares böcker, tittat på massor av Gudstjänster från församlingen, känner personer som gått eller går på deras Bibelskola m.m. Då jag aldrig reagerat negativt på någonting var det med viss förväntan jag satte mig vid datorn för att sätta mig in i kritiken. Nu ska jag vara helt ärlig! Först skrattade jag. Sedan blev jag chockad. Efter det blev jag arg och fick lugna ner mig en stund. Slutligen blev jag bedrövad. Kritiken var så ogrundad och spekulativ att jag häpnade. Pratade nyligen med en teologilärare som uttryckte det såhär efter att ha läst kritiken: ”får man behandla en människa på det här sättet?” Han ansåg att kritiken saknade grund och var orättvis.

Såhär kan man sammanfatta kritiken mot Bill Johnson & Bethel Church:

• Fysiska reaktioner förekommer (såsom fallande, skratt, vibrerande)
• En alltför positiv syn på sista tiden
• Framgångsteologi
• De övernaturliga tecken som sker (härlighetsmoln etc)
• Att Andens gåvor är i funktion och att kraft kännetecknar samlingarna
• Bill nedvärderar Bibeln och upphöjer obibliska upplevelser 
• Bill Johnson förnekar att Jesus var Gud under sin tid på jorden

Jag finner all kritik svag eller felaktig. Många jag samtalat med på internet kan t.ex. inte ens styrka att Bill Johnson skulle förneka Jesu gudom. De har läst det på någon blogg någonstans. Det är tydligt att det som sker i Bethel Church utmanar många och att man är mycket motiverad att hitta anledningar att avvisa det. Kanske för att slippa överväga den jobbiga tanken: ”tänk om de har hittat något som jag saknar. Något som jag skulle behöva.” Jag planerar att ägna ett helt inlägg åt vad jag tror är de bakomliggande orsakerna till kritiken. 

Tidigare har jag bloggat lite sporadiskt kring ämnet och gett respons på två extremt spekulativa artiklar, infogat en positiv artikel från Charisma Magazine & en reflektion från Kris Vallotton. Jag har även argumenterat emot kundaliniteorin. Jag har även utmanat kritik om att bl.a. Bill har en alltför positiv syn på sista tiden. Slutligen har jag lagt upp Bethel Churchs statement of faith. Allt detta finner du i kategorin ”Försvar av karismatik” på bloggen.

Nu känner jag att det är dags att möta ovanstående kritik mot Bill Johnson mer samlat. Jag kommer att utgå från punkterna ovan. Först ut blir det ogrundade påståendet att Bill skulle förneka att Jesus var Gud under sin tid på jorden.

När man ska bedöma ett sammanhang ska man alltid gå direkt till källan och inte till dess kritiker!

Blessings!
/David

Bloggare & ungdomspastor

Dagens informationsflöde ser inte ut som det gjorde för 10 år sedan. Kommunikation präglas av öppenhet och internetbaserade forum som facebook, twitter och bloggar. Vi kommunicerar på nya sätt. Allt fler företagsledare, kändisar, politiker och pastorer bloggar. Detta öppnar upp fantastiska möjligheter. Pastorn kan kommunicera, undervisa och ge inblick i sitt liv 24/7 och är inte längre begränsad till söndagens predikan och någon ytterligare samling. Samtidigt väcks nya frågor. De flesta kristna ledare bloggar inte på sin församlings hemsida som officiell representant för församlingen, utan som privatpersoner. Det kan t.ex. uppstå problem om en pastor inom EFK bloggar om hur fel den baptistiska dopsynen är. Man kan inte stå i talarstolen en söndag och undervisa om vuxendop och sedan på eftermiddagen skriva på bloggen att det endast är barndop som gäller.

En annan utmaning är problemet med envägskommunikation. När man postar ett inlägg så vet man inte vem som läser det eller hur de (miss)förstår innehållet. Lämnar läsaren ingen kommentar eller kontaktar bloggaren på annat sätt så riskerar det att skapa ett avstånd mellan personerna i onödan. Som pastor är det viktigt att uppmuntra till respons från församlingsmedlemmarna, kanske inte främst i form av kommentarer, utan i vidare samtal. Som församlingsmedlem och bloggläsare har man på samma sätt ansvar att inte endast vara en anonym läsare utan våga prata med pastorn, – både om det man tycker är bra och det man inte håller med om. Intressanta och givande samtal väntar!

Skulle alla i en församling i tur och ordning berätta om hur man ser på varje teologisk och praktisk detalj i tron så skulle ingen hålla med varandra! Församlingar har generellt ingen detaljerad gemensam teologi utan samlas kring trosbekännelsen och kanske något dokument med grundvärderingar från samfundet. Därför behöver man inte vara rädd för olikheter så länge man är överens om grunderna i evangeliet. Att olika personer i församlingen brinner för olika saker och tänker lite olika är en tillgång.

Personligen så reflekterar jag ständigt över dessa frågor. Jag är ungdomspastor i Brickebergskyrkan. Jag är bloggare. Nu vill jag dela hur jag tänker…

Först en grundläggande värdering: jag är David Wellstam Jag är inte ”David, bloggaren” & ”David, pastorn”. Faktum är att jag alltid är en och samma person! Jag varken kan eller bör försöka särskilja dessa. När jag undervisar på Kristendomsskolan så är jag David. Jag klär inte på mig min ungdomspastorsdräkt och blir en annan person med andra värderingar & åsikter än jag har privat. När jag undervisar på bloggen så är jag också David. Men jag är fortfarande pastor i Brickebergskyrkan, även efter att jag lämnat kyrkans lokaler. Min poäng: jag är alltid samma person, tror samma saker och praktiserar samma saker. Jag tycker det är problematiskt när man som ledare har olika masker man växlar mellan utifrån människofruktan eller yttre förväntningar. Människor som inte finner stabilitet och enhet mellan livets olika forum mår ofta dåligt. (extremfall: schizofreni)

”What you see is what you get.”

