Varför var Jesus så hård mot fariseerna?

Jesus var mr Love rätt igenom! Han såg de som var utstötta och ensamma. De prostituerade trivdes i hans sällskap. Både tullindrivare och personer i den politiska motståndsrörelsen fanns i hans närhet. Alla möttes de av kärlek. Folket blev chockerade över hur nära Jesus lät människor utan religiösa meriter komma. Jesus älskar alla barnen. Och alla andra. YAY! Utom farieerna. Eller? Han älskade säkert dem också, men det går inte att undgå att Jesus mötte dem på ett annorlunda sätt.

Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som är som vitkalkade gravar. Utanpå ser de prydliga ut, men inuti är de fulla av de dödas ben och annat orent. På samma sätt visar ni upp ett rättfärdigt yttre för människorna, medan ert inre är fullt av hyckleri och orättfärdighet. (Matt 23:27)

Jesus sade till dem: ”Akta er noga för fariseernas och saddukeernas surdeg.” (Matt 16:6)

Jesus skjuter skarpt. Han tänder till flera gånger och blir riktigt arg på fariseerna. Dessutom varnar han andra för att låta sig besmittas av dem. Såhär talar inte Jesus om några andra människor. Varför? På senare tid har jag hört några mena att Jesus var lite orättvis. Fariseerna försökte ju bara följa lagen och hade en felaktig Messiasförväntan. Jag tror vi bör ta Jesu vrede på allvar. Fariseismen dog nämligen inte ut med fariseerna – alla dess kännetecken har nämligen varit ett stort problem för församlingen genom hela kyrkohistorien. Innan vi tittar närmare på fariseismen vill jag poängera en viktig sak: Gud älskar fariseer och det gör jag också! De som präglas av fariseismen har problem och behöver hjälp.

Läs följande med ett öppet hjärta. Ser du spår av fariseism i ditt liv så gör upp med det en gång för alla! Ingen är 100 % farise. Men flera har frön av det inom sig. Så…vad är fariseism och varför är den så allvarlig?

1. FARISEISMEN DÖMER ANDRA OCH UPPHÖJER SIG SJÄLV
Ett av fariseernas problem med Jesus var att han umgicks med syndare. De hade skapat ett sätt att se verkligheten och andra människor som isolerade dem från människor i behov. De hade hårda hjärtan och dömde andra med självrättfärdig glädje. Som om inte det var nog så såg de sig själva som rättfärdiga. De hade inte behov av den frälsning Jesus erbjöd.

Så känner man även igen människor idag som prägas av fariseism. De har en tight teologisk box som de mäter alla de möter med. Möter man inte alla deras krav på detaljnivå så är man en falsk profet eller villolärare. De har en kritisk grundinställning och ser glaset som halvtomt. Om någon gör ett misstag är de snabbt där och påpekar det. Själva ser de sig ofta som några av de få som ser klart, – den sista tidens profetiska röst i kristenheten. Högmod och ett hårt hjärta kommer som ett brev på posten.

Bibeln är tydlig med att vi tar Guds plats om vi dömer andra. Endast Gud är kapabel att hantera kunskapen om gott och ont och applicera den på detta sätt. Nyansen mellan att urskilja och döma är ibland hårfin, men det hinner jag inte gå in närmare på just nu.

2. FARISEISMEN SÖKER MAKT OCH MÄNNISKORS BEUNDRAN
Fariseerna stod i gathörnen och bad för att folket skule se hur heliga de var. De njöt av att gå runt i sina speciella kläder och av de fördelar som deras ställning i samhället innebar. Därför blev de avundsjuka på Jesus och ville röja honom ur vägen. Fariseer är inte intresserade av att tjäna i det fördolda utan söker maktpositioner.

3. FARISEISMEN ÄR LAGISK OCH AVGUDAR BIBELN

Ni forskar i skrifterna därför att ni tror att de kan ge er evigt liv. Just dessa vittnar om mig,men ni vill inte komma till mig för att få liv. (Joh 5:39-40)

Fariseerna var de mest bibelsprängda människorna på jorden vid tiden för Jesu ankomst. Ändå var det prostituerade och hedningar som förstod vem Jesus var. Det var ingenting fel på Gamla Testamentet. Problemet var fariseernas förståelse av skriften, d.v.s. deras teologi. När Gud själv stod framför dem och alla tecknen på Messias överhopade dem så höll de fast vid sina traditioner. De satte skriften före relationen.

Jack Deer, f.d. farisee och antikarismatiker, skriver i sin bok “Surprised by the voice of God”:

The Bibe deists of today worship the Bible. Bible deist have great difficulty separating Christ and the Bible. At one time, Christ did speak apart from the Bible. He used to speak with an audible voice to people on their way to Damascus, give dreams, give visions and do miracles through his servants. However, the Bible deist believes the only one who does these things today is the devil. In fact, the devil can do all the things Christ used to do. Bible deists have a tendency to substitute the Bible for God. They actually deify the Bible. (s. 251-252, redigerat bort några rader).

Fariseer tänker ofta “Fadern, Sonen och den heliga skrift”. Naturligtvis är Bibeln Guds ord. Jag älskar Bibeln! Men fariseen är mer intresserad av kunskapen och texterna än av Jesus Kristus som texterna pekar mot. Vi går inte ut genom nödutgångsskylten, utan genom utgången skylten pekar på. Fariseer försöker gå ut igenom skylten!

För en farisé är Bibelns bud viktigare än människor. Exempel: om en person syndar så är fariseens passion för buden så starkt att den blir arg och hård mot syndaren. Fariseerna ville stena äktenskapsbryterskan. Jesus älskade henne och försökte hjälpa henne att börja leva på ett nytt sätt. Fariseerna ansåg att människan var till för sabbaten. Jesus sa att sabbaten är till för människan.

Fariseer saknar ofta känsla för proportioner och alla regler, bud och mänskliga traditioner är lika viktiga. Man blir lika upprörd om någonting i Gudstjänsten inte är som det alltid har varit som man blir när någon begår ett mord. Fariseer har ofta en osund passion för detaljer och de saker i Bibeln som inte är lika framträdande och viktiga.

4. FARISEISMEN SKAPAR KONTROLLBEHOV
Eftersom fariseismen drivs av lagiskhet och ständigt letar efter fel att döma efter, så har fariseer ett stort kontrollbehov. Deras syndakataloger och rädsla för felaktigheter gör att de tenderar att kontrollera sin omgivning på ett osunt sätt. De gör allt för få människor att passa in i deras box och gör det ibland hårdhänt. En vanlig taktik är manipulera genom att försöka ge andra dåligt samvete. Det är inte ovanligt att fariseer är mycket engagerade och drivna personer. Om de inte aktivt finns med i en grupp så har de ju ingen kontroll över vad som sker. 

5. FARISEISMEN VILL ALLTID SLÄCKA ANDENS ELD

Släck inte anden. (1 Thess 5:19)

Sedan förde man till honom en besatt som var blind och stum. Och han botade honom, så att den stumme kunde tala och se. Och allt folket slogs av häpnad och sade: ”Är han kanske Davids son?” När fariseerna hörde det sade de: ”Det måste vara med demonernas furste Beelsebul som den mannen driver ut demonerna. (Matt 12:22.24)

Fariseer blir nervösa och obekväma när Andens kraft är verksam. Anden hotar deras behov av kontroll och en verklighet bortom Bibelns sidor bryter igenom här och nu. Andens verk tenderar att hota strukturer och mänskliga ordningar som vi har byggt upp. När den helige Ande verkar igenom alla i en samling så blir makthierarkin onödig, och fariseens längtan efter makt och beundran hotas. Därför försöker alltid fariseer släcka Andens eld. 

Läser man väckelsehistoria så ser man att de har försökt göra det i samband med varje Andeutgjutelse de senaste 2000 åren. Det största hotet mot det Gud gör på jorden är faktiskt inte synd, utan kristna fariseer som dömer ut och förföljer det Gud gör. Tyvärr så har de flera gånger lyckats. 

Satan utnyttjar fariseernas svaga punkter och använder dem för att korsfästa det Gud gör på jorden, precis som fariseerna korsfäste Jesus. Som vi ser i Bibelorden ovan har inte taktiken förändrats nämnvärt – “det måste vara med demonernas furste Beelsebul som den mannen driver ut demonerna.” Det är exakt vad nutida kristna kritiker säger om kristna som verkar i Andens kraft idag. Att kalla den helige Ande för Satan är vad Jesus säger är att häda mot Anden. Jesus gör en tydlig markering, – don’t even go there!

På 400-talet när kyrkan institionaliserades så var en sak tydlig: ledarna skapade Gudstjänster där deltagarna var passiva åskadare i en död liturgi. Paulus måste ha gråtit i himlen när han såg hur kyrkan ignorerade hans vision:

Jo, att när ni samlas har var och en något att bidra med: sång, undervisning, uppenbarelse, tungotal eller uttolkning…Om någon annan av de närvarande får en uppenbarelse skall den som då talar sluta. Alla har ni möjlighet att profetera, en i sänder, så att alla får lära sig något och alla får uppmuntran. (1 Kor 14:26b-31, några rader borttagna)

Detta tillsammans med andra faktorer ledde till att Andens närvaro och gåvor lämnade församlingen och de s.k. ökenfäderna flyttade ut från städerna för att förvalta det karismatiska väckelsearvet från apostlagärningarna. Finns det inte gott om utrymme för tillbedjan, bön, förbön och att betjäna varandra med det som Anden ger så kommer inte Gud att tränga sig på. The Spirit has left the building…

AVSLUTANDE TANKAR
Nu kanske du förstår varför Jesus tog strid med fariseerna. Redan då såg han fröet till det som skulle komma att hota den församling han kom till jorden för att starta. Fariseernas surdeg (inflytande) har förgiftat kyrkan i 2000 år. Flera har sett demonisk förstärkning bakom detta och myntat begreppet “religiösa andemakter”. Jag skriver detta inlägg för att vi alla ska vaka över våra hjärtan och tidigt upptäcka dessa negativa tendenser inom oss.

Men glöm inte att älska fariseer! Precis som alla andra är de älskade av Gud och han längtar efter att förnya deras hjärtan och sinnen. Jag tror vi alla under livets gång kommer att få brottas med dessa tendenser inom oss, så låt oss ha nåd med varandra!

Blessings!
/David 

Känslor, Gudsmöten och relationsorienterad teologi

Känslor är alltid ett laddat område att ge sig in på. Känslor gör livet värt att leva samtidigt som att vi vet att känslor kan leda oss åt fel håll. Vi lever i ett allt mer postmodernt samhälle där upplevelser och känslor blivit livets mening och kompass. Samtidigt präglas vi fortfarande av det moderna samhällets överdrivna skepticism mot “svärmeri” och känslouttryck. Mer än resten av samhället har kyrkan tenderat att hålla fast vid en skepticism mot upplevelser, – även när det kommer till sådana där Gud är källan. Svenskar är dessutom kända för att vara obekväma kring alla former av känsloyttringar.

Det är inte ovanligt att karismatiska församlingar kritiseras för att bygga sin verksamhet och tro på subjektiva upplevelser och känslor, istället för på Bibelns fasta grund. Inte minst när det kommer till arbetet med barn & unga kan kritiska röster höjas: “känslor och upplevelser är inget som man kan bygga en stadig tro på, de unga behöver bibelstudier och en teoretisk övertygelse.” Jag förstår oron men anser att den saknar grund. Som tur är behöver man nämligen inte välja mellan Bibeln och Gudsmöten. Låt oss ta en närmare titt på ämnet! Allt är hämtat från mitt dokument “Falska profeter, falsk andlighet & urskiljning“.

KÄNSLOSVALL vs GUDSMÖTEN
I samtal om känslor och kristen tro har jag lagt märke till att man ibland använder samma ord (känslor, upplevelser) men menar olika saker. Eftersom det finns två slags spår när det kommer till dessa saker kan det bli förvirrande. En person kan negativt beskriva en av innebörderna, för att sedan använda det som en anledning till att avskriva den andra innebörden som oviktig eller skadlig.

Det första innebörden är mänsklig upphetsning, entusiasm, passion, hormoner och adrenalin! Det är ingen hemlighet att ungdomar har mer av dessa saker än vuxna! Om jag som ungdomspastor satsar på häftigt ljus, rökmaskiner, dubbeltrampad lovsång och hetsig undervisning, så kommer ungdomarna att uppleva saker. De kan känna att det är häftigt, mäktigt och adrenalinpumpande eftersom deras sinnen stimuleras intensivt. Jag är inte emot dessa saker, men det är viktigt att inse att en sådan möteskultur ger kickar och känslor utifrån mänskliga medel som inte nödvändigtvis har något med Gud att göra. Eftersom alla ungdomar blir vuxna en dag (dagens sanning!) så kommer dessa upplevelser inte att hålla in i vuxenlivet. Sanningen är att de inte heller håller upp en ung persons tro. Vad de i bästa fall gör är att dra till sig unga så att de får höra evangeliet och sedan får genuina Gudsmöten.

Det andra spåret är andliga erfarenheter och Gudsmöten. Vi måste skilja mellan hypad entusiasm och kraftmöten med Gud. Det är skillnad på rökmaskiner och dubbeltrampad lovsång och människor som får starka möten med den levande Guden! Det ena späder på något som inte håller, det andra förvandlar på djupet och leder in i djupare lärjungaskap och relation med Gud.

I början av apostlagärningarnas nionde kapitel läser vi om hur Paulus på ett ögonblick förvandlas från förföljare till efterföljare. Gudsmötet på vägen till Damaskus förvandlade hela hans liv. Lärjungarnas erfarenhet av den helige Ande i apostlagärningarnas andra kapitel födde kyrkan. Nästan varje större genombrott för evangeliet i apostlagärningarna är kopplat till Gudsmöten, helanden, profetior och övernaturliga ingripande. Det var inte läsningen av lagen som gjorde Jesaja till en av Gamla Testamentets stora profeter, utan hans dramatiska möte med Gud (Jes 6).

Jag har om och om igen sett ungdomar beröras starkt av Gud. Reaktioner såsom fallande, skakningar, skratt, gråt, m.m. är vanliga “bieffekter” av detta. Den skeptiske iakttagaren kan avskriva det som ytligt känslosvall och ungdomlig överhettning. Eftersom jag känner ungdomarna och ser frukten i deras liv så har jag inte den möjligheten! En tjej började under en samling skaka en del i samband med förbön. Dagen därpå berättade hon att Bibeln senare på kvällen innan för första gången blivit levande för henne! Jag ser regelbundet Gudsmöten som leder till större kärlek till Gud & människor, inre helande, ökad längtan efter att evangelisera och större Kristuslikhet.

Vi tenderar att vara skeptiska mot Gudsmöten eftersom vi är programmerade av vår kultur att inte lita på “svärmeri och känslor” utan teoretiska dogmer. Men faktum är att Bibeln lär oss att det kristna livet är ett liv där relationen till Gud är grunden. Andens verk o vind är drivkraften i den kristnes liv. (Rom 8:14; Joh 14:16, Rom 8:5-6,13; 2 Kor 3:18; Gal 5:22; Apg 4:29-31; Matt 10:8 m.m.)

Vi har en obiblisk övertro på teoretisk kunskap! Som västerländsk kristen missar man lätt Paulus ord: “Och mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraft. Vi ville inte att er tro skulle vila på människors visdom utan på Guds kraft.” (1 Kor 2:4-5). Paulus visste att endast en erfarenhet av Guds nåd, kärlek och kraft leder till varaktig förändring. Därför uppmuntrar han också efesierna att “lära känna Kristi kärlek som är väldigare än all kunskap” (Ef 3:19, min kursivering).

Visst är du sugen på att ta död på en myt? (säg ja) Tänkte väl det! Myt: “Upplevelseorienterade Gudsmöten är inte så viktiga och leder inte till lärjungaskap och evangelisation.” Utöver ovanstående bibelord och vittnesbörd, låt oss nu kasta ett öga på kyrkohistorien. Faktum är att alla större väckelser har varit präglade av upplevelseorienterade Gudsmöten. The Great Awakening, Metodistväckelsen och Pingstväckelsen är bra exempel på detta. På 100 år har pingströrelsen lett fler människor till tro än alla andra rörelser och samfund tillsammans gjort under 2000 år. Inte minst i Sydamerika och Afrika har evangelisation genom Gudsmöten och helanden lett till massomvändelser och grundande av nya församlingar. Att Gudsmöten inte leder till lärjungaskap och evangelisation är en västerländsk myt byggd på rationalism, skepticism och brist på egen erfarenhet.

När vi säger att detta med upplevelser (i bemärkelsen Gudsmöten, inte rökmaskiner och dubbelpedaler) inte är viktigt så dömer vi inte ledare, sammanhang eller ungdomar – utan Gud själv. Vad menar jag med det? Som ledare kan jag inte få någon annan att bli översköljd av Guds kärlek och kraft. Jag kan heller inte få någon att falla, skaka, skratta eller gråta. Jag är ju inte Gud! Vem är det som gör att människor upplever alla dessa saker då? Gud förstås! Vem är då vi att säga att det Gud gör är onödigt? Oups! Vi kanske ska passa oss för att sätta oss till domare över Gud.

Jag tycker det är oroväckande när man menar att det som människan gör är viktigt (bibelstudier, predikningar, samlingar, verksamheter, kärleksgärningar m.m.) och det som uppenbarligen bara Gud kan göra (Gudsmöten, helande, profetior, änglabesök m.m.) är oviktigt eller ytligt. Jag menar förstås inte att Gud inte aktivt är med när vi t.ex. predikar, – bara att det är saker som vi potentiellt kan genomföra i egen kraft och intelligens.

RELATIONEN, BIBELN & TRO
Vi ska inte enbart bygga vår tro på upplevelser (inte ens Gudsmöten), men vi kan och bör bygga den på relationen med Honom. Ibland gör vi korrekt teoretisk kunskap om Gud till målet med det kristna livet. Man kan nästan få känslan att Guds dröm när han skapade människan var att vi skulle sitta och läsa om honom i Bibeln! Inget kunde vara längre bort från sanningen.

Bibeln är Guds kärleksbrev som inbjuder oss till gemenskap med Honom. Allt som står i Bibeln är en inbjudan till ett liv där vi praktiserar och erfar det som står. Vi går inte ut genom nödutgångsskylten, utan genom dörren som skylten pekar på. Samma sak gäller Bibeln. Vi har en relation med författaren, inte med boken, även om boken hjälper oss i relationen. Jag försöker inte sänka din syn på Bibeln, utan höja din syn på relationen. Bibeln är en Guds gåva till oss som inte bara inbjuder oss till ett liv efter Guds design, utan Anden använder boken till att förnya och förvandla oss. Jag älskar Bibeln och är beroende av den! Men som sagt: Bibeln är till för relationen, inte tvärtom.

Jag har en teoretisk föreställning om att min fru existerar. Det underlättar att tro att hon existerar för att vi ska kunna ha en relation med varandra! Men vi bygger inte vår relation på kunskap och fakta, utan på gemenskap, närhet och kärlek. Det handlar förstås inte bara om känslor, utan även om att älska varandra genom handlingar och överlåtelse till vårt löfte till varandra.

Men faktum kvarstår: en tro som saknar glöd och intimitet kommer att vissna och dö ut. Jag tror att den främsta anledningen till att så många studenter lämnar sin tro är just bristen på intimitet med Gud. Jag möter ofta unga kristna som tror på det mesta i Bibeln, men som är frustrerade över att Gud känns långt borta och är nära att ge upp. Enligt min erfarenhet är de som bevarar sin tro de som haft tydliga Gudsmöten och sedan översatt det till en nära gemenskap med Gud i vardagen. Därför är ledarnas största ansvar att:

1. leda människor fram tilll Gud så att han kan möta dem.
2. hjälpa dem att få en självständig och vardagsnära relation till Gud som inte är beroende av ungdomsmöten, läger, tajt ungdomsgrupp etc (även om dessa saker är bra och viktiga).

Lyckas vi inte med nummer 1, lyckas vi sällan med nr 2. Och lyckas vi inte med nummer 2 så riskerar deras tro att rasera när de flyttar, – om de byggt den på läger, bra gemenskap i ungdomsgänget m.m.