Jag bloggar utifrån den jag är. Jag utövar min tjänst som pastor utifrån den jag är. Ingen skillnad. Alltid David!

MEN SAMTIDIGT! Å andra sidan så skiljer jag på min blogg och mitt arbete som ungdomspastor i Brickebergskyrkan. Bloggen är som sagt ingen officiell blogg som ger information & annat från församlingen. Min blogg är inte ungdomsverksamheten. Ungdomsverksamheten är inte min blogg. Under ”Om mig”-fliken skriver jag om bloggens syfte:

Mitt hjärta för den här bloggen är att dela tankar som uppmuntrar och utrustar till ett liv som andas väckelse. De senaste åren har Gud öppnat upp mycket nytt för mig om Andens liv och kraft, därför misstänker jag att en ganska stor del av inläggen kommer att handla om det. Tror verkligen Gud vill förnya våra tankar på det området! Jag är mycket bredare i intresse & teologi men vill på bloggen främst lyfta fram dessa klart underrepresenterade frågor.

Den viktigaste skillnaden mellan bloggen & mitt arbete som ungdomspastor är just detta: min blogg har en speciell tematisk inriktning, – det har inte ungdomsverksamheten. Vi bygger vårt ungdomsarbete på 13 grundpelare och behöver hjälpa ungdomar i sin resa som lärjungar hela vägen från sökare till missionärer. Min undervisning i hemgrupper, Kingdom Culture, Kristendomsskola m.m. är därför extremt mycket bredare än vad jag skriver om på bloggen.

Nu kommer (tro det eller ej) en sportliknelse! Låt oss säga att jag har en blogg om fotboll som heter ”Tankar från en bollsparkare”. Jag gillar även hockey, pingis, simning & är positiv till all sport. Men bloggen handlar endast om fotboll eftersom det är dens syfte. På samma sätt är inte tanken med min blogg att vara en fullständig systematisk teologi. Den ger ingen bra bild över ungdomsverksamheten. Den handlar främst om det som rör karismatik (även om jag skriver om en del annat också).

Eftersom (som skrev tidigare) jag är David i båda forumen så möts bloggen & ungdomsverksamheten då & då! Ibland vittnar jag om vad Gud gör på bloggen. Det händer att jag informerar om större events på bloggen. Jag har en mp3avdelning med undervisning som bl.a. är till för församlingens ungdomar. Jag tror också det är positivt för de i församlingen som inte är engagerade i ungdomsarbetet att kunna ta del av det som sker. Det händer att jag i ungdomsverksamheten hänvisar till ett visst blogginlägg. Jag tror på denna typ av strömlinjeformade integrering där dessa forum kompletterar och möts på detta sätt. Alternativet att försöka separera min tillvaro i två delar med höga murar emellan är inget alternativ.

Det finns dock saker man bör tänka på som bloggande pastor:

• Blogga inte sådant som strider mot församlingens eller samfundets grundläggande värderingar
• Blogga inte sådant som är konfidentiellt eller känslig information
• Undervisa samma i kyrkan som på bloggen. Finns det ett gap därimellan är det problematiskt
• Undvik att kritisera kristna ledare, samfund & församlingar
• Vaka över högmodet! Se till att inte bloggen används för att glorifiera dig själv

Jag anser att fördelarna och möjligheterna överträffar riskerna!

Blessings!
/David

Varför måste Jesus dö?

Varför måste Jesus dö? Kunde han inte bara ha blivit brutalt misshandlad? Hur kan hans död för 2000 år sedan göra att andra blir räddade undan dom till evigt liv? Vi säger att vi är frälsta (räddade). Vad är det egentligen vi är räddade ifrån? Många gånger tror jag att vi tror oss veta svaret på dessa frågor fast vi i själva verket inte gör det. Jag hör ofta kristna säga att vi inte kan förstå korset. Det är ett mysterium som vi får acceptera i tro. Jag håller inte med. Allt för ofta placerar vi saker vi kategorin ”mysterium” som Bibeln faktiskt förklarar. Dålig teologi och brist på kunskap gör att vi ibland menar att det inte finns svar på frågor det finns svar på. Jag skulle vilja påstå att Jesu död på korset är logiskt. Det är logiskt att hans död blir min räddning. Naturligtvis är det övernaturligt och delar av det går bortom det vi kan förstå. Men det viktigaste finns helt klart inom räckhåll för oss.

På Kristendomsskolan i onsdags så undervisade jag om just detta, – ”Varför måste Jesus dö?”.
Lyssna online eller ladda ner mp3-filen under ”Mp3-undervisning” på bloggen.

Innehåll:
1. Jesus dog för att rädda oss från synden
– Vad är synd?
– Synd i stor skala
– Du & synden
– Den allvarligaste synden
– Syndens konsekvenser
– Varför det är logiskt att vi räddas av Jesu död

2. Jesus dog för att rädda oss från Satans makt
– Den andliga verkligheten
– Jesus räddar oss från mörkrets makt a´la CS Lewis
  Länk till filmen som visades: Edmunds salvation

3. Avslutning
– Jesus måste inte dö…

Tänk på att min målgrupp är klass 8 på högstadiet! Det finns saker jag inte hinner gå in djupare på och saker som skulle bli för teologiskt insnöat för dem. Har du frågor så kommentera gärna!