RELATIONENS ABC
Du kanske undrar vad jag menar när jag säger “relation”? Det handlar om lovsång och tillbedjan. Det handlar om att vila i Guds närhet. Det handlar om att läsa Bibeln. Det handlar om att inbjuda Jesus i allt vi gör och vara medveten om hans närvaro. Det handlar om att läsa böcker som bygger upp. Det handlar om att ha “oas-tid” varje dag där vi är ensamma med Gud. Det handlar om att söka och samtala om Gud tillsammans med andra troende.

SAMMANFATTNING
Låt oss söka intimitet med Gud, inte upplevelserna i sig. Låt oss leda människor in i livsförvandlande Gudsmöten och vardagsgemenskap med Honom. Låt oss inte blanda ihop mänsklig entusism och effektskapande med genuina andliga upplevelser. Låt oss inte bli obalanserade och glömma bort vikten av överlåtelse, Bibelkunskap och en tro som överlever tider av andlig torka.

Blessings!
/David

Fysiska reaktioner på Guds närvaro

“Eh…jaha, vi kanske borde sätta oss på golvet?” sa jag lite besvärat. “Det är ju typ bara vi som står upp!” För ca 6 år sedan besökte jag & min fru konferensen “Living in the Super-natural” i England. Vi hade aldrig varit i kontakt med den nutida karismatiska rörelsen och ville bilda oss en egen uppfattning. Mot slutet av en samling betjänades alla av förbön och efter en halvtimme var det alltså bara vi och en handfull till av ca 700 personer som stod kvar! Resten låg utslagna på golvet, grät, skrattade, skakade. Vi hade läst om dessa fenomen i väckelsehistorien men blev ändå chockade när vi såg det på nära håll. Det var ovant och vi blev nog överväldigade av intensiteten av det. Gud gjorde uppenbarligen saker i människors liv men vi kände oss som om vi hade hamnat på en främmande planet och var de enda av vårt slag.

Att våra kroppar kan chockeras och överväldigas av världsaltets skapare kommer inte som någon överaskning. Någon har uttryckt det ungefär såhär:

“The chock isn’t that we are touched by God, but that we survive it.”

Även om det är logiskt att det ibland märks när Gud förvandlar människors liv så reagerar vi ibland instinktivt negativt på fysiska reaktioner. Jag tror det beror på följande anledningar:

• Vi tappar kontrollen! Det som sker är tydligt övernaturligt och går ej att styra över. Vi svenskar är kontrollfreaks av naturen. Är man ledare blir det ännu mer otäckt. Man känner att man borde ha koll och det bara förvärrar känslan av otillräcklighet.
• Vi är ovana! De flesta kristna har inga problem med att dramatiska Gudsingripanden sker i Bibeln eller i historien. Men eftersom man aldrig eller sällan sett det med egna ögon blir det en chock.
• Det är övernaturligt! Vi västerländska kristna är mer präglade av den naturalistiska världsbilden än vad vi tror. Många reagerar instinktivt med skepticism när man stöter på någonting övernaturligt.
• Det är fysiskt och känslosamt! Vi svenskar är kända för att inte visa känslor. Detta präglar även många församlingars Gudstjänster. Ofta går det inte att utläsa vad som sker i människors hjärtan. Vi är generellt lite obekväma med känsloyttringar. När någon faller ihop och börjar gråta högljutt är det inte konstigt att vi inte vet vart vi ska ta vägen!

Inga av ovanstående anledningar är förstås skäl att avvisa Gudsmöten där fysiska reaktioner sker. När vi hade varit i England åkte vi hem med blandade känslor. Jag önskar att vi då hade vetat vad vi vet nu. Du kanske också skulle vilja förstå dessa bättre. Därför kommer här 6 punkter om fysiska reaktioner (från mitt dokument Falska profeter, falsk andlighet, urskiljning):

1. BIBELN OM FYSISKA REAKTIONER
Bibeln ger oss inte så många detaljerade beskrivningar som vi skulle önska, men bekräftar att fysiska reaktioner kan förekomma. I Apostlagärningarnas andra kapitel, när Anden kom med kraft över den första församlingen, trodde de som såg på att de var berusade (Apg 2:1-13). En gång uppfyllde Guds härlighet templet så starkt att “prästerna inte kunde stå och göra tjänst” (1 Kung 8:10-11). När Jesus uttalade sin gudomlighet föll en hel skara till marken (Joh 18:6). När Daniel och Johannes fick besök av änglar sjönk de till marken och förlorade styrkan i kroppen (Dan 10; 8:18; Upp 1:17). När Paulus mötte Jesus på vägen till Damaskus föll han till marken (Apg 9:4-8).

När apostlarna lägger händerna på människor i Samaria så att de uppfylls av Anden, så ser en nyfiken åskådare att människor tar emot Anden. Lukas ger oss inga detaljer men någon form av reaktioner eller yttringar förekom eftersom åskadaren visste när Anden uppfyllde dem. Det händer vid flera tillfällen att människor skakar och en gång till och med att en hel byggnad skakar (Dan 8:17-18; 10:7-11; Matt 17:6; Apg 4:31). Jesus säger att det ska flyta strömmar av levande vatten ur vårt inre (Joh 7:37-39). Många som reagerar fysiskt säger att de känner strömmar av kraft i sitt inre i samband med reaktionerna.

2. VÄCKELSEHISTORIA OCH FYSISKA REAKTIONER
Fysiska reaktioner har förekommit i väckelser genom hela kyrkohistorien. Den dominikanska predikanten Vincent av Ferrier såg i slutet av 1300-talet människor falla under Guds kraft när han undervisade. Även under 1400 och 1500-talet var det inte ovanligt inom den anabaptistiska rörelsen att falla i Anden. Teresa av Avila, en nunna som levde på 1500-talet upplevde kroppslig svaghet och extas ibland under sina andakter. Hugenotterna, som senare kallades för de franska profeterna, föll ibland som en reaktion på Guds närvaro under 1500 och 1600-talet. Kväkarna (eng: quakers) var bedjare som fick namnet av sina motståndare eftersom de ofta skakade när de bad (1650-talet och framåt i England). 1727 utgjöts den helige Ande över de s.k. Herrnhuttarna, en kommunitet troende i Tjeckien, och Guds starka närvaro över världens första organiserade 24/7 bön gjorde att flera föll till marken.

John Wesley, den engelske grundaren till Metodismen, blev tvungen att uppmana människor att inte sitta uppe i träden på utomhusmöten eftersom Guds närvaro var så stark att människor föll till marken i stora skaror (år 1738 och framåt). Andra fysiska reaktioner som förekom bland metodisterna var skratt, skakande, skrik och gråt. Under 1700-talets The Great Awakening i Amerika med Jonatan Edwards i spetsen var det också vanligt att människor föll till marken. Metodistpredikanten Peter Cartwright såg under 1800-talet Gud röra vid människor så att de skakade och ryckte. The Second Great Awakening i Amerika år 1800-1840 präglades av starka fysiska reaktioner såsom fallande och skakande. Genom Charles Finneys tjänst under 1800-talets Amerika rörde Gud vid människor så att de bl.a. grät och föll till marken.

Även pingstväckelse följdes av fysiska reaktioner av olika slag. På 1960-talet gick startskottet för den karismatiska förnyelsen inom både de protestantiska och katolska historiska samfunden. Även inom denna förnyelse hände det regelbundet att människor skrattade i Anden, föll omkull, rullade runt på golvet m.m. När Jesusrörelsen kom i slutet av 1960-talet förekom fysiska reaktioner. I slutet av 80-talet började den s.k. Third Wave of the Holy Spirit förnya de evangelikala samfunden, mycket genom John Wimbers tjänst och Vineyardrörelsen. I denna förnyelse var det vanligt att människor föll under Andens kraft, skakade, upplevde Guds närvaros tyngd, blev som berusade m.m. När denna förnyelse nådde den Anglikanska kyrkan genom biskop David Pytches formades nätverket New Wine.

1994 utgjöts Guds Ande på flera platser på jorden samtidigt, bl.a. i Toronto Airport Christian Fellowship. Skratt, fallande, skakningar förekom med stor frekvens. Dessa reaktioner präglade också väckelsen i Pensacola 1995. Sedan dess har Gud “slagit ner” på flera platser och nya rörelser, nätverk och oberoende församlingar har bildats som alla erfar fysiska reaktioner.

Än idag förekommer fysiska reaktioner regelbundet i flera av ovan nämnda rörelser och nya sammanhang och församlingar över hela världen. Sammanfattningsvis kan man säga att fysiska reaktioner ofta förekommit när många människor blivit räddade, befriade, helade och de kristna på nytt börjat älska Jesus och velat nå ut med evangeliet.

3. GUD KAN RÖRA VID OSS UTAN ATT VI REAGERAR FYSISKT
Gud kan möta, utrusta och förvandla oss utan att fysiska reaktioner sker. Ett möte med Gud behöver inte nödvändigtvis vara djupare, starkare eller viktigare bara för att reaktionerna är mer dramatiska.

4. VITTNAR OM ATT GUD GÖR NÅGOT
Fysiska reaktioner är inget mål i sig, utan vittnar om ett Guds verk i individen. Gud kanske möter oss med sin kärlek, gör oss mer lika Jesus, utrustar för tjänst, helar vårt inre eller vår kropp, lyfter av tunga bördor, befriar från demoner m.m. Mötet med Gud och det Gud gör är viktigt, reaktionerna är oviktiga. Men det är viktigt att vi inte hamnar i andra diket och blir negativa över reaktionerna, eftersom de säger oss att Gud gör något underbart i människors liv.

5. VI ÄR ALLA UNIKA!
Alla reagerar olika tydligt och på olika sätt på Guds närvaro. Vissa personer faller ofta, andra faller sällan men skakar regelbundet medan somliga sällan eller aldrig reagerar fysiskt på Guds beröring. Några upplever som sagt aldrig fysiska reaktioner, andra gör det en gång, somliga under olika faser i livet, och några kontinuerligt under resten av livet. Vi vet inte varför och bör nog undvika spekulationer.

Att någon ofta berörs fysiskt är inte nödvändigtvis tecken på andlig mognad eller stark utrustning i Andens gåvor. Det finns de som fungerar i en stark tjänst att förmedla Guds närvaro och kraft till andra (med åtföljande reaktioner) som själva sällan eller aldrig reagerar fysiskt.

6. FYSISKA REAKTIONER SÄGER INGENTING OM KÄLLAN
Vi undviker termen “Andens manifestationer”. En av anledningarna till det är att det som sker har mer att göra med våra uttryck än Andens. Fallande, skakande m.m. är människans reaktion på stark andlighet. Dessa reaktioner förekommer inte bara i kyrkan utan även inom new age, satanism och olika kulter. Därför är det viktigt att se de fysiska reaktionerna som mänskliga, och inte som gudomliga bevis på Andens närvaro. De är bevis på att någon andlig källa är verksam, – god eller ond.

Hur urskiljer man då om det är Anden berör människor? Utifrån tre saker: Andlig urskiljning, forum och frukten. Flera har gåvan att på ett andligt sätt urskilja källan till saker som sker. Denna gåva är oumbärlig! Det andra sättet att urskilja är forum. Om Fadern och Sonen tillbes, predikas och den helige Ande inbjuds så är det generellt Gud som verkar i det som sker. Man får det man ber om (Matt 7:7-11). Det tredje sättet att urskilja är utifrån frukten, d.v.s. resultatet av reaktionerna. Om en person legat på golvet och vibrerat i tjugo minuter och efteråt älskar Jesus mer, är mer lik Jesus i sin karaktär och har en större längtan efter evangelisation så är det definitivt Anden som är källan! Om eftersmaken av den andliga upplevelsen är kärlek, frid och glädje så är det Andens verk.Naturligtvis så kan man inte alltid se resultatet av varje enskilt möte Gud. Det viktiga är att man ser en positiv utveckling över tid.

Hoppas du blev lite klokare!

Om du är orolig och tror för att fysiska reaktioner alltid har kundaliniandar som källa så rekommenderar jag dig att läsa mitt inlägg: 10 sanningar som motbevisar kundaliniteorin.

Blessings!
/David

Datum för vårens Kingdom Culture

Guds hjärta är att resa upp en ung generation revivalists som lever i Hans kärlek och kraft. Kingdom Culture är ett möte präglat av innerlig tillbedjan, praktisk undervisning och ett “eftermöte” designat för att hjälpa dig erfara Guds kärlek och utrustas till tjänst i Andens kraft. Både högstadieungdomar, gymnasieungdomar och studenter brukar känna sig hemma på Kingdom Culture. Och faktiskt…flera 30+ och några 50+ brukar också smyga in!

Vi har redan haft två möten i vår.
Här är vårens resterande datum: 9 mars, 20 april & 25 maj!

Kontakta mig om du har frågor!

Blessings!
/David

Helande på gatan i Danmark

Det är inte komplicerat att fömedla helande från Gud. Såg precis en film där en dansk kvinna som varit kristen i 22 dagar ber för människor på gatan för första gången. Lärjungamodellen de använder sig av är så lik Jesu stategi för träning av lärjungarna den kan bli. Han lät dem först iaktta honom, sedan är han med dem och iakttar och sedan lär de andra samma sak.

Vi ser liknande saker ske på Örebros gator regelbundet. Enjoy!

Blessings!
/David 

Du behöver Jesus! (mp3)

Gud är god. Gud är spännande. Gud förgyller våra liv. Livet utan Jesus är torrt och tråkigt. Allt detta är sant. Men BEHÖVER vi verkligen Jesus? Vi lever i en kultur av överflöd och rikedom och har ibland svårt att se oss själva som behövande även på det andliga planet. Sanningen är att vi är fattiga och desperata. Vi behöver Jesus. Annars är vi körda.

På Kingdom Culture i december så predikade församlingens fantastiska teamare Frida Lindberg om just detta. Tycker personligen att detta är den bästa predikan i kategorin som jag någonsin hört. Oerhört inspirerande och tankeväckande.

Lyssna online eller ladda ner mp3filen HÄR!
Naturligtvis finner du den även under “mp3-undervisning“

DU BEHÖVER JESUS!

Blessings!
/David 

ps. du finner en länk till Fridas blogg under “länkar”! ds.

Bill Johnson & Bethel Church | del 2: Förnekar Bill Jesu gudom?

Människor som är obekväma med eller inte förstår det som sker i bl.a. Bethel Church i Californien är ivriga att hitta anledningar till att avvisa det som sker. Detta har inte varit enkelt, eftersom Bill Johnson levt i integritet och hög moralisk standard i hela sitt liv. Alla hans barn är i heltidstjänst i Guds rike och han är ett föredöme när det kommer till generositet och hanterande av pengar. Bill skriver till 100 % under på trosbekännelsen och predikar evangeliet om Jesus Kristus. De teologiska synsätt som ibland ifrågasätts (t.ex. synen på sista tiden & helande) är perifiera frågor som vi kan ha lite olika åsikter om. Ingen har 100 % korrekt teologi. Inte ens du & jag!

Bibeln ger oss rätt att kalla någon en falsk profet om man förnekar grunderna i evangeliet (se mitt dokument Falska profeter, falsk andlighet & urskiljning). Den enda kritik mot Bill som skulle ge någon rätten att kalla honom falsk profet har att göra med synen på Jesu gudomlighet under hans tid på jorden. Ingen förnekar att Bill tror att Jesus är Gud idag. Det uttrycker Bill tydligt och det står på hans församlings hemsida. Frågan är om det ligger något i det som sprids på internet: “Bill förnekar att Jesus var Gud under sin tid på jorden”. 

Ingen rök utan eld brukar man säga. När så många sprider en sak så måste det finnas grund för anklagelserna, eller? Tydligen inte. Jag har läst både svenska och engelska artiklar & dokument, debatterat med flera personer i frågan och en sak är klar: det finns INGEN SOM HELST grund för detta. För det första så har hittills ingen kunnat visa att Bill sagt eller skrivit att Jesus inte var Gud på jorden. Det finns alltså inga citat från honom där detta sägs. Inga alls. Följande är det bästa kritikerna lyckats vaska fram:

He performed miracles, wonders, and signs, as a man in right relationship with God…not as God. If He performed miracles because he was God, then they would be unattainable for us. (s. 29)

Bill diskuterar i sammanhanget inte kristologi eller reflekterar över Jesu gudomlighet. Han skriver om mirakler och hurvida Jesus utförde dem utifrån sin gudomlighet eller utifrån sin mänsklighet. Jesus var ju både människa och Gud. Notera att Bill indirekt skriver att Jesus var Gud på jorden, – han gjorde tecken och under som människa, inte som Gud. Det påståendet är bara relevant om Jesus var Gud och kunde ha utfört dem genom sin gudomlighet. Det Bill skriver bara några rader över på samma sida omöjliggör kritikernas påstående:

While He is 100 % God, He choose to live with the same limitations that man would face once He was redeemed. (s. 29)

Bill skriver här klart och tydligt att Jesus var 100 % Gud, men valde att begränsa sig genom att inte använda sin gudomlighet för att göra under och tecken. Bill ifrågasätter aldrig Jesu gudomliga identitet, endast hur han använder sig av den. I denna fråga har kristna inte varit överens genom historien. Vissa tänker att Jesus gjorde mirakler utifrån sin gudomlighet, medan andra menar att en del av begränsingen som Paulus skriver om i Fil 2:7 är att Jesus avstod från det och utförde alla kraftgärningar i Andens kraft. Vad man än tror i denna fråga är man inte en falsk profet eller villolärare.

Personligen tror jag Jesus gjorde mirakler i Andens kraft. Hur skulle annars apostlarna kunna utföra exakt samma mirakler som Jesus gjorde i Apostlagärningarn? Hur kan de senaste 2000 åren vara kantade av samma mirakler som Jesus gjorde? Lukas skriver om Jesus:

…hur Gud smorde Jesus från Nasaret med den helige Andes kraft, han som gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld.
Apg 10:38

Lukas tror att källan till Jesu mirakler var smörjelsen från den helige Ande.

Bill skriver på sin blogg 21 mars 2011:

Jesus was (and is) God. Eternally God. That never changed. But he chose to live with self imposed restriction while living on earth in the flesh – as a man. In doing so He defeated sin, temptation, the powers of darkness as a man. We inherit His victory – it was for us. He never sinned!

Johnson klargör här att han tror att Jesus gudomliga identitet inte förändrades när han blev människa. Han var fortfarande Gud. Men han valde att att begränsa sitt användande av den för vår skull – för att vi skulle ha ett realistisk föredöme. Jag har diskuterat med kritiker som läst detta citat och ändå hävdar att Bill förnekar Jesu gudom. Deras argumentation är luddig, rörig och kräver ofta flera sidor av text (fyllda av fantasifulla tolkningar av andra citat från Bill) för att få fram sin poäng.

Några av Bills kritiker har faktiskt ändrat sig, bl.a. utifrån citatet ovan. Några apologeter som ägnar mycket av sin tid åt att kritisera all nutida karismatik skrev följande:

McCarty and I have discussed these recent clarifications and have agreed that in the light of this information we think it necessary and appropriate to revise our conclusion. We now consider that Johnson is best understood as espousing not ontological kenosis (which is heresy) but functional kenosis (which is not heresy).http://beyondgrace.blogspot.com/2011/04/bill-johnson-and-divinity-of-christ.html

Jag tror personligen att problemet är att den karismatiska kristendom som Bill & Bethel Church står för är så annorlunda och vitt skild från somliga kritikers kristna tradition att de helt enkelt inte förstår vad Bill skriver. Ofta när jag debatterar i frågan upptäcker jag att personen missförstår nästan allt i Johnsons böcker. Finns man i olika traditioner med olika värdeladdningar och tolkningar av ord så går det ibland inte att kommunicera. Särskilt inte i skrift. Jag har inga problem med att kritikerna har en annan åsikt i frågan om mirakler. Men jag blir ärligt talat upprörd när man inte har något konkret att stödja sina allvarliga anklagelser med. Jag blir sorgsen när tydliga citat från Bill där han skriver att Jesus var Gud på jorden inte hjälper. Man verkar redan ha bestämt sig.

Låt mig ge ett exempel på hur kritikerna inte förstår Bills undervisning. Han skriver i When heaven invades earth att Kristus inte är Jesu efternamn, utan beskriver en verklighet. Bill påpekar att Kristus betyder “den smorde”. När Jesus påbörjar sin tjänst läser han från GT:

“Herrens Ande är över mig. Han har smort mig till att…” (Luk 4:4).