Blessings!
/David

Jesus Culture Awakening: Live from Chicago

Vi har alla våra höjdpunkter varje år. Saker som återkommer som vi alltid ser fram emot. En av mina absoluta highlights är när Jesus Culture släpper sitt årliga lovsångsalbum! Jag älskar musik. Musik är en nyckel som öppnar upp våra hjärtan! Lovsång är därför ett fantastiskt sätt att ha gemenskap med Gud och beröras av Honom. Jag tror det är väl investerade pengar att ha en skattkista av lovsångsmusik hemma. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så älskar jag Jesus Cultures musik av följande anledningar:

1. Tungt och mäktigt sound
2. Ingen scenshow eller publikfrieri utan 100 % fokus på tillbedjan
3. Deras val av sånger – upphöjelse, enkla böner & mottagande av det Gud vill ge i en perfekt blandning
4. De improviserar ofta och leder i spontan tillbedjan
5. De maximerar varje sångs potential genom dynamik & att våga leda den länge
6. De skriver egna bra lovsånger men gör även covers på både kända och mindre kända sånger (nästan alltid bättre än orignalet!)

Tidigt imorse gick jag alltså med hög puls in på iTunes med förhoppning om att deras nya album skulle finnas där. Jag blev inte besviken! Köpte alla 16 sånger och har flitigt lyssnat igenom dem under dagen. Skivan är riktigt bra, förstås. Tungt, innerligt och den där unika känslan av passion och andlig hunger som alltid präglar Jesus Cultures musik. Som alla tidigare skivor så finns det ett delvis nytt sound. Mer synthmattor och elektroniska beats – vilket jag tacksamt tar emot! Några andra artister som står under Jesus Cultures produktion är med på skivan, vilka gör bra ifrån sig även om jag personligen föredrar de andra sångerna. 6 av sångerna är nya versioner  av tidigare material. Tråkigt på ett sätt, samtidigt som några av nyversionerna är riktigt bra – särskilt ”Dance” & ”We are hungry”.

Min topp 5 från skivan:

1. Father of lights – Kim Walker
2. Fill me up – Kim Walker
3. Dance – Kim Walker
4. You are holy (Burning Ones reprise)  - Chris Quilala
5. Nothing but the blood – Chris Quilala

Ännu ett fantastiskt album. Ändå är jag lite besviken. Antar att min skyhöga förväntningar är problemet. 6 av sångerna är som sagt inte nya, 4 är med andra artister. Kvar återstår 6 sånger & två av dem är spontan tillbedjan. Saknar nog fler nya sånger helt enkelt. Som tur är så är de 4 nya sångerna (Awaken me, My everything, Fill me up & Father of Lights) riktigt bra. Även om skivan kanske inte riktigt mötte mina förväntningar så är det defintivt årets bästa lovsångsskiva!

Så köp den för allt i världen!
På högersidan av bloggen under kommentarerna kan du klicka på albumet och komma till en iTuneslänk & provlyssna på skivan!

Blessings!
/David

New Wine ledarkonferens 2008 & 2009

Du kanske bittert ångrar att du missade dem. Du kanske var där och önskar att du kunde återuppleva undervisningen. Grattis! Nu finns all undervisning från konferenserna på min blogg! Bill Johnson lämnade ett djupt avtryck i oss som var där. Det är intressant att notera att antalet mirakler och antalet människor som praktiserar kraftevangelisation verkar ha ökat i Sverige från och med 2008-2009. Det är det fantastiska med just ledarkonferenser – ringarna på vattnet blir stora. 

Mina highlights från konferenserna är: 

1. Mannen. Bills ödmjuka & kärleksfulla men ändå fasta och utmanande framtoning berörde.
2. The one thing. I en av sessionerna talade Bill om vad han tycker är viktigast – den intima kärleksrelationen med Gud. Tror ingen lämnade den samlingen oberörd.
3. Miraklerna. Att se hundratals helanden i Sverige var viktigt för mig.
4. Guds närvaro. Tillbedjan och atmosfären går tyvärr inte att fånga i mp3-format
5. Frukten. Såg ett nytt mod att be för människor i mitt & andras liv efter konferenserna. Tyckte mig även se att % av de jag ber för som blir helade ökade.

Lyssna online eller ladda ner undervisningen under ”Mp3-undervisning”.

Enjoy & be blessed!
/David

Uppdatering på bloggen: mp3-undervisning

Äntligen! Jag har länge velat skapa en sida på bloggen med mp3-undervisning från Kingdom Culture & andra sammanhang. Därför är det med glädje som jag precis köpte till en liten uppdatering som gör att det går att lägga upp mp3-filer. Jag har flera tankar med den nya funktionen. Den främsta är att de som t.ex. missade senaste Kingdom Culture kan lyssna på undervisningen i efterhand. Den som upplevde att något sades som var bra kan lyssna på det igen senare. En annan anledning är att bredare kunna sprida undervisning som känns viktig. Arkivet kommer naturligtvis att växa med tiden.

Blessings!
/David

Jesus Culture i Uppsala

Mitt under lovsångskonserten öppnar jag ögonen. Kim Walker, en av lovsångsledarna, verkar inte vara särskilt intresserad av mig (eller någon annan för den delen) utan är förlorad i tillbedjan. Rummet vibererar av lovsång och när bandet avslutar sången så fortsätter tusentals ungdomar accapella en lång stund. Bandet är riktigt bra, – låter exakt som på skivorna. Därför öppnar jag ögonen ibland bara för att konstatera att ”nej, jag är inte hemma och lyssnar på en av deras skivor”. Bortsett från att vara omgiven av andra passionerade tillbedjare och bandets fysiska närvaro så är det precis som det brukar vara i mina stunder i soffan, på kontoret, på bussen & andra ställen där Jesus Culture brukar hjälpa mig lyfta blicken mot Jesus. Innerligt. Äkta. Kraftfullt. Musikaliskt tilltalande. Kvällen levde upp till alla mina förväntningar.