Jag nämnde ovan hur Lukas skriver att Gud smorde Jesus med Andens kraft och att Jesus botade människor i djävulens våld. Andens smörjelse var nyckeln till Jesu tjänst. Innan Andens nedsänkande över Jesus efter dopet multiplicerade inte Jesus ens ett geléhallon eller uppväckte en ekorre från de döda Bill pekar på att själva titeln Kristus indikerar att Jesus gjorde mirakler genom Andens kraft, inte genom sin gudomlighet. Han menar att det var först i och med Andens smörjelse efter dopet som den fulla betydelsen av “Kristus” realiserades i Jesu liv. Han menar INTE att Jesus blev Gud eller återfick sin gudomlighet då. Han menar heller inte att Jesus inte var den utvalde Messias redan innan. Bara att det var då titeln fick ett konkret uttryck.

Bill går vidare och funderar lite lekfullt vidare utifrån ordet “kristna”, vilket ungefär betyder “de smorda”. Precis som Jesus kan vi ta emot Andens kraft och göra det Jesus gjorde. Det betyder inte att vi är gudomliga eller att vi är jämställda med Jesus, bara att vi liksom honom med Andens hjälp kan utbreda Guds rike. Endast Jesus är Messias, den utvalde smorde Kungen som Israel väntade på.

Detta menar många kritiker betyder att Bill förnekar att Jesus var Gud. Ingen har hittills lyckats förklara för mig varför. För dem betyder Kristus att Jesus är den utvalde Messias som folket väntade på. De tror att Bill försöker peka bort från detta och ersätta Jesu gudom med att vi alla blir som Jesus i och med Andens smörjelse. Detta skriver eller säger aldrig Bill. Han tillägger endast ytterligare en dimension till till Kristusbegreppet, utan att gå emot det kritikerna tror på. 

Jag har stött på skeptiker som anklagar Bill för att han inte skriver mer om korset och Jesu gudomlighet i sina böcker. De menar att han har ett osunt fokus och borde fokusera mer på dessa saker. Detta sätt att resonera är mycket konstigt. Låt oss säga att någon skrivit en bok om fotboll. En journalist kritiserar författaren i sin krönika och menar att han borde skrivit mer om hockey och handboll. Detta vore förstås galenskap. Ändå är det exakt detta som sägs mot Bill Johnson. Boken “When heaven invades earth” handlar om mirakler och ett liv i Andens kraft. Föga förvånande är den inte en kristologisk avhandling.

Alla behöver inte brinna lika mycket för reformation av Andens liv och kraft som Bill Johnson gör.
Men alla borde undvika att desperat gripa efter halmstrån och utan grund demonisera kristna ledare.
Jag önskar att mer av samtalet handlade om de verkliga frågorna: varför är den västerländska kyrkan så kraftlös i jämförelse med församlingen i Apostlagärningarna? Kan det vara så att vi saknar något? Hur välkomnar vi den helige Ande att verka mitt ibland oss?

Som du ser finns det ingen grund i anklagelserna mot Bill.
Han förnekar inte Jesu gudomliga identitet under sin tid på jorden.

Blessings!
/David

Änglar & demoner (mp3)

Det är är idiotiskt att fokusera på änglar. Lika idiotiskt är det att ignorera dem! Bibelns författare gör ingetdera. I Bibeln finner vi över 300 referenser till änglar. Skulle vi ta bort alla bibelböcker som nämner änglar så skulle vi inte ha många böcker kvar, – vare sig i Nya eller Gamla testamentet. Abraham får besök av tre änglar. Elias tjänare får sina ögon öppnade för andevärlden och ser en änglaarmé. Daniel får besök av ängeln Gabriel som berättar att det finns andefurstar över olika länder. Samme ängel besöker Maria och förbereder henne på att föda Jesus. En ängel visar sig för Petrus och talade till honom om Kornelius. Filippus får instruktioner av en ängel att gå till en viss plats. När Petrus släpps ut ur fängelset av en ängel och knackar på hos lärjungarna  så tror de först att det är hans ängel som kommit* (?!). Uppenbarelseboken nämner änglar 72 gånger. 

Genom hela Bibeln och allt som sker så finns änglar med i centrum, men är aldrig centrum. För de bibliska författarna är änglar en naturlig del av Guds skapelse och är inte rädda för att skriva om dem. Det är dock vi. Undrar hur många gånger jag hört någon säga: “det är farligt att prata om änglar, för då förlorar vi fokus på Jesus”. Uppenbarligen hade Bibelns författare bättre simultankapacitet! Det låter jättefint att vi ska fokusera på Jesus, men det blir fel. Jesu härlighet är så mycket större än änglarnas att han inte blir hotad av änglarna. Kontakt med änglar i Bibeln leder snarare till tillbedjan, god frukt och större fokus på Gud.

Varför då denna rädsla för änglar? Svaret finns i vår västerländska kultur. Ateismen och den naturalistiska världsbilden har påverkat oss enormt. Vi kan tänka oss en Gud högt uppe någonstans och att vi är här på jorden, men har svårt för den andliga verkligheten där emellan. Vi är obekväma med det övernaturliga. Vi har vant oss vid att det förekommer i Bibeln, men sker samma saker idag blir vi ibland oroliga och skeptiska. Vi är mer barn av vår tid än vi vill erkänna. Detta är något vi behöver omvända oss ifrån. Vi behöver gå mot strömmen och fylla våra kunskapsluckor. Vi kan inte applådera när Petrus får änglabesök och i nästa andetag kritisera nutida kristna för att de ibland ser änglar. Faktum är att änglarna inte tog semester efter första århundradet, utan är minst lika aktiva ibland oss idag.

Precis som Bibelns författare så ska vi undervisa om änglar och berätta om våra erfarenheter av dem. Det är kyrkans brist på undervisning och praktik av det övernaturliga som gjort att intresset för New Age och magi exploderat den senaste tiden. Kristendomen är världens mest övernaturliga religion och har det som de nyandliga sökarna längtar efter. Frågan är om vi vet om det själva?

I onsdags undervisade jag om änglar & demoner på vår Kristendomsskola.
Några av frågorna som jag behandlade var:

• Vad är änglar & vad gör de?
• Vad är demoner & vad gör de?
• Vad tror kristna om spöken & spökhus?

Lyssna online eller ladda ner undervisningen HÄR.
Du hittar den förstås även under “Mp3-undervisning”.

Jag vet att ämnet är nytt och obekant för många.
Tveka inte att kontakta mig om det är något du undrar över!

Blessings!
/David

*ps. funderar du över varför lärjungarna trodde det var Petrus ängel som knackade på? Många trodde (och tror även idag) att alla människor har minst en ängel som alltid följer dem. Man trodde också att de ibland kunde anta liknande utseende som personen de följde. Att lärjungarnas spontana reaktion är “det måste vara hans ängel” säger mycket om hur vanliga änglabesök var i den första kyrkan. ds.

Normal Kristendom

Det vi tänker är normalt är ofta det som sätter taket i våra liv. Vi sträcker oss generellt inte efter det som vi tror är onormalt och ouppnåeligt. Vad är normal Kristendom? Hur ser den kyrka Jesus drömde om ut? Vad är väckelse? Jag inledde Kingdom Culture Konferens i november med att väcka lite tankar kring just detta. Nu finns undervisningen att lyssna på eller ladda ner under “Mp3-undervisning” på bloggen!

• Är det normalt att kyrkan är känd som det ultimata sömnpillret?
• Är det normalt att kyrkan är så tom på andlighet & det övernaturliga att människor söker sig till new age?
• Är det normalt att kristna är kända som dömande?
• Är det normalt att sjuka endast blir tröstade och inte helade i kyrkan?
• Är det normalt att det ofta inte skulle märkas någon skillnad om Gud inte närvarade på en Gudstjänst?
• Är det normalt att Gud har så liten plats i många kristnas liv att det inte märks att de följer Jesus? 

Jag älskar det normala kristna livet.
Halleluja för gammal hederlig normal kristendom!  :)

Blessings!
/David 

Vad är Kingdom Culture?

Kingdom Culture. Bor du i Närke är chanserna goda att du vet att det är ett ungdomsmöte. Du kanske har hört att ungdomar från olika håll söker sig dit. Du kanske undrar varför. Därför vill jag ge en snabbresumé av de senaste två åren. Detta inlägg är till för dig som vill veta hur det började och vad som händer på mötena.

För drygt 2 år sedan upplevde vi att något saknades i vår ungdomsverksamhet. Vi hade hemgrupper och fritidsgård men saknade ett forum för gemensam undervisning & Gudsmöten. I tankarna började vi forma ett klassiskt ungdomsmöte: lovsång, undervisning & förbön. Vad ska vi kalla det? Två namn fastnade vi för: Jesus Culture & Kingdom Culture. Vi hade nyligen fått visionen om att Gud vill att vi ska forma mer än en verksamhet. En kultur sitter i ryggraden och formar det vi är, tror, talar och gör. En kultur tar tid att forma men är orubblig när den väl har upprättats. Slutligen beslutade vi oss för Kingdom Culture eftersom Jesus Culture redan är ett känt väckelsenätverk och lovsångsteam i USA.

En kväll satt vi tillsammans med en grupp ledare i församlingen och fattade tillsammans beslutet att förverkliga ideérna. När vi började be så hände något jag aldrig varit med om tidigare. 3 personer kände samtidigt hur en stark doft av rökelse fyllde rummet. Det var som om Gud sa sitt amen och visade att han var glad över beslutet.

Det första mötet fyllde vi ca 3 bänkar i kyrksalen. Vi annonserade inte utåt och hade endast gymnasiet och studenter som målgrupp. Högstadiet fick inte vara med! Vi hade flest ungdomar i gymnasieåldern och vi var rädda att de och studenterna inte skulle vilja komma om de något yngre var med. Mötena var helt okej och fyllde sin funktion väl. Ungdomarna uppskattade att få mer undervisning och mötesformatet. Tidigt försökte vi skapa en kultur av bön. Vi var trötta på tidsinramade möten där man går direkt från Gudsmöte till fika. Mycket tappas bort och Gud får inte den tiden han behöver för att förvandla och genomsyra.