6 anledningar till varför Jesus Culture är mitt favoritlovsångsteam:

1. Tungt och mäktigt sound
2. Ingen scenshow eller publikfrieri utan 100 % fokus på tillbedjan
3. Deras val av sånger – upphöjelse, enkla böner & mottagande av det Gud vill ge i en perfekt blandning
4. De improviserar ofta och leder i spontan tillbedjan
5. De maximerar varje sångs potential genom dynamik & att våga leda den länge
6. De skriver egna bra lovsånger men gör även covers på både kända och mindre kända sånger (nästan alltid bättre än orignalet!)

Hittade några klipp från Uppsala som någon lagt upp på Youtube!

Blessings!

/David

”Fill me up”…lovsången som lever upp till sitt namn!

Wow! Fill me up God…Hittade ett liveframträdande av Jesus Culture från Awakeningeventet i Chicago med 18 000 ungdomar. Deras tolkning av United Pursuits Fill me up är helt otrolig. Var ute och gick med sången i hörlurarna med min sovande son i barnvagnen. Blev så uppfylld av Guds närvaro att jag knappt kunde gå ordentligt! Sången blir en bön om att Andens uppdrag på jorden ska uppfyllas till 100 % – att vi öppnar upp oss så att han kan genomsyra allt vad vi är. 

You provide the fire
And I’ll provide the sacrifice
You provide the Spirit
And I will open up inside

Fill me up, God 
Fill me up,God 
Fill me up, God 
Fill me up

Love of God overflow 
Permeate all my soul

Kom helige Ande…

Blessings!
/David

Soaking

”Varför ligger alla på golvet?!” Du kliver in i ett rum med madrasser, tjocka mattor, filtar & kuddar. I bakgrunden hör du lugn instrumental musik. Någon sitter ihopkrupen i en fåtölj. Flera vilar utsträckta på rygg. Ett par personer har armarna lyfta som för att ta emot något från ovan. I rummets ena hörn sitter en man på knä med ansiktet mot marken. Någon kvinna sitter och ber för en yngre tjej. Ett rum av bön & vila.

Vad är egentligen soaking? Själva ordet började användas på 90-talet i samband med den karismatiska förnyelsen och är engelska för ”blötläggning”. Många har erfarenhet av att de blivit genomsyrade eller blötlagda av Guds kärlek och närvaro i samband med soaking. Själva sättet att be är inget nytt. Genom kyrkohistorien har olika former av kontemplativ bön alltid förekommit. Bön i tystnad där man riktar sitt fokus på Gud och är i gemenskap med honom utan ord. Många känner att det är enklare att stilla sig om det är musik i bakgrunden, men det är inget måste. Det är inte ovanligt att man läser ett bibelord innan som man under soakingen sedan ber över och fokuserar på. Tanken är då att Guds ord ska gå från teoretisk idé till en en djup övertygelse.

Frukten av soaking har varit mycket god. Vittnesbörd kommer från hela världen om hur kristna upplever inre helande, får förnyad kärlek till Jesus & människor, upplever en ny inre frid, förstår innebörden i bibelord m.m. I vårt stressade informationssamhälle är det inte konstigt att behovet av stilla bön är stort.

Jag skulle vilja påstå att ALLA KRISTNA regelbundet soakar! Har du någon gång under en Gudstjänst slutit ögonen under en sång och bara varit med Jesus? Du sjunger inte med utan bara sitter och vet att du har gemenskap med Gud. Har du någon gång suttit hemma och bett och en stund bara dröjt dig kvar i stillhet? Naturligtvis har du det! Alltså brukar du ”soaka”!

KRITIK MOT SOAKING
Jag har svårt att förstå kritiken mot soaking. Den bygger generellt på 3 saker:

1. Några blir skeptiska över själva ordet. Det är på engelska och låter som någonting nytt. Vi svenskar är generellt skeptiska både mot saker som kommer utifrån och mot nya saker.
2.  Guilty-by-association-resonemang. En person är kritisk mot vissa saker i ett sammanhang som praktiserar soaking och dömer per automatik ut soaking.
3. Vissa tycker det låter lite new age och undrar om det inte är samma sak som meditation.

Alla är mycket svaga argument. Är man skeptisk över ett ord så får man ta reda på vad det står för. Man kan inte avvisa något för att ordet är nytt och utländskt. Guilty-by-association håller aldrig som argument. Man behöver kunna visa varför soaking är fel, – det räcker inte att säga: ”de gör det, därför måste det vara fel”. Gruppen man är skeptisk mot lovsjunger och har bibelstudier, men det avvisar man inte.

Om något låter lite new age så får man undersöka om det är new age. Det börjar i den antikarismatiska kritiken numera bli standard att jämföra all karismatik med nyandlighet. Helande finns inom new age, därför bör vi passa oss för det. Även undervisning finns inom new age, men det avvisas inte. Kritikerna är selektiva och dömer bara ut det som liknar det de från början är negativa till – d.v.s. karismatik. Häromdagen läste jag hur en bloggare försökte jämföra soaking med ”mindfullness”, vilket går ut på att helt tömma sitt sinne. Soaking är raka motsatsen, då tanken är att aktivt fokusera på Gud och uppfyllas utav hans Ande. Vissa former av meditation och all form av bön har naturligtvis vissa likheter, eftersom de båda uttrycker andlighet. Frågan är vilken källan är, – demoner eller Gud.

Keep this Book of the Law always on your lips; meditate on it day and night, so that you may be careful to do everything written in it. Then you will be prosperous and successful. Joshua 1:8 NIV

Bibeln uppmanar oss att meditera över Guds ord. Några översättningar väljer att översätta ”tänka på” eftersom de ogillar ordet meditation, men det är vad som ligger nämast grundtexten. Som sagt, frågan är vad vi väljer att fokusera på. I soaking är fokuset Gud och hans ord.

• Är det fel att vara med Gud utan att prata?
• Är det fel att ligga ner och be?
• Är det fel att ha lugn kristen musik i bakgrunden när man ber?
• Är det fel att vara tyst och lyssna på Guds röst?
• Är det fel att vara i vila inför Gud?
• Är det fel att i bön reflektera över Bibelord?

Naturligtvis är svaret på alla frågorna ”nej”. Jag har precis beskrivit soaking!

Soaking är ett av många fantastiska sätt att ha gemenskap med Gud. Låt oss likt David skriver lägga oss ned vid vatten där vi finner ro och låta Gud smörja våra huvuden med olja! (Ps 23)

Blessings!
/David

Kingdom Culture konferens i Örebro!

Kingdom Culture är ett möte för ungdomar och studenter som äger rum en gång i månaden. Det präglas av mycket tid för lovsång, praktisk undervisning & ett eftermöte designat för att hjälpa människor erfara Guds kärlek & kraft. Då allt fler utanför Brickebergskyrkan söker sig dit har vi en tid velat kunna erbjuda mer än ett kvällsmöte. Äntligen kan vi det!

Den 12 november har vi vår första konferens, med seminarier, workshops och förstås ett kvällsmöte. Jag vill inbjuda dig att komma och söka Gud tillsammans med oss! Majoriteten som kommer är ungdomar & studenter, men det som sker är minst lika relevant för alla som hungrar & törstar efter Gud. Mer info kommer att dyka upp på facebook där vi skapat ett event: http://www.facebook.com/event.php?eid=256938757676803

Hör av dig om du har frågor eller funderingar!

Hoppas vi ses!

Blessings!
/David

Kris Vallotton bemöter kritik mot Bethel Church

Kris Vallotton är en av ledarna för Bethel Church i Redding California. Han är profet och är ansvarig för församlingens ”Bethel School of Supernatural Ministry”. I början av oktober lade han upp en respons på en del av den kritik som riktats mot församlingen på sin hemsida:kvministries. Det är inget uttömmande svar på all kritik utan är mer en reflektion från hans sida. Jag tycker att hans svar är ödmjukt och ger perspektiv. Naturligtvis inkluderar jag det här på bloggen. Enjoy & begrunda! Tack till en av min bloggs läsare för att att du tipsade mig om artikeln!  

Bethel Church: God, The Bad, and The Ugly

There have been many things written about Bethel Church and the movement that we have had the privilege of being a part of for more than three decades. Most of what has been said about us is positive. But a small, yet influential coalition of people has shared negative reports about us. These reports often include words such as “controversial,” “unbalanced,” or even the word “cult” to describe us. To be frank, I can understand why certain religious leaders or unbelievers might view us through these perspectives. We certainly have made our share of mistakes, both as a leadership team and those who follow us. And we have such a high value for freedom and risk that it has created a kind-of research and development culture where people are encouraged to take risks. I think this stems from the fact that we view ourselves much more as pioneers than settlers. Therefore, we celebrate creativity, revelation, invention and innovation above comfort, safety and security.

This R&D culture has attracted some of the most wonderful and extraordinary individuals on the planet. Of course, we have also managed to draw some very broken and/or strange people. It’s important to remember that there are some really weird and broken people mentioned in the Bible who God used powerfully. Unique guys like John the Baptist, Ezekiel and Hosea come to mind as well as messed up people like Rahab and Samson. Bethel has chosen to be a family, and as such we do our best to love people wherever they’re at in life, regardless of their character, doctrine, political views or philosophical persuasions. Much like our natural families (whom we don’t get to choose), God often assigns people to be part of our spiritual family who, like Jacob, walk with a limp, so-to-speak, yet they still deserve to be loved. We work hard to try to understand these people although we sometimes don’t agree with their perspectives.

These factors have combined to form one of the most extraordinary experiences in our history, and yet it’s also inspired many challenges. I have traced the majority of these challenges back to a few common themes. One of these themes is misunderstanding that are rooted in the way various people who hear our teachings apply them. Like any movement, be it spiritual, political or whatever, people often take what you say and practice it in a way you never dreamt of. Sometimes the things people do in the name of something we taught is hilarious, while other times it is downright stupid. I cringe when these misguided people quote us as the catalyst for their crazy exploits.

Another major problem in our movement happens when people innocently take what we say out of context. This has happened to me, personally, on more occasions than I care to count. Many times someone will quote me on Facebook or post a YouTube video that is a three-minute clip of an hour-long message I shared. It’s pretty hard to tell people you didn’t say that, but as with any conversation, the context often dictates the definition.

On the other hand, there are always malicious people who work hard to deceive the masses by intentionally ignoring the context of our teaching to make some distorted point. I really don’t understand how these people live with themselves when they intentionally twist something we teach to deface our character, or undermine our ministry. Some people are so convinced that we are a cult that they are willing to sacrifice their own integrity “to keep people from going astray.” For example, we have had people write negative reviews about our books that they have never read, blog about the source of our income or how we spend our money that has NO semblance of truth in it. Disagreeing with someone is one thing, but lying to make your point is downright wrong.