Precis som på våra läger och annat talade vi om “eftermötet” som den mest spännande delen av kvällen, där Gud kan göra vad som helst när som helst. Gud är alltid centrum, inte underhållning, fika, gemenskapen eller en viss form. Vi dekorerade med madrasser, filtar och kuddar och hade musik i bakgrunden och vi ledare dröjde oss själva kvar inför Honom. Förutom att vara kvar och ha ensamtid med Gud så bad både vi ledare och ungdomarna för varandra. Ofta bildades spontana böneringar där ungdomarna sökte Gud tillsammans eller bad för någon.

Eftersom vi var ganska få så flyttade vi ner från kyrksalen till källarvåningen. Det ekade lite väl tomt i kyrksalen! Senare fattade vi ett beslut som gjorde att vi fick flytta tillbaka till kyrksalen: högstadiet är välkomna! Vi hade allt svårare att motivera för oss själva varför de yngre inte fick vara med. “Det ska börjas i tid” brukar man ju säga, och det gäller även Guds rike. Ungdomsgruppen växte deusstom generellt och fler studenter började komma. Men faktum är att det var någonting annat som ledde till att Kingdom Culture är så mycket större idag.

Då var det ca ett år sedan den helige Ande föll över en av våra hemgrupper. Gud gjorde fantastiska saker men det var inget som präglade hela ungdomsverksamheten. Vi insåg att Gud ville göra det han gjorde i hemgruppen bland resten av ungdomarna. Dags att införa någonting nytt i eftermötet! Bibeln lär oss att Andens närvaro, gåvor & kraft ofta förmedlas genom handpåläggning (4 Mos 11:25; 4 Mos 27:18-20; 5 Mos 34:9; 1 Sam 10:10-12; 1 Sam 19:-23, 2 Kung 6:17; 2 Tim 1:6; 1 Tim 4:14; Rom 1:11). Vi såg detta ske men det gick långsamt. Därför introducerade vi förbönstunneln.

Alla som vill radar upp sig mitt emot varandra med ca en meter mellan så att en tunnel bildas. En av de två som står på ena kanten börjar gå igenom och nästa person följer efter med ett litet mellanrum. De andra lägger försiktigt handen på axel/huvud och ber en kort välsignande bön. När personerna kommer ut på andra sidan ställer de sig i ledet och är nu förebedjare och ber för andra. Alla ber för alla! Vi började ha den i början av eftermötet, samtidigt som man kunde söka Gud i ensamhet eller be på andra sätt. Vill du veta mer så klicka HÄR för att komma till ett äldre inlägg som handlar om förbönstunneln.

Förbönstunneln var precis vad vi behövde. På relativt kort tid fick flera erfara Guds kärlek på ett nytt sätt. Andra blev utrustade med kraft. Ryktet började snabbt gå. Någonting händer i Brickebergskyrkan. Kristna från andra församlingar börjar komma. Icke troende börjar komma. Varför? Ingen underhållning. Inga band. Inga draman. Inga häftiga ljus. Inget jättemaffigt lovsångsteam. Varför? Honom…! Vi tror att Gud är varje människas innersta längtan. Vår uppgift är att göra honom synlig och bygga en ungdomsverksamhet där det är lätt att komma i kontakt med honom. Ungdomar längtar efter mer än teoretisk kunskap om Gud. Folk kommer till Kingdom Culture för att det är lätt att ha gemenskap med honom där. Många får sin första erfarenhet av Guds kärlek. Flera ser eller upplever själv sitt första mirakel. Andra blir utrustade med kraft och får ta emot Andens gåvor.

Även om vi har en bred undervisning och inte fokuserar på det övernaturliga så är det förstås dessa saker som sticker ut med våra möten. Från början var Kingdom Culture till för våra egna ungdomar. Idag är mötena ett förnyelseforum som besöks av ungdomar från hela Örebroområdet. På mötet i januari samlade vi över 200 ungdomar från mer än 12 församlingar. Senaste året har vi haft ett snitt på 100 besökare/möte. Men antalet som kommer är inget mål i sig. Om vi samlar massa ungdomar och Gud inte förnyar och förvandlar så slösar vi med deras tid. Så länge som frukten är god och ungdomar växer så har Kingdom Culture ett existensberättigande.

Vi använder inte KC för att värva ungdomar till vår ungdomsgrupp! Vår vision är att välsigna andra och att de ska ta med sig det de får av Gud till sina egna sammanhang. Vi glädjer oss därför extra mycket när ledare åker med sina ungdomar så att de kan hjälpa sina ungdomar vidare efteråt. I en stad som Örebro med mycket församlingar har varje församling något att bidra med. Vi tror nu att vi har hittat vår pusselbit.

Vi vet att några automatiskt blir oroliga eller skeptiska om någonting är karismatiskt.
De kanske har egna dåliga erfarenheter eller är rädda för att det ska bli osunt.
Därför har vi sammanställt vad vi INTE står för för!
Klicka eller högerklicka HÄR för att öppna eller ladda ned pdf-dokumentet.

Om du har frågor om Kingdom Culture eller om det som sker så tveka inte att kontakta mig!
david.wellstam@brickebergskyrkan.se

Jag har aldrig sett något liknande.
Det Gud gör i den unga generationen kommer att förändra allt.
Och det är bra…

Blessings!
/David

ps. inom inte alltför avlägsen framtid släpps videodokmentären om Kingdom Culture konferensen vi hade i november ds.

Bill Johnson & Bethel Church | del 1: En liten inledning…

Eftersom Bill Johnson nyligen avslutat sitt tredje besök i Sverige och hans församling Bethel Church blir allt mer uppmärksammad världen över har debatten anlänt till Sverige. De senaste 2000 åren har alla väckelser (t.ex. Ökenfäderna,  Kväkar-väckelsen, Metodistväckelsen, the Great Awakening, Anabaptisterna, Wales, Pingst-väckelsen) präglats av mirakler och fysiska reaktioner på Guds närvaro. Det som dessa väckelserörelser också tyvärr har gemensamt är att de alla kritiserats av den etablerade kyrkan. Den religiösa mainstreamen har alltid haft svårt att acceptera när Guds övernaturliga ingripande präglar ett sammanhang. Detta gäller förstås även Bethel Church & Bill Johnson.

Jag får nog kalla mig något av en Bill Johnson-kännare då jag läst alla hans böcker, lyssnat på hundratals predikningar, läst hans medarbetares böcker, tittat på massor av Gudstjänster från församlingen, känner personer som gått eller går på deras Bibelskola m.m. Då jag aldrig reagerat negativt på någonting var det med viss förväntan jag satte mig vid datorn för att sätta mig in i kritiken. Nu ska jag vara helt ärlig! Först skrattade jag. Sedan blev jag chockad. Efter det blev jag arg och fick lugna ner mig en stund. Slutligen blev jag bedrövad. Kritiken var så ogrundad och spekulativ att jag häpnade. Pratade nyligen med en teologilärare som uttryckte det såhär efter att ha läst kritiken: “får man behandla en människa på det här sättet?” Han ansåg att kritiken saknade grund och var orättvis.

Såhär kan man sammanfatta kritiken mot Bill Johnson & Bethel Church:

• Fysiska reaktioner förekommer (såsom fallande, skratt, vibrerande)
• En alltför positiv syn på sista tiden
• Framgångsteologi
• De övernaturliga tecken som sker (härlighetsmoln etc)
• Att Andens gåvor är i funktion och att kraft kännetecknar samlingarna
• Bill nedvärderar Bibeln och upphöjer obibliska upplevelser 
• Bill Johnson förnekar att Jesus var Gud under sin tid på jorden

Jag finner all kritik svag eller felaktig. Många jag samtalat med på internet kan t.ex. inte ens styrka att Bill Johnson skulle förneka Jesu gudom. De har läst det på någon blogg någonstans. Det är tydligt att det som sker i Bethel Church utmanar många och att man är mycket motiverad att hitta anledningar att avvisa det. Kanske för att slippa överväga den jobbiga tanken: “tänk om de har hittat något som jag saknar. Något som jag skulle behöva.” Jag planerar att ägna ett helt inlägg åt vad jag tror är de bakomliggande orsakerna till kritiken. 

Tidigare har jag bloggat lite sporadiskt kring ämnet och gett respons på två extremt spekulativa artiklar, infogat en positiv artikel från Charisma Magazine & en reflektion från Kris Vallotton. Jag har även argumenterat emot kundaliniteorin. Jag har även utmanat kritik om att bl.a. Bill har en alltför positiv syn på sista tiden. Slutligen har jag lagt upp Bethel Churchs statement of faith. Allt detta finner du i kategorin “Försvar av karismatik” på bloggen.

Nu känner jag att det är dags att möta ovanstående kritik mot Bill Johnson mer samlat. Jag kommer att utgå från punkterna ovan. Först ut blir det ogrundade påståendet att Bill skulle förneka att Jesus var Gud under sin tid på jorden.

När man ska bedöma ett sammanhang ska man alltid gå direkt till källan och inte till dess kritiker!

Blessings!
/David

Bloggare & ungdomspastor

Dagens informationsflöde ser inte ut som det gjorde för 10 år sedan. Kommunikation präglas av öppenhet och internetbaserade forum som facebook, twitter och bloggar. Vi kommunicerar på nya sätt. Allt fler företagsledare, kändisar, politiker och pastorer bloggar. Detta öppnar upp fantastiska möjligheter. Pastorn kan kommunicera, undervisa och ge inblick i sitt liv 24/7 och är inte längre begränsad till söndagens predikan och någon ytterligare samling. Samtidigt väcks nya frågor. De flesta kristna ledare bloggar inte på sin församlings hemsida som officiell representant för församlingen, utan som privatpersoner. Det kan t.ex. uppstå problem om en pastor inom EFK bloggar om hur fel den baptistiska dopsynen är. Man kan inte stå i talarstolen en söndag och undervisa om vuxendop och sedan på eftermiddagen skriva på bloggen att det endast är barndop som gäller.