We really think it’s important to give people the freedom to disagree with what we teach or practice without feeling like they are being disloyal or dishonoring. We have strong feelings about certain subjects that are even contrary to what some of our good friends believe. But we don’t want to be right at the expense of being together. If Jesus only had relationships with people who were doctrinally perfect…well, I would be the only one He would be hanging out with. ☺

There are a few subjects that come up over and over with people who are opposed to us or that misunderstand our position on certain issues. I thought I would try to clarify some of these issues for the people who truly care about our perspectives. I am not writing an exhaustive theological dissertation on each point to try and convince our detractors that we are right. I am simply trying to make it clear, in simple terms, what we believe and why.

Signs, Wonders and Miracles
Signs, wonders and miracles seem to be a constant point of turmoil with people who oppose us. Some write about me, Bill Johnson or Bethel Church as if we were the originators of the idea that Christians should have a supernatural lifestyle. This is comical to me. People will often write something like, “Bill Johnson says,” and then go on to quote the Bible word for word. For example, it was Jesus who said, “He who has believed and has been baptized shall be saved…these signs will accompany those who have believed in My name: they will cast out demons, they will speak with new tongues; they will pick up serpents, and if they drink any deadly poison, it will not hurt them; they will lay hands on the sick, and they will recover,” (Mark 16:16-18). We have no interest in picking up snakes or drinking poison…we don’t think that was Christ’s point. He was simply articulating that Believers have power over the demonic realm and over all the harmful elements that exist on this planet. When Christians supernaturally overcome sickness, disease or demons, it’s a sign that a superior Kingdom has been superimposed over an inferior world. Jesus went on to say, “Truly, truly, I say to you, he who believes in Me, the works that I do, he will do also; and greater works than these he will do; because I go to the Father,” (John 14:10-12). The exhortation, command and commission to do miracles, heal the sick and cast out demons is all throughout the New Testament. A supernatural lifestyle is articulated, demonstrated and replicated by Jesus and the apostles, as well as everyday Believers from the book of Matthew to the book of Revelation. Not only that, but miracles, in one form or another, have been a part of nearly every revival in Church history.

Yet some Christians choose to live with less than Jesus paid for, and that is their prerogative. It’s common for Believers to shrink back when some reporter asks with a sarcastic grin, “Do you believe you can do miracles or drink poison and not be harmed, or pick up poisonous snakes?” I personally hate snakes, but my response is that I believe everything that Jesus said about me! Let’s face it folks, the world has some doctrines that take a lot more faith to swallow than we do. They believe in creation with no Creator, in fetuses that aren’t people, and they are convinced that life with a purpose originated from a cosmic accident. It takes more faith to make God disappear than it does to live for Him.

Raising the Dead
Another subject that has drawn a lot of attention recently is dead raising. I need to be honest; I have personally never raised anyone from the dead although I have tried twice. But here again Jesus said, “And as you go, preach, saying, “The kingdom of heaven is at hand. Heal the sick, raise the dead, cleanse the lepers, cast out demons….,” (Matthew 10:7-8). Contextually, Jesus is only speaking to twelve disciples, but the truth is that a large portion of what Jesus taught was only given to twelve guys. And almost all of Paul’s epistles were written to specific groups of people, yet we still understand that most of what he penned applies to us today. Furthermore, Jesus commanded His guys to make disciples of all nations by, “teaching them to observe all I commanded you…”(Matthew 28:19-20)

Some of the students from the Supernatural School of Ministry read this verse and decided to go down to the morgue and “practice” raising the dead! Crazy? Maybe, but I admire their faith and their guts. It wasn’t Bill or me who gave them the idea, they were actually inspired by reading the Bible. Evidently, they thought they should believe what Jesus said. They definitely have more faith and courage than I do. So far they haven’t raised anyone at the mortuary from the dead, but it hasn’t deterred them a bit. I have heard of some students from another school that started a DRT team. You guessed it, the letters stand for Dead Raising Team! I really don’t know if they have had any success yet. I do know of several Christians who have raised the dead. Radical? Yeah! But hopefully if you’re born again, you believe that you will be raised from the dead someday so you can go to heaven.

Gold Dust and Feathers
I don’t think we have taken more ridicule for anything than gold dust and feathers. It all began one day while someone was preaching, and these tiny white feathers started falling from the ceiling in the sanctuary. It wasn’t raining feathers or anything like that (people tell tales), but they were very obviously there and easily seen. At first no one said anything. We all thought there were birds in the AC ducts or something. Then other leaders began to report the same phenomena happening in their churches. Our maintenance staff investigated the bird theory. No birds, feathers, or nests were discovered anywhere in the ductwork or the ceiling. It also started to happen in people’s homes. It always happens when we are talking about the things of God. The phenomena tends to come and go. No one at Bethel has ever preached on feathers (that I know of), but at times it is nearly impossible not to mention them when we are teaching because several of them are falling right in front of the pulpit all at once. I have witnessed this myself a couple hundred times in several different buildings. I have had several skeptics ask me “if I believe in feathers.” LOL! I want to say “no!” because I understand that I sound like a kook, but I have seen them with my own eyes.

Then there is the infamous gold dust; again the phenomenon comes and goes. The first time I ever witnessed this myself was at a MorningStar conference more than fifteen years ago. The speaker released the “glory of God” in the room, and suddenly gold dust appeared on everyone’s face and hands. You didn’t have to try hard to see it; tiny flakes of something resembling gold glitter were everywhere. (There were several hundred people in the room that night, so it’s possible that some people didn’t have gold dust on them as I didn’t examine every individual.) Since that time, I have personally witnessed this hundreds of times. For some reason, the dust usually only appears on people’s hands and faces. Sometimes it will just appear on a few people, and other times it will show up on hundreds of people all at once.

Why does God do these things, you ask? I really don’t know. I have often been among different groups of leaders who are speculating about the purpose of these signs. I have heard many ideas that sound good and make me feel better about the things I have experienced. But the truth is, I really don’t know why these things happen. Therefore, I do think feathers and gold dust qualify as “wonders.”