En annan utmaning är problemet med envägskommunikation. När man postar ett inlägg så vet man inte vem som läser det eller hur de (miss)förstår innehållet. Lämnar läsaren ingen kommentar eller kontaktar bloggaren på annat sätt så riskerar det att skapa ett avstånd mellan personerna i onödan. Som pastor är det viktigt att uppmuntra till respons från församlingsmedlemmarna, kanske inte främst i form av kommentarer, utan i vidare samtal. Som församlingsmedlem och bloggläsare har man på samma sätt ansvar att inte endast vara en anonym läsare utan våga prata med pastorn, – både om det man tycker är bra och det man inte håller med om. Intressanta och givande samtal väntar!

Skulle alla i en församling i tur och ordning berätta om hur man ser på varje teologisk och praktisk detalj i tron så skulle ingen hålla med varandra! Församlingar har generellt ingen detaljerad gemensam teologi utan samlas kring trosbekännelsen och kanske något dokument med grundvärderingar från samfundet. Därför behöver man inte vara rädd för olikheter så länge man är överens om grunderna i evangeliet. Att olika personer i församlingen brinner för olika saker och tänker lite olika är en tillgång.

Personligen så reflekterar jag ständigt över dessa frågor. Jag är ungdomspastor i Brickebergskyrkan. Jag är bloggare. Nu vill jag dela hur jag tänker…

Först en grundläggande värdering: jag är David Wellstam Jag är inte “David, bloggaren” & “David, pastorn”. Faktum är att jag alltid är en och samma person! Jag varken kan eller bör försöka särskilja dessa. När jag undervisar på Kristendomsskolan så är jag David. Jag klär inte på mig min ungdomspastorsdräkt och blir en annan person med andra värderingar & åsikter än jag har privat. När jag undervisar på bloggen så är jag också David. Men jag är fortfarande pastor i Brickebergskyrkan, även efter att jag lämnat kyrkans lokaler. Min poäng: jag är alltid samma person, tror samma saker och praktiserar samma saker. Jag tycker det är problematiskt när man som ledare har olika masker man växlar mellan utifrån människofruktan eller yttre förväntningar. Människor som inte finner stabilitet och enhet mellan livets olika forum mår ofta dåligt. (extremfall: schizofreni)

“What you see is what you get.”

Jag bloggar utifrån den jag är. Jag utövar min tjänst som pastor utifrån den jag är. Ingen skillnad. Alltid David!

MEN SAMTIDIGT! Å andra sidan så skiljer jag på min blogg och mitt arbete som ungdomspastor i Brickebergskyrkan. Bloggen är som sagt ingen officiell blogg som ger information & annat från församlingen. Min blogg är inte ungdomsverksamheten. Ungdomsverksamheten är inte min blogg. Under “Om mig”-fliken skriver jag om bloggens syfte:

Mitt hjärta för den här bloggen är att dela tankar som uppmuntrar och utrustar till ett liv som andas väckelse. De senaste åren har Gud öppnat upp mycket nytt för mig om Andens liv och kraft, därför misstänker jag att en ganska stor del av inläggen kommer att handla om det. Tror verkligen Gud vill förnya våra tankar på det området! Jag är mycket bredare i intresse & teologi men vill på bloggen främst lyfta fram dessa klart underrepresenterade frågor.

Den viktigaste skillnaden mellan bloggen & mitt arbete som ungdomspastor är just detta: min blogg har en speciell tematisk inriktning, – det har inte ungdomsverksamheten. Vi bygger vårt ungdomsarbete på 13 grundpelare och behöver hjälpa ungdomar i sin resa som lärjungar hela vägen från sökare till missionärer. Min undervisning i hemgrupper, Kingdom Culture, Kristendomsskola m.m. är därför extremt mycket bredare än vad jag skriver om på bloggen.

Nu kommer (tro det eller ej) en sportliknelse! Låt oss säga att jag har en blogg om fotboll som heter “Tankar från en bollsparkare”. Jag gillar även hockey, pingis, simning & är positiv till all sport. Men bloggen handlar endast om fotboll eftersom det är dens syfte. På samma sätt är inte tanken med min blogg att vara en fullständig systematisk teologi. Den ger ingen bra bild över ungdomsverksamheten. Den handlar främst om det som rör karismatik (även om jag skriver om en del annat också).

Eftersom (som skrev tidigare) jag är David i båda forumen så möts bloggen & ungdomsverksamheten då & då! Ibland vittnar jag om vad Gud gör på bloggen. Det händer att jag informerar om större events på bloggen. Jag har en mp3avdelning med undervisning som bl.a. är till för församlingens ungdomar. Jag tror också det är positivt för de i församlingen som inte är engagerade i ungdomsarbetet att kunna ta del av det som sker. Det händer att jag i ungdomsverksamheten hänvisar till ett visst blogginlägg. Jag tror på denna typ av strömlinjeformade integrering där dessa forum kompletterar och möts på detta sätt. Alternativet att försöka separera min tillvaro i två delar med höga murar emellan är inget alternativ.

Det finns dock saker man bör tänka på som bloggande pastor:

• Blogga inte sådant som strider mot församlingens eller samfundets grundläggande värderingar
• Blogga inte sådant som är konfidentiellt eller känslig information
• Undervisa samma i kyrkan som på bloggen. Finns det ett gap därimellan är det problematiskt
• Undvik att kritisera kristna ledare, samfund & församlingar
• Vaka över högmodet! Se till att inte bloggen används för att glorifiera dig själv

Jag anser att fördelarna och möjligheterna överträffar riskerna!

Blessings!
/David

Varför måste Jesus dö?

Varför måste Jesus dö? Kunde han inte bara ha blivit brutalt misshandlad? Hur kan hans död för 2000 år sedan göra att andra blir räddade undan dom till evigt liv? Vi säger att vi är frälsta (räddade). Vad är det egentligen vi är räddade ifrån? Många gånger tror jag att vi tror oss veta svaret på dessa frågor fast vi i själva verket inte gör det. Jag hör ofta kristna säga att vi inte kan förstå korset. Det är ett mysterium som vi får acceptera i tro. Jag håller inte med. Allt för ofta placerar vi saker vi kategorin “mysterium” som Bibeln faktiskt förklarar. Dålig teologi och brist på kunskap gör att vi ibland menar att det inte finns svar på frågor det finns svar på. Jag skulle vilja påstå att Jesu död på korset är logiskt. Det är logiskt att hans död blir min räddning. Naturligtvis är det övernaturligt och delar av det går bortom det vi kan förstå. Men det viktigaste finns helt klart inom räckhåll för oss.

På Kristendomsskolan i onsdags så undervisade jag om just detta, – “Varför måste Jesus dö?”.
Lyssna online eller ladda ner mp3-filen under “Mp3-undervisning” på bloggen.

Innehåll:
1. Jesus dog för att rädda oss från synden
– Vad är synd?
– Synd i stor skala
– Du & synden
– Den allvarligaste synden
– Syndens konsekvenser
– Varför det är logiskt att vi räddas av Jesu död

2. Jesus dog för att rädda oss från Satans makt
– Den andliga verkligheten
– Jesus räddar oss från mörkrets makt a´la CS Lewis
  Länk till filmen som visades: Edmunds salvation

3. Avslutning
– Jesus måste inte dö…

Tänk på att min målgrupp är klass 8 på högstadiet! Det finns saker jag inte hinner gå in djupare på och saker som skulle bli för teologiskt insnöat för dem. Har du frågor så kommentera gärna!

Blessings!
/David

Jesus Culture Awakening: Live from Chicago

Vi har alla våra höjdpunkter varje år. Saker som återkommer som vi alltid ser fram emot. En av mina absoluta highlights är när Jesus Culture släpper sitt årliga lovsångsalbum! Jag älskar musik. Musik är en nyckel som öppnar upp våra hjärtan! Lovsång är därför ett fantastiskt sätt att ha gemenskap med Gud och beröras av Honom. Jag tror det är väl investerade pengar att ha en skattkista av lovsångsmusik hemma. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så älskar jag Jesus Cultures musik av följande anledningar:

1. Tungt och mäktigt sound
2. Ingen scenshow eller publikfrieri utan 100 % fokus på tillbedjan
3. Deras val av sånger – upphöjelse, enkla böner & mottagande av det Gud vill ge i en perfekt blandning
4. De improviserar ofta och leder i spontan tillbedjan
5. De maximerar varje sångs potential genom dynamik & att våga leda den länge
6. De skriver egna bra lovsånger men gör även covers på både kända och mindre kända sånger (nästan alltid bättre än orignalet!)

Tidigt imorse gick jag alltså med hög puls in på iTunes med förhoppning om att deras nya album skulle finnas där. Jag blev inte besviken! Köpte alla 16 sånger och har flitigt lyssnat igenom dem under dagen. Skivan är riktigt bra, förstås. Tungt, innerligt och den där unika känslan av passion och andlig hunger som alltid präglar Jesus Cultures musik. Som alla tidigare skivor så finns det ett delvis nytt sound. Mer synthmattor och elektroniska beats – vilket jag tacksamt tar emot! Några andra artister som står under Jesus Cultures produktion är med på skivan, vilka gör bra ifrån sig även om jag personligen föredrar de andra sångerna. 6 av sångerna är nya versioner  av tidigare material. Tråkigt på ett sätt, samtidigt som några av nyversionerna är riktigt bra – särskilt “Dance” & “We are hungry”.

Min topp 5 från skivan:

1. Father of lights – Kim Walker
2. Fill me up – Kim Walker
3. Dance – Kim Walker
4. You are holy (Burning Ones reprise)  - Chris Quilala
5. Nothing but the blood – Chris Quilala

Ännu ett fantastiskt album. Ändå är jag lite besviken. Antar att min skyhöga förväntningar är problemet. 6 av sångerna är som sagt inte nya, 4 är med andra artister. Kvar återstår 6 sånger & två av dem är spontan tillbedjan. Saknar nog fler nya sånger helt enkelt. Som tur är så är de 4 nya sångerna (Awaken me, My everything, Fill me up & Father of Lights) riktigt bra. Även om skivan kanske inte riktigt mötte mina förväntningar så är det defintivt årets bästa lovsångsskiva!

Så köp den för allt i världen!
På högersidan av bloggen under kommentarerna kan du klicka på albumet och komma till en iTuneslänk & provlyssna på skivan!