Falling Down and Laughing
Another manifestation that is more prominent, but equally hard to explain, is people falling down or laughing hysterically for no obvious reason. We call the “falling down” experience “being slain in the Spirit.” This happens often when we lay our hands on people to pray for them (although it happens in other situations also). Sometimes people just seem to fall over backwards as if they just passed out. Some are conscious, while others act as if they are asleep or in some sort of trance. They most often fall backwards (I have no idea why). It has been happening for so long that we now station “catchers” behind people when we pray for them so they don’t get hurt when they hit the floor. When the people who have been “slain in the Spirit” get up off the floor, they frequently share testimonies of experiencing God in some incredible way. I personally have never had this experience myself, but I have watched thousands of people fall down when I am praying for them. Could they be faking? No question, some are. But if you have ever witnessed this phenomenon personally, you would see for yourself that many of these people fall in such a way that if someone didn’t catch them, they would bounce off the floor. In many cases it would be impossible to fake this kind of fall. Could it be the devil? If it is the devil, he is doing a wonderful job of helping people get closer to God. In almost every case where people have been “slain in the Spirit” they report being more convinced than ever of God’s love for them. This may all sound strange, but it’s no stranger then many things that people experienced in the Bible.

One of the manifestations that has been most offensive to people is something we call “holy laughter.” This condition occurs when, for no obvious reason, people just begin to laugh hysterically as if they are drunk. Some laugh so hard that they literally fall on the ground. These people report being overcome by intense joy that can’t be expressed with words. I have watched thousands of people all at once overcome by this manifestation. It’s fun to witness someone who is really serious encounter this experience. Again, I have never experienced this condition myself, but I have carried my wife out of several meetings when she was so “spiritually drunk” that she couldn’t walk. Weird you say? Yeah, I agree, it looks that way to me too. I love what Angela Monet said, “those who danced look quite insane to those who didn’t hear the music.” I think this quote applies here. Again, it’s very hard to attribute this to satan when the fruit of this manifestation is always positive in the people having the experience. I must admit that some who watch people having this type of encounter are offended.

Doctors and Medicine
There is a rumor that continues to resurface that Bethel Church doesn’t believe in doctors or medicine. Jesus said,”…It is not those who are well who need a physician, but those who are sick. I don’t know of a single person on our staff that wouldn’t go to a doctor if they didn’t get well after prayer. We have a medical doctor named Dr. Andre VanMol who has been on Bethel’s church board for many years, along with a physician’s assistant named Julie Winters, who also serves on our board.

I think the rumor may have started because of the way we warn people about what they might experience from their doctors after they have received a miracle in their bodies. Many doctors simply won’t believe in miracles. Therefore, when someone gets instantly healed of a medically verifiable disease and then goes back to their doctor for verification, sometimes the physician refuses to acknowledge their healing, even though all the tests come back negative and their symptoms are completely gone. (Frankly, I think some doctors are simply afraid of being sued for a misdiagnosis, or thought of as being crazy by their peers). Because faith plays a huge factor in miracles (Jesus often said, “…your faith has made you well,”), it is imperative that the people who are recipients of divine healing don’t start doubting that they are well and then end up sick again. Therefore, we tell people that they should consult their physician to verify their healing, but they should be aware that this dynamic is fairly common among the medical community.

Broken People
Nothing troubles me more than what is often reported about our view of the grace of God and what is perceived as a lack of conviction for holy living or great character. Actually, we have such a passion to see people live holy lives that I wrote a book entitled Moral Revolution. We also started a ministry by the same name to help seed this morality into the very fabric of the nations.

Bill and Beni Johnson have been our spiritual leaders for more than 33 years. They are some of the most honest, integrous, kind and holy people I have ever met in my life. Their INTENSE passion for the presence and purity of God caused Kathy and me to give up four businesses (that we spent 20 years building) to follow them to Redding.

We believe, however, that the core message of the gospel is that Jesus loves sinners. Not only does Jesus have intense passion for them, He has the power to transform anyone no matter how deeply they have fallen or how often they have failed. This has been the central theme of our ministry and message for more than three decades. Jesus demonstrated this best when He chose Judas to be the treasurer of His ministry although He knew he was a thief. Why would He do that, you ask? Because Jesus believed in people BEFORE they deserved it, which caused eleven men to become world changers, and one man to hang himself. (Of course, even one of His world changers fell away for a season and denied knowing Him. But Jesus took Him back and made him one of the pillars of the church, and a foundation stone of the heavenly temple).

I am a living testimony of God’s amazing grace being extended through the Johnsons. Although I wasn’t living in sin when I met them, I was a very broken young man. Bill chose to believe in me when I didn’t deserve it. He spoke strength into my weakness, extended kindness to me although I was often harsh, and empowered me to lead with him, while many very public flaws remained in me. In short, his faith in me transformed my life.

Our families grew up together in a little country church nestled in the northern California mountains, about an hour from society. This wilderness experience became a laboratory where these core values took root, and were lived out in our daily lives. Over the years, this culture of mercy and grace attracted many broken and virtue-less people. Like David’s mighty men, many of them were transformed and became great believers. Others that we had trusted crashed and burned badly, leaving a path of destruction in their wake. Yet we chose not to let the people who failed dictate our core convictions. But each time someone fell, we would try and learn how to do a better job of restoring, empowering and leading people. As the years passed, our leadership skills improved quite dramatically, yet some still chose to destroy their lives and the lives of the people around them with sin.