Blessings!
/David

New Wine ledarkonferens 2008 & 2009

Du kanske bittert ångrar att du missade dem. Du kanske var där och önskar att du kunde återuppleva undervisningen. Grattis! Nu finns all undervisning från konferenserna på min blogg! Bill Johnson lämnade ett djupt avtryck i oss som var där. Det är intressant att notera att antalet mirakler och antalet människor som praktiserar kraftevangelisation verkar ha ökat i Sverige från och med 2008-2009. Det är det fantastiska med just ledarkonferenser – ringarna på vattnet blir stora. 

Mina highlights från konferenserna är: 

1. Mannen. Bills ödmjuka & kärleksfulla men ändå fasta och utmanande framtoning berörde.
2. The one thing. I en av sessionerna talade Bill om vad han tycker är viktigast – den intima kärleksrelationen med Gud. Tror ingen lämnade den samlingen oberörd.
3. Miraklerna. Att se hundratals helanden i Sverige var viktigt för mig.
4. Guds närvaro. Tillbedjan och atmosfären går tyvärr inte att fånga i mp3-format
5. Frukten. Såg ett nytt mod att be för människor i mitt & andras liv efter konferenserna. Tyckte mig även se att % av de jag ber för som blir helade ökade.

Lyssna online eller ladda ner undervisningen under “Mp3-undervisning“.

Enjoy & be blessed!
/David

Uppdatering på bloggen: mp3-undervisning

Äntligen! Jag har länge velat skapa en sida på bloggen med mp3-undervisning från Kingdom Culture & andra sammanhang. Därför är det med glädje som jag precis köpte till en liten uppdatering som gör att det går att lägga upp mp3-filer. Jag har flera tankar med den nya funktionen. Den främsta är att de som t.ex. missade senaste Kingdom Culture kan lyssna på undervisningen i efterhand. Den som upplevde att något sades som var bra kan lyssna på det igen senare. En annan anledning är att bredare kunna sprida undervisning som känns viktig. Arkivet kommer naturligtvis att växa med tiden.

Blessings!
/David

Jesus Culture i Uppsala

Mitt under lovsångskonserten öppnar jag ögonen. Kim Walker, en av lovsångsledarna, verkar inte vara särskilt intresserad av mig (eller någon annan för den delen) utan är förlorad i tillbedjan. Rummet vibererar av lovsång och när bandet avslutar sången så fortsätter tusentals ungdomar accapella en lång stund. Bandet är riktigt bra, – låter exakt som på skivorna. Därför öppnar jag ögonen ibland bara för att konstatera att “nej, jag är inte hemma och lyssnar på en av deras skivor”. Bortsett från att vara omgiven av andra passionerade tillbedjare och bandets fysiska närvaro så är det precis som det brukar vara i mina stunder i soffan, på kontoret, på bussen & andra ställen där Jesus Culture brukar hjälpa mig lyfta blicken mot Jesus. Innerligt. Äkta. Kraftfullt. Musikaliskt tilltalande. Kvällen levde upp till alla mina förväntningar.

6 anledningar till varför Jesus Culture är mitt favoritlovsångsteam:

1. Tungt och mäktigt sound
2. Ingen scenshow eller publikfrieri utan 100 % fokus på tillbedjan
3. Deras val av sånger – upphöjelse, enkla böner & mottagande av det Gud vill ge i en perfekt blandning
4. De improviserar ofta och leder i spontan tillbedjan
5. De maximerar varje sångs potential genom dynamik & att våga leda den länge
6. De skriver egna bra lovsånger men gör även covers på både kända och mindre kända sånger (nästan alltid bättre än orignalet!)

Hittade några klipp från Uppsala som någon lagt upp på Youtube!

Blessings!

/David

“Fill me up”…lovsången som lever upp till sitt namn!

Wow! Fill me up God…Hittade ett liveframträdande av Jesus Culture från Awakeningeventet i Chicago med 18 000 ungdomar. Deras tolkning av United Pursuits Fill me up är helt otrolig. Var ute och gick med sången i hörlurarna med min sovande son i barnvagnen. Blev så uppfylld av Guds närvaro att jag knappt kunde gå ordentligt! Sången blir en bön om att Andens uppdrag på jorden ska uppfyllas till 100 % – att vi öppnar upp oss så att han kan genomsyra allt vad vi är. 

You provide the fire
And I’ll provide the sacrifice
You provide the Spirit
And I will open up inside

Fill me up, God 
Fill me up,God 
Fill me up, God 
Fill me up

Love of God overflow 
Permeate all my soul

Kom helige Ande…

Blessings!
/David

Soaking

“Varför ligger alla på golvet?!” Du kliver in i ett rum med madrasser, tjocka mattor, filtar & kuddar. I bakgrunden hör du lugn instrumental musik. Någon sitter ihopkrupen i en fåtölj. Flera vilar utsträckta på rygg. Ett par personer har armarna lyfta som för att ta emot något från ovan. I rummets ena hörn sitter en man på knä med ansiktet mot marken. Någon kvinna sitter och ber för en yngre tjej. Ett rum av bön & vila.

Vad är egentligen soaking? Själva ordet började användas på 90-talet i samband med den karismatiska förnyelsen och är engelska för “blötläggning”. Många har erfarenhet av att de blivit genomsyrade eller blötlagda av Guds kärlek och närvaro i samband med soaking. Själva sättet att be är inget nytt. Genom kyrkohistorien har olika former av kontemplativ bön alltid förekommit. Bön i tystnad där man riktar sitt fokus på Gud och är i gemenskap med honom utan ord. Många känner att det är enklare att stilla sig om det är musik i bakgrunden, men det är inget måste. Det är inte ovanligt att man läser ett bibelord innan som man under soakingen sedan ber över och fokuserar på. Tanken är då att Guds ord ska gå från teoretisk idé till en en djup övertygelse.

Frukten av soaking har varit mycket god. Vittnesbörd kommer från hela världen om hur kristna upplever inre helande, får förnyad kärlek till Jesus & människor, upplever en ny inre frid, förstår innebörden i bibelord m.m. I vårt stressade informationssamhälle är det inte konstigt att behovet av stilla bön är stort.

Jag skulle vilja påstå att ALLA KRISTNA regelbundet soakar! Har du någon gång under en Gudstjänst slutit ögonen under en sång och bara varit med Jesus? Du sjunger inte med utan bara sitter och vet att du har gemenskap med Gud. Har du någon gång suttit hemma och bett och en stund bara dröjt dig kvar i stillhet? Naturligtvis har du det! Alltså brukar du “soaka”!

KRITIK MOT SOAKING
Jag har svårt att förstå kritiken mot soaking. Den bygger generellt på 3 saker:

1. Några blir skeptiska över själva ordet. Det är på engelska och låter som någonting nytt. Vi svenskar är generellt skeptiska både mot saker som kommer utifrån och mot nya saker.
2.  Guilty-by-association-resonemang. En person är kritisk mot vissa saker i ett sammanhang som praktiserar soaking och dömer per automatik ut soaking.
3. Vissa tycker det låter lite new age och undrar om det inte är samma sak som meditation.

Alla är mycket svaga argument. Är man skeptisk över ett ord så får man ta reda på vad det står för. Man kan inte avvisa något för att ordet är nytt och utländskt. Guilty-by-association håller aldrig som argument. Man behöver kunna visa varför soaking är fel, – det räcker inte att säga: “de gör det, därför måste det vara fel”. Gruppen man är skeptisk mot lovsjunger och har bibelstudier, men det avvisar man inte.

Om något låter lite new age så får man undersöka om det är new age. Det börjar i den antikarismatiska kritiken numera bli standard att jämföra all karismatik med nyandlighet. Helande finns inom new age, därför bör vi passa oss för det. Även undervisning finns inom new age, men det avvisas inte. Kritikerna är selektiva och dömer bara ut det som liknar det de från början är negativa till – d.v.s. karismatik. Häromdagen läste jag hur en bloggare försökte jämföra soaking med “mindfullness”, vilket går ut på att helt tömma sitt sinne. Soaking är raka motsatsen, då tanken är att aktivt fokusera på Gud och uppfyllas utav hans Ande. Vissa former av meditation och all form av bön har naturligtvis vissa likheter, eftersom de båda uttrycker andlighet. Frågan är vilken källan är, – demoner eller Gud.

Keep this Book of the Law always on your lips; meditate on it day and night, so that you may be careful to do everything written in it. Then you will be prosperous and successful. Joshua 1:8 NIV

Bibeln uppmanar oss att meditera över Guds ord. Några översättningar väljer att översätta “tänka på” eftersom de ogillar ordet meditation, men det är vad som ligger nämast grundtexten. Som sagt, frågan är vad vi väljer att fokusera på. I soaking är fokuset Gud och hans ord.

• Är det fel att vara med Gud utan att prata?
• Är det fel att ligga ner och be?
• Är det fel att ha lugn kristen musik i bakgrunden när man ber?
• Är det fel att vara tyst och lyssna på Guds röst?
• Är det fel att vara i vila inför Gud?
• Är det fel att i bön reflektera över Bibelord?

Naturligtvis är svaret på alla frågorna “nej”. Jag har precis beskrivit soaking!

Soaking är ett av många fantastiska sätt att ha gemenskap med Gud. Låt oss likt David skriver lägga oss ned vid vatten där vi finner ro och låta Gud smörja våra huvuden med olja! (Ps 23)

Blessings!
/David

Kingdom Culture konferens i Örebro!

Kingdom Culture är ett möte för ungdomar och studenter som äger rum en gång i månaden. Det präglas av mycket tid för lovsång, praktisk undervisning & ett eftermöte designat för att hjälpa människor erfara Guds kärlek & kraft. Då allt fler utanför Brickebergskyrkan söker sig dit har vi en tid velat kunna erbjuda mer än ett kvällsmöte. Äntligen kan vi det!

Den 12 november har vi vår första konferens, med seminarier, workshops och förstås ett kvällsmöte. Jag vill inbjuda dig att komma och söka Gud tillsammans med oss! Majoriteten som kommer är ungdomar & studenter, men det som sker är minst lika relevant för alla som hungrar & törstar efter Gud. Mer info kommer att dyka upp på facebook där vi skapat ett event: http://www.facebook.com/event.php?eid=256938757676803

Hör av dig om du har frågor eller funderingar!

Hoppas vi ses!

Blessings!
/David