We naturally brought this culture of mercy and grace with us to Bethel Church. The only difference is that God has given us a much larger platform, and consequently our core convictions are being displayed to the world. This empowering culture has commissioned thousands of believers to bring the Kingdom of God to the four corners of the planet. A relatively few people, however, have taken advantage of our faith in them and abused our freedom. They’ve suffered shipwreck and hurt many people.

We have had a lot of leaders come to us for help, some of whom are very well known. We have dealt with most of these leaders secretly and have had great success watching God restore many of them. A few of the leaders that have reached out for help have had very public failures. Believing in these people in the midst of their crisis can look irresponsible or naive. This is especially true when we choose to confront them privately but empower them publically. Unfortunately, the Internet is filled with the stories of these few people who we love and are working with. The conclusion that people (who have no history with us) draw about us is interesting, troubling and hurtful at times. They often ignore our personal lives, our healthy marriages and our own effort to live with integrity, honesty and authenticity. Instead, every word, action or attitude that has ever been displayed by the people we are helping is attributed to our core convictions.

Have we done everything right in the restoration of people? NO! We have learned over the years that there are great principles that help to restore people, but there are no magic formulas that work every time. We do our best to love people and to discern whether or not their repentance is authentic. The problem is that some Judas’s look like Peters, and then again, some Peters resemble Judas’s. We do have a tendency to err on the side of Peters until they sell us out for thirty pieces of silver. Of course, by that time people are convinced that we are easy on liars and thieves.

What is our sin? Extending mercy to people who don’t deserve it? Trusting people who are still messed up? Maybe! Or is it that we give people hope who deserve to be punished? Probably! Are we too easy on sinners, don’t emphasize sacrifice enough, and refuse to acknowledge bad news as acts of God? Some think so. Or could it be that we are simple-minded and childish in our zeal to see God demonstrate His love and His fascinating wonders among us? Guilty as charged!

May God give us wisdom as we navigate the exciting days that lie ahead.

Much Grace,

Kris Vallotton

Nytt på bloggen: Highlights

Det finns många fördelar med att blogga, men det finns en nackdel. Eftersom huvudsidan på en blogg endast visar de senaste inläggen så missar ofta nya läsare äldre inlägg. Jag har försökt motverka det genom kategorierna på högersidan och tar nu nästa steg: - highlights! Under highlights kan du snabbt hitta de inlägg & inläggsserier som är mina personliga favoriter. Även om jag (förhoppningsvis!) har en tanke med alla inlägg så känns det som om vissa är viktigare och mer grundläggande för min blogg än andra.

Hör av er om ni har förslag på andra förbättringar!

Blessings!
/David

Konsten att inte tröttna på mirakler!

Mirakler skapar alltid starka reaktioner hos människor. Ofta något av följande: Förvåning, intresse, glädje, skepticism eller tillbedjan. Det är svårt att tänka sig att man kan tröttna på Guds övernaturliga ingripanden. Men det kan man. Vi i Sverige är generellt inte vana vid regelbundna mirakler, men i sammanhang där de blivit normala kan man se sådana tendenser. I början jublade och applåderade man om någon blev helad från värk i knäet. Nu krävs det att cancertumörer faller av för att samma glädje ska infinna sig. Det man en gång tackade och prisade Gud för väcker inte längre tillbedjan och kärlek till Honom. I Brickebergskyrkans ungdomsverksamhet har vi märkt samma mönster både hos oss ledare och hos ungdomarna. Detta är ingenting nytt. Israels folk blev varje morgon övernaturligt försedda med manna från himlen. Gud var fullt synlig för dem dygnet runt i en molnstod på dagen och en pelare av eld på natten. Med tiden blev folket restaurangkritiker och började klaga på maten!

Naturligtvis ska mirakler vara så naturligt att första tidens entusiasm och nyhetens behag går över. Det som är normalt hetsar vi sällan upp oss över. Samtidigt är det onaturligt att inte glädja sig och tacka Gud för det han gör. Som tur är så finns det ett sätt att aldrig tröttna på mirakler!

If you don’t follow the signs to where it’s pointing, you will get bored with the signs. You will never get bored with the Person it’s pointing to.
– Bill Johnson

När vi hör vittnesbörd eller är med om mirakler så riktar vi vårt fokus och vår glädje på Honom som gjort något fantastiskt. Varje övernaturligt ingripande är en ”skylt” som pekar på Faderns godhet. Om vår längtan och strävan är att älska Gud så älskar vi vad han gör, inte främst för vad han gör, utan för att vi älskar vad den vi älskar gör! Jag blir jublande glad när Helmer gör någonting, inte främst för vad han gör, utan för att jag älskar min son. Innan vi lär känna Gud och i början av våra liv i Jesu fotspår är det naturligt att vi älskar miraklerna mer än Gud. Tanken är att det Gud gör ska göra oss förälskade i vem Gud är. Med tiden behöver ordningen bli tvärtom, – vi älskar Gud så vi älskar vad han gör, inte tvärtom.

Om vi söker mirakler eller det övernaturliga för deras egen skull, så kommer vi med tiden att bli uttråkade restaurangkritiker som tröttnat på mirakler. När källan för vårt liv och längtan inte är Gud själv så kommer vi aldrig bli tillfredsställda. Samtidigt uppmanar oss Paulus att ”ivrigt söka Andens gåvor”. Jag ber Gud regelbundet om mer kraft över mitt liv och fördjupning i Andens liv och gåvor. Så länge det sökandet överträffas av min kärleksrelation med Fadern är jag på säker mark.

Skratta, partaja och gläd dig för att människors liv förvandlas när mirakler sker! 
Men framför allt – låt glädjen övergå i tillbedjan till Honom som är strålande och underbar.

Man tröttnar aldrig på att ge Gud äran för det fantastiska som Han gör!

Blessings!
/